Jamal El-Haj meddelar att han lämnar utrikesutskottet. Han har suttit som suppleant och den officiella orsaken är att det har blivit för mycket fokus på honom som person. I stället ska han fokusera på sitt uppdrag i trafikutskottet. Det är tydligen viktigt. Få tror nog att han är mer engagerad i vägskyltars utseende än i Palestina.

Läs även: El-Haj byter utskott men blir kvar i riksdagen

Kanske är det hans arbete med att bygga en tunnelbanestation i Malmö som kopplas på den danska tunnelbanan som lockar. Det är tydligen en prioriterad fråga för honom, han har flera gånger lyft den i kammaren.

En annan möjlighet är att det är en maktkamp mellan honom och partiledningen. Som sittandes på en väldig massa kunskap om sina kontakter med diverse palestinska organisationer, och att Magdalena Andersson samtidigt har pantsatt sin heder på att El-Haj är just El-Haj och inte El-Hamas är han mäktig. Skulle han medge kontakter med Hamas skulle Andersson framstå som både svag och hopplöst naiv. Genom att gradvis sparka honom kan Andersson smyga tillbaka sin pant och mena att han fråntogs uppdrag när det framkom mer.

Samtidigt är han symboliskt viktig för partiet. Socialdemokraternas väljare har ett starkt stöd för Palestina och han är viktig som markör.

I den undersökning med Novus som Bulletin gjorde stödjer 18 procent av alla svenskar Palestina. Motsvarande siffra i Socialdemokraterna är 25 procent, nästan 50 procent mer än hela befolkningen. Där finns många röster.

Läs även: Bulletin/Novus: SD:s väljare mest israelvänliga

Fokuset på El-Haj kommer ju inte minska för att han släpper ett suppleantuppdrag. Felet är att han alls tillåts att sitta i riksdagen. Varför visar inte Andersson ledarskap och kastar ut honom ur partiet?

Förklaringen är nog dubbel. Dels att Andersson inte vågar stöta sig med pro-palestinska väljargrupper, dels att Andersson är en medvindsledare. När det går bra har hon partiet med sig. Men börjar hon utmana maktgrupper så kommer det visa sig att hon inte är särskilt stark. Så hennes metod för att dölja att hon inte är så stark är att hålla med de som är starka. Då kan inte hennes position utmanas.

Den hållningen orsakar att Magdalena Andersson måste göra konstiga saker om och om igen. Hon kan inte göra sig av med Annika Strandhäll eftersom hon inte vågar ta en strid med kvinnoförbundet. Hon kan inte göra sig av med El-Haj av liknande skäl. En tredje person i en motsvarande situation är Morgan Johansson. Han är viktig för Skåne som är ett mycket starkt distrikt och ett som är berett att strida mot partiledningen. Så efter en totalkollaps för kriminalpolitiken fick han utrikespolitiken i stället för sparken.

Samtidigt stiger insatserna. Tidöpartierna har hela tiden ett tryck på Andersson för hennes oförmåga att hantera El-Haj. Medier får massor av tips om El-Hajs kopplingar till Hamas och förr eller senare kommer det komma ännu jobbigare situationer att hantera.

Samtidigt är det så lätt att lösa frågan om El-Haj och Magdalena Andersson talar sanning om hans engagemang mot Hamas. Skriv en debattartikel i någon av de stora tidningarna som tydligt fördömer Hamas. Kalla dem en terrororganisation, fördöm hur de tog makten i Gaza och mycket annat som Fatah vänder sig emot.

Att öppet och tydligt fördöma skulle ju också gynna hans position i målet mot Fredrik Kärrholm.

El-Hajs tystnad, hur han gömmer sig bakom utredningen och annat är jättelätt att förstå. Alla förstår – både de som är för och emot honom.

Förmodligen förstår Magdalena Andersson också. Hon är bara för feg för att ta en kamp. På samma sätt som hon var för feg att gå emot Miljöpartiet om miljöfrågor och för feg att gå emot Löfven om migrationen.

Läs även: Magdalena Andersson, Dr El-Haj och den hemske El-Hamas