Ebba Busch trendar i sociala medier efter att ha återpublicerat ett gammal klipp om att islam måste anpassa sig. I stället för att föra en rimlig debatt om religion ska få en större roll i samhället eller om det ska förbli sekulärt uppstår, föga förvånande, en nonsensdebatt.
Ebba Busch har åter orsakat en storm i sociala medier. Genom att återpublicera ett klipp från i våras om att muslimer i Sverige måste anpassa sig har hon fått inte minst X att koka. Det kokar över av missförstånd, medvetna misstolkningar och annat. Vilket kanske inte förvånar, men likväl är sorgligt.
Redan första gången Busch var ute i debatten blev snabbt diskussion om andra saker än vad som avsågs. Redan då saknades Bertrand Russels gamla princip om att man ska ta motståndarens bästa argument och bemöta dem. Det är en princip som hela Västvärlden borde försöka få tillbaka om vi vill värna vår demokrati.
Grunden i demokratin är just samtalet och det fungerar bara om frågor faktiskt bemöts och det resoneras. Blir det en tävling i fultolkningar så rasar sakta demokratins styrka. Stöts och blöts åsikter mot varandra så når man oftare en bättre och bredare accepterad lösning på ett problem. Grävs det djupa skyttegravar i en sandlåda blir det i stället bara en fråga om makt och vem som kan tvinga sig på den andre. Inte ett sätt gemensamt att lösa konflikter, vilket är demokratins styrka.
Mot Busch bör man nog lyfta upp att det hade varit smartare att göra ett nytt klipp där man är tydligare än att posta ett som man vet kommer att misstolkas. Det har ju skett förut.
Läs även: Det är rätt att kräva anpassning av islam
Buschs kritik är viktig, men framförallt är den för viktig för att kastas bort på ett meningslöst samtal om vad hon inte har sagt. Buschs poäng är att det finns tillämpningar inom islam som är oförenliga med det svenska. Inte all islam eller islam i sig utan vissa saker. Ett av exemplen hon tar upp är firandet på svenska gator efter pogromen i Israel i fjol.
I sitt sommartal hade hon en liknande kritik och tog bland annat upp att ingen religion i Sverige får använda våld mot kritiker. Hon underströk, som kristen, att hon ställer samma krav på kristna som muslimer
Läs även: Busch: Den här typen av islam har ingen plats i Sverige
Sverige är ett sekulärt samhälle och det ska så förbli. Det var en lång kamp inte bara i Sverige utan över hela Europa att få kristen tro att stanna inom kyrkan och i folks hem. Flera länder i Europa förbjöd öppna affärer på söndag tills för bara ett tiotal år sedan. Folk skulle helga vilodagen, inte shoppa och stötta Mammon. Samma sak med filmen Life of Brian som förbjöds på många ställen.
Läs även: Life of Brian blir woke-tvättad
Att hålla religionen i hemmen och borta från gatorna är precis lika viktigt gentemot kristendom som islam. Varken Livets ord eller någon imam ska kunna ha synpunkter på hur andra lever sitt liv. Att vara troende är något som handlar om ens eget liv, inte om att styra eller begränsa andras liv. Det är en central del i ett sekulärt samhälle.
I Sverige lever uppskattningsvis 240 000 unga under någon form av hedersförtryck. Det sker i både kristna och muslimska familjer och ett väldigt tydligt exempel på att någons tro begränsar andra. Andra exempel på när våld eller hot används för att tvinga sin tro på andra är koranbränningarna och hoten mot Lars Vilks, Salman Rushdie och andra. Från utanförskapsområden finns gott om rapporter om hur unga tvingas att bära slöja eller att familjer utsätts för påtryckningar om de inte syns tillräckligt ofta i gudstjänstlokalen för att ta några exempel.
Det är exempel på avarter på tro. Tron blir något som tvingas på andra och det är lika ruttet om det är kristna, muslimer eller sikher som gör så. I Busch fall är det extra intressant eftersom hon drogs in i Livets ord av sina föräldrar men lämnade när hon blev tonåring.
Den debatten drunknar i alla beskyllningar om islamofobi. I stället för en diskussion om hedersvåld eller hyllningar till terroristorganisationer blir det en nonsensdiskussion om något som aldrig sades. Busch ville inte begränsa möjligheterna att vara muslim utan att begränsa möjligheterna att tvinga muslimska värderingar på de som inte vill. Det är en skillnad och en viktig sådan.
Men det gör också att debatten aldrig kommer till skott. Problemen lyfts inte fram och det kommer därför ingen lösning. Redan vid 24 000 unga som lever under hedersförtryck borde det vara en enorm debatt. När det är tio gånger fler är det fortfarande en begränsad debatt. Det är absurt att nästan en kvarts miljon unga har en radikalt annan frihet än sina jämnåriga.
Med det svenska sättet att hantera jobbiga frågor med chans till enkla poänger tar man inte en debatt och löser ett problem. I stället brunmålar man, skapar märkliga metadebatter och för heroiska strider mot arméer av halmdockor. Tills något riktigt chockerande händer. Förmodligen krävs en ny Fadime eller Pela som skakar om. Då, över en natt, kommer det i stället tävlas om att ha varit emot hedersvåld.
Oviljan att ta en debatt för vad den är utan i stället skapa debatter om vad som inte har sagts och få enkla poänger i det enkla lägret är väldigt problematisk. Hotet mot demokratin från de personerna är faktiskt större än det är från från de radikalt religösa.
Genom att motverka debatt och lösningar banar de väg både för en radikalisering och hjälper till att vidmakthålla ett förtryck. Den spelade omtanken, den rynkade näsan eller att få verka förfärad slår i första hand inte mot som i det här fallet Ebba Busch utan mot de som påtvingas att leva under religiösa normer. Det är inte Busch som kommer att gråta sig till sömns utan den tonåring som inte själv får välja sin klädsel eller partner.
Sverige vann en kamp först för att demokratiseras och sen för att sekulariseras. Ingen skulle nu komma på dumheter som att åter tvinga krogar att stänga på juldagen eller långfredagen eller att löpa bärsärk över att tv visar Life of Brian. Men de segrarna är inte eviga utan måste vinnas om och om igen.
