Facebook noscript imageHjort: En socialdemokratisk politik för Kiviks marknad
Klas Hjort
Ledare
Hjort: En socialdemokratisk politik för Kiviks marknad
Den ena handen tycks inte veta vad den andra ska göra. Foto: Fredrik Persson/TT
Den ena handen tycks inte veta vad den andra ska göra. Foto: Fredrik Persson/TT

En viktig del i Socialdemokraternas oppositionspolitik är att vara för det som låter bra, oavsett konsekvenser eller orsaker. Eller för den delen eget ansvar för situationen som ska lösas. Skuggfinansministern Mikael Damberg är inget undantag från det när han vill använda statliga SBAB för att pressa räntorna.

Socialdemokraterna har valt två spår för sin tid i opposition. Det första är att svartmåla, eller kanske brunmåla, Tidöpartierna och försöka utmåla ett hot mot demokratin. Ett typiskt exempel är hur regeringen omväxlande kallas SD-regeringen eller beskrivs som en marionettregering. För Socialdemokraternas egen vinning försöker de underminera hela den svenska demokratins legitimitet. Det är onekligen draksådd.

Det andra spåret är en ganska ohämmad populism. Allt från att regeringen är orsaken till brotten och inflationen till att allt hade varit bra bara Socialdemokraterna fått styra. Som om det vore åtta av de bästa åren i svensk historia vi har bakom oss.

Ett av de senaste av populistutspelen är Mikael Dambergs förslag om att SBAB, det statliga bolag som agerar bank framför allt på bomarknaden, ska pressa ner räntor på bomarknaden. Damberg tycker att räntorna är för höga och det plågar hushållen. Dessutom gjorde bolaget en vinst på två miljarder sista året han var finansminister.

Riksbanken höjer nu räntorna snabbt. Det var en höjning i förra veckan och med all sannolikhet följer ytterligare en höjning i höst. Det görs för att pressa ner en inflation som äter sönder svensk ekonomi. Räntan kommer att fortsätta att höjas tills inflationen går ner.

En viktig förklaring till inflationen är mycket låga räntor, i långa perioder negativ, som har gjort att det i praktiken inte kostat något att låna. Ränta, som är priset på pengar över tid, har gjort att man kan konsumera i dag och betala senare. Effekten har varit förödande inte bara genom inflationen utan också den växande krisen i fastighetssektorn.

I dag är det framför allt kommersiella fastigheter som är i kris men risken är stor att det kommer att gå över till även bostäder. Bostadssektorn faller inte men har väldigt kraftigt bromsat upp.

Sverige har en speciell situation med låg statsskuld men väldigt stor belåning till hushåll och företag. För att balansera det måste räntan upp så att lånen bromsar in och minskar totalt sett.

I dag sker det. Lånen ökar i långt lägre takt, tidvis minskar hela lånestocken, och samtidigt skiftar finansiella tillgångar. Folk säljer aktier och fonder för att amortera, vilket är precis vad riksbanken vill uppnå.

Hur frestande det än kan låta att försöka pressa räntor så kommer det att innebära att riksbanken kommer att kompensera i andra änden om inte lånen och konsumtion faller.

Det är en märklig tanke av en före detta finansminister att statens ena hand, riksbanken, ska höja räntan och den andra, SBAB, ska försöka trycka ner den. Vet den ena handen vad den andra gör?

Vill man bromsa effekterna för hushållen finns andra medel som är effektiva som att minska, slopa eller pausa amorteringskraven. Det går också utmärkt för hushållen själva att driva på konkurrensen på bomarknaden genom att flytta och förhandla lån.

Läs även:Vad Wykman missar om amorteringskravet

Dambergs förslag är typisk populism. Det ska lösa ett problem han var med och skapade och det låter trevligt men får självklart andra konsekvenser också.

Almedalen har varit en gott tillfälle för socialdemokratisk populism. Inte bara med SBAB utan Magdalena Andersson hann också få ut ett förslag om indexuppräkning av de generella statsbidragen till kommuner och regioner, vilket skulle flytta sparbetingen under inflation från regioner och kommuner till staten. Effekten skulle också bli att inbromsning av inflation minskar eftersom utgifterna inte minskas.

Vad Socialdemokraterna vill är att inflationen ska bromsa in utan att några jobbiga beslut ska behöva fattas. Vilket är ungefär den politik som Andersson drev i en högkonjunktur med uselt resultat. Att försöka samma politik i en lågkonjunktur kommer att bli än mer förödande.

Är detta delar av den utlovande omläggningen av socialdemokratisk politik så finns ett ypperligt tillfälle att presentera slutrapporten: Kiviks marknad.

Klas Hjort

Mejl: klas.hjort@bulletin.nu

Ledarskribent på Bulletin med politisk tjänstemannabakgrund både från Riksdagen och Europaparlamentet.