Flera gånger på senare tid har argumentet att kronan är så svag att vi måste gå över till euro lyfts fram. Kronan anses för svag, Sverige reas ut och saker ska framför allt bli mycket bättre om vi går med. Det är faktiskt ett märkligt resonemang. Den svaga kronkursen är snarare ett argument för att stå kvar utanför än för att gå med.

Men låt oss börja med orsaken till varför kronan är svag. Det är en lång process som börjar under Reinfeldts sista år, fortsätter under Löfven och sen rusar under Andersson och Kristersson. Orsaken är i grund och botten svagt förtroende för Sverige. Inte bara svensk ekonomi utan för hela Sverige.

Brottslighet, bristande politisk vilja och förmåga och en lång rad andra negativa faktorer spelar in. Det saknas gjorda reformer. Det är oklart vilka reformer partierna vill göra och hur det påverkar ekonomin. Brottsligheten ger konstanta rubriker och bilden av ett land i förfall. Om man läser om nästan dagliga skjutningar i Sverige kommer det påverka om man väljer att investera i Sverige, Danmark, Norge eller Tyskland.

Det gäller för både svenska och utländska investerare. Danske bank betonade nyligen hur flykten av kapital från Sverige inte bara är utlänningar utan också i hög grad svenskar. Man tjänar pengar men återinvesterar dem utomlands. Eller helt enkelt tar sitt pick och pack och flyttar utomlands.

Orsakerna är komplexa men handlar till stor del om bristen på förtroende. Oavsett om bristen kommer ur brottslighet, brist på reformer, elbrist eller annat är det inte problem som kan lösas med EMU.

Kronkursen är inte problemet utan hur landets vanskötsel tar sig uttryck. Vänder man trenderna, låser in brottslingar, hanterar utanförskap, säkrar elproduktion, gör ekonomiska reformer och annat, kommer kronan att vända upp, eftersom problemet är löst eller på väg att lösas.

Att försöka lösa problemen med att byta valuta är att sticka huvudet i sanden.

Men åter till lösningen. Där finns några väldigt intressanta frågor som ingen ens vill låtsas om att de finns. Löften ställs ut om en starkare valuta, men frågor om vilken kurs Sverige ska försöka förhandla sig till och hur vi ska ta oss dit duckar man för.

I dag handlas euron strax under tolv kronor. Den guppar upp och ner och har varit nere kring 11,50. Den lägsta kursen är strax över 8 kronor år 2000. På 23 år har euron ökat i värde nästan 50 procent. Det är inget bra betyg för kronan. Det är värt att notera att så sent som 2012 var kursen lite över 8 kronor. Fallet är i huvudsak sedan dess.

Tre vägar till en högre kronkurs

Sannolikt kan Sverige få lite rabatt om vi går med. Men den stora resan dit kan grovt sett ske på tre sätt.

Det första är att göra reformer och föra en politik som stärker kronan. Det skulle göra hela argumentet att gå med meningslöst. Men som en del av att nå en högre kurs för kronan mot euron är politiken väldigt viktig.

Den andra vägen är att markant höja räntan och få in kapital den vägen. Det skulle slå enormt hårt mot dem som har lån, mot företag och andra. Men det skulle ge ett rejält inflöde om man skapar en realräntedifferens mot andra länder.

Den tredje vägen är att stödköpa kronor, låna upp pengar i andra valutor och köpa kronor för. Det är inte jättesmart men en viktig del.

Ska man gå med till en högre kurs än i dag måste det till en mix av framför allt de tre. Det finns ett rätt uppenbart skäl till att euro-förespråkarna brukar nöja sig med att lova guld och gröna skogar men inte talar om vägen dit.

Med tanke på tiden det tar för genomslag så är den huvudsakliga vägen till en högre kronkurs inte reformer utan det är ett stöd till andra vägar. Kvar finns då chockhöjd ränta och att låta statsskulden växa i utländsk valuta för att stödköpa kronor.

Inte något av alternativen är särskilt attraktivt. Problemen skulle inte heller försvinna om vi bytte valuta. Kriminalitet, osäkra elpriser och och tillgång på el, utanförskap, skatter och eftersatt arbetsmarknad skulle vara som tidigare och när kronan inte kan agera buffert syns effekten på andra sätt. I huvudsak som arbetslöshet. Man får lite billigare semester men resten av året betalar man mer skatt för att täcka kostnaden för arbetslösa.

Alternativet till att gå omvägen via valutabyte är att faktiskt lösa de problem som finns. Få bort brottsligheten. Fixa integration och utanförskap. Se till att det finns el och till rimliga priser. Lösa problem, inte försöka gömma sig. Det är både en rimligare och billigare lösning.

Men framför allt om vill man gå med i EMU måste man svara på hur man ska få upp kronkursen. Allt annat är fegt.

Läs även: Attacken på Jomshof är oansvarig