Migrationsverket och Sida har chefer som inte får förlängda uppdrag. Det är en bra början, men fler måste bytas ut. Rikspolischefen och Skolverkets chef måste bytas när deras förordnanden går ut.
Redan när Migrationsverkets generaldirektör Mikael Ribbenvik inte fick förlängt förordnande knorrade socialdemokrater om ”politisering” av utnämningsmakten. För dem var det tydligen helt självklart att en GD som vill sitta kvar ska kunna prenumerera på posten. Men i så fall vore det ju meningslöst med tidsbestämda förordnanden.
Däremot talades det mindre om vilka positiva saker Ribbenvik hade åstadkommit som gjorde att han var den bäst lämpade på posten. Ska man ha en av de allra viktigaste posterna som myndighetschef så bör det väl drälla av positiva beslut som man har fattat?
Det var lite tystare några dagar senare när Carin Jämtin inte heller fick förlängt förordnande. Hon fick inte heller ”sparken” som en del socialdemokrater försökt att vrida debatten till, utan hennes förordnande gick ut. Stillsamt hade regeringen beslutat att posten kunde skötas bättre av någon annan. Få säger nog emot, inte minst som Riksrevisionen slagit ner på Sida för hur de handskas med sina medel.
Men det är nog inte därför det var tystare kring Jämtin, utan på grund av hur hon tillsattes. Hon var tidigare partisekreterare för Socialdemokraterna och när hon slutade hade hon en lösare roll i riksdagen under en period. Regeringen väntade med utnämnandet av ny GD för Sida, och sen gavs tjänsten till Jämtin framför näsan på 28 sökande och utan att hon vare sig hade sökt tjänsten eller uppfyllt kraven för den. Regeringen ansåg att hon var bäst, Riksrevisionen konstaterade senare att det inte gick så bra.
Riksrevisionen beskriver i sin granskning att det inte gick att förstå prioriteringarna för myndigheten och att de inte följer regeringens direktiv. Projektledaren Vanessa Liu sa i en kommentar när granskningen släpptes att den viktigaste kritiken mot Sida var att de inte har varit tillräckligt tydliga att uppnå de mål som regeringen har beslutat om. Det är ett snällt sätt att säga att Jämtin och de andra på myndigheten gjorde lite som de ville. Men vi andra betalade.
Det är två myndighetschefer som är borta. Det finns många fler som bör bytas ut. Vissa för att de är inkompetenta, och andra för att de är en del av en socialdemokratisk nepotism. De har fått sina tjänster antingen som reträttposter, som del av politiska konflikter inom Socialdemokraterna eller bara för att säkra makten över en myndighet.
Det finns två till som förhoppningvis borde få gå snart. Rikspolischefen Anders Thornberg och Skolverkets Peter Fredriksson. Henrik Jönsson hade en genomgång av fler och deras bakgrunder i en artikel.
Thornberg har ett förordnande som löper ut 2024. Sannolikt får han sitta kvar till dess om det inte kommer fram mer i de skandaler kring bland annat rekryteringar som har skakat polisledningen.
Fredriksson på Skolverket har ett förordnande som löper ut i år och han har inte fått besked om han får sitta kvar efter det. Förhoppningsvis får han inte det, och det skulle nog inte förvåna någon om han får gå. Att han är den bäst lämpade för att leda skolan är kanske inte så sannolikt.
Läs även: En inblick i skolsvamlets värld
Förmodligen kommer en rad mindre profilerade myndighetschefer att bytas ut löpande i takt med att deras förordnanden går ut. Det är en ny regering och det är en regering som sagt sig vilja se en större förändring av staten.
Förhoppningvis leder det till att fler myndighetschefer faktiskt vågar utföra sina jobb utan rädsla för att regeringen tycker att de löser sina uppgifter alltför väl. Liksom att personalen i myndigheterna får chefer som lyssnar på expertisen och inte på ideologiska påtryckningar från politiskt håll.
De fyra som räknas upp är förmodligen de fyra sämsta generaldirektörerna. Dan Eliasson är ju inte längre aktiv. De fyra är också grunden för en rätt rolig konspiration; att just de är utvalda av SD för att inte få sina förordnanden förlängda. Det är väl uppenbart att det är busenkelt att hitta någon som sköter uppdraget bättre än dem? Det blir en märklig självuppfyllande profetia, eftersom det så uppenbart är personer som inte bör utan måste bytas ut.
Med de fyra borta kommer det att bli avsevärt enklare att lösa problem på deras respektive områden, där det är akut att få ordning på verksamheten.
