I takt med att att Vänsterpartiet släpper masken och allt mer ogenerat visar upp antisemitismen i partiet blir två frågor allt tydligare. Den första är varför media inte tar hårdare i frågan. Det andra är hur Vänsterpartiets samarbetspartners ser på frågan. Inte minst Centerpartiet har haft en mycket hög svansföring rörande antirasism.

Frågorna hänger ihop. Där den breda debatten i hög grad sätts av media och när media inte rör nämnvärt vid frågan blir det inte en viktig fråga för debatt. Enstaka artiklar tar upp frågan men något drev uppstår inte, vilket på sitt sätt är märkligt.

Men i medielogiken är rasism höger och något för en elit. Vänsterpartister och invandrare från Mellanöstern förknippas sällan med eliter, vilket komplicerar relationen till framförallt antisemitism. Judar förknippas också med typiskt västeuropeiskt utseende så det finns ytterligare en barriär där. Judar är helt enkelt för vita för att vara offer för rasism.

När vänstern antingen inte vill eller inte förmår hålla upp masken för att dölja antisemitismen så borde det bli debatt. I det egna partier, i andra partier och i media.

Läs även: Vänsterpartiet lever högt på den importerade antisemitismen

Hade något annat parti inlett ett årsmöte med en tackhälsning från en terroristorganisation hade det varit stort i media. Hade andra partier slussat bidragspengar till en terroristorganisation hade det varit stort. Liksom de utbrott av rasism och stöd till extremister som numer sker regelbundet. Men med Vänsterpartiet så noteras det bara.

Vänsterpartiet börjar bli något slags fågel Fenix som har bestått av rykande aska sedan Berlinmuren föll och ur den reser sig nu en brinnande fågel. De har samma extremism som på tiden de var öppna kommunister men nu tar den sig en ny skepnad och den blir åter allt mer publik.

Harvardforskaren Daniel Schatz har vid flera tillfällen avslöjat och skrivit om Vänsterpartiets koppling till terrorism. I fjol avslöjade han att V mellan 2001 och 2018 skickat ungefär 12,5 miljoner kronor, skattepengar, till samarbeten med terrororganisationer, diktaturer och oreformerade kommunister.

Bara terrororganisationen DLFP mottog fem miljoner kronor. Organisationens militära del deltog i pogromen den 7 oktober i fjol. Schatz avslöjande har väckt långt mindre uppmärksamhet än när Ebba Busch tog några privata kort med ett historiskt militärfordon från israeliska armén. Det var några kort, V skeppar i många år pengar till terrorister. Vilken är den större nyheten?

Stödet är alltså inget nytt, det som är nytt är att masken är borta. Vänsterpartiet skäms inte längre för att ge stöd åt diktatur, antisemitism och terrorism. På kort tid har vänsterpartister hunnit med att anmälas för misshandel på en journalist, fått antisemitism exponerat och fått avslöjat att en Europaparlamentariker givit ett pris åt en man som går med en t-shirt med texten ”Palestine 7 oktober”. En inte helt oblyg hyllning till pogromen.

Läs även: Lamottebråket visar på Vänsterpartiets kris

Men debatten tar aldrig fart. Skandalösa förhållanden avslöjas, men texter knyter inte vid varandra och visar mönstret. När man läser om alla avslöjanden så ringer det i bakhuvudet några gamla ord från Janne Jofesson som när han granskade våldet i den autonoma vänstern fick frågan varför man skulle granska de egna. Bland journalister tycks det antingen inte vara en nyhet, eller vara något som är viktigt att lyfta fram. Oavsett om det är orsaken, eller något annat, så tycks det fungera. Det lyfts ingen debatt om V och deras relation våld, terrorism, diktatur och rasism.

Många har sett något av avslöjandena medan den bredare bilden inte kommer fram. När den bredare bilden inte syns ställer sig varken väljare eller politiker frågor. Och det finns många frågor som borde ställas. Är Vänsterpartiet tänkbara i en regering? Uppfattas Vänsterpartiet som ett bland andra partier? Normaliserades de i debatten utan att förändra partiet? Kan man ha dem som samarbetspartner?

När det kommer till samarbeten slår det förmodligen hårdast mot C. C ställde sig utanför Tidö och valde bort inflytande för sina väljare till förmån för att hålla sin självbild obefläckad. De lever i en dröm om en nyliberal ekonomi som V, S och MP ska hjälpa dem att få igenom. Men när en i det gänget visar sig vara både rasist och stödja terror, vad gör C då? Ska de titta bort och försöka hitta något hos Tidö att kritisera eller kommer de att visa att de aldrig accepterar rasism?

Media har en central roll i en demokrati när det kommer till att granska makthavare. Väljare måste få veta vad partierna gör, stödjer och inte minst vad de accepterar. Alla partier får in rötägg, men det viktiga är hur de hanteras. Blir de uteslutna, får de uppdrag eller vad händer med dem?

Det är det här som borde lyftas mer med V. Att när någon åker fast så straffas de symboliskt, de åker inte ut. Det finns inte någon nolltolerans eller någon aktiv jakt utan det handlar om att inte hamna i media. Kontrasten mellan hur antisemiter hanteras och när Amineh Kakabaveh mobbas ut ur V för att hon menade att hedersförtryck var ett problem och inte en rasistisk myt är slående.

Lyckas man hålla det snyggt får man gärna vara rasist, så länge det bara är emot judar.

Läs även: Det är inte synd om Jonna Sima