Som genom ett trollslag vill marknaden åter ha kärnkraft. Efter åtta år med en marknad som inte ville ha kärnkraft har det svängt igen. Förklaringen är att energiföretag behöver stabila spelregler och en regering som inte vill förstöra deras verksamhet.
I helgen kom en efterlängtad men inte förvånande nyhet. Barsebäck Kraft vill bygga ut och bygga ny kärnkraft, en hel park med en blandning av solkraft, vindkraft och vätgas uppbackat av kärnkraft för att kunna ha planerbar energi och för att alltid kunna ge baselektricitet i södra Sverige. Tidigare har Vattenfall uttryckt liknande önskningar.
Läs även: Barsebäck vill bygga ny kärnkraft
Plötsligt efter regeringsskiftet var kärnkraften lönsam. Marknaden vill ha den. Mycket handlar om att kunna få tillstånd men flera politiska beslut spelar in. Regeringen tillåter, till skillnad från Socialdemokraterna, kärnkraft även efter 2040. Man ger garantier för att bygga och samtidigt säger de att om kärnkraften stängs ska ägarna kompenseras.
Förmodligen är det där det funnits problem med den förra regeringen och hur de med skattehöjningar tvingat bort kärnkraft. Om regeringen tvingar ett företag att lägga ner så kan det gå till domstol. Höjer man skatten så att verksamheten blir olönsam finns inte den möjligheten.
Det kommer att ta tid. Det är med energi som med mycket annat. Det är enkelt och snabbt att förstöra verksamheten, det tar tid att återuppbygga den. Det är kostsamt och svårt. Att börja riva ett kärnkraftverk är enkelt men att återstarta det är svårt om det ens är möjligt.
Det kommer märkas på elräkningen under lång tid. Gradvis kommer effekten av såväl svensk som tysk kärnkraftsnedläggning att märkas.
Läs även: Vattenfall byter inriktning
Kostnaden för nedläggningarna har varit astronomiska. Gnosjökommissionen hävdade att det kan röra sig om tusen miljarder kronor om allt inkluderas. Det är förstörd fungerande verksamhet, höjda priser, jobb som aldrig skapades, arbetslöshet som uppstår för att elpriser är för höga. Det går att göra en lång lista.
Det är på tal om sådant märkligt att ingen journalist ännu ställt frågan till Magdalena Andersson, Annika Strandhäll eller någon av de andra om varför det plötsligt blev lönsamt och varför marknaden vill expandera nu. Liksom varför det fanns en önskan om expansion som tvärdog 2014. Om det bara handlat om marknaden hade väl intresset varit konstant?
Det finns också en annan form av kostnader. Om vansinnet med nedstängd kärnkraft aldrig hade skett utan istället satsningar hade gjorts i utbyggnad av kärnkraft hade vi haft kvar billig energi. Vi hade också kunnat massexportera billig el som hade trängt ut tysk, polsk och annan fossilel. Kostnaden är alltså inte bara ekonomisk också utan miljömässig.
Elpriser, nyinvesteringar och hur väl marknaden fungerar är i högsta grad en funktion av politiska beslut. Marknaden är sådan att den styrs till hög grad av beslut, av regeringar och vad den tror om politiken. Med Miljöpartiet i eller nära regeringen är det farligt att bygga verksamhet som de kan få för sig att förbjuda. En socialdemokrati negativ till kärnkraft ger samma effekt. Ingen gör en investering som kan ta 30 år att tjäna in om regeringen riskerar att stoppa verksamheten i förtid.
Det är därför marknaden ville ha en utbyggnad av kärnkraften till 2014 och som samma önskan återuppstår åtta år senare. Marknaden vill ha stabila spelregler och rimliga förutsättningar.
Sverige gick från ett av världens bästa elsystem, stabilt och med mycket små utsläpp, till ett kaos av skenande priser och växande utsläpp. Orsaken är ett politiskt motstånd dels i Miljöpartiet dels inom en socialdemokrati som fortfarande inte har lyckats lägga 1980 års folkomröstning bakom sig.
Och räkningen – den är din.
Läs även: Skogkär: Längre lever kärnkraften
