För att kunna nå målet om att vargstammen ska ha minskat till riksdagens beslut innan mandatperioden är över krävs att arbetet kommer i gång snarast. Årets jakt är stor men nettominskningen är liten. Därför måste det till en färdplan så att myndigheterna vet vad som gäller.
Peter Kullgren, landsbygdsministern, är för många ett hopp i vargfrågan. För många som ogillat den vargpolitik som snarare drivits av myndigheter än av riksdagen är han en allierad.
Strax efter att han utnämndes sa han i en intervju med TT att regeringen kommer att fullfölja beslutet att kraftigt minska vargstammen. Det är lovvärt. Han sa också att han vill se att riksdagens beslut blir verklighet.
– Riksdagen har sagt det och det här ska implementeras på något sätt och verkställas.
Riksdagens beslut är att antalet vargar ska vara mellan 170 och 270 djur. I dag beräknas stammen vara 460 djur. Siffran har lite eftersläpning så ett mer realistiskt antal är 500 vargar i Sverige.
Årets tilldelning av vargjakt är 75 djur. Det beskrivs som en rekordsiffra, vilket det är, men det kommer knappast att minska stammen märkbart. 2021 beräknades föryngringarna uppgå till 50 om man räknar helsvenska och gränsöverskridande norsk-svenska revir.
Med den ökningstakten måste jakten upp betydligt om det ska bli en kraftig minskning av stammen. Är tanken att vara i övre delen av riksdagsbeslutet måste nettominskningen vara ungefär 60 djur per år. Vill man ner mot vad flera riksdagspartier sagt – 170 djur, måste takten öka ytterligare. Då krävs en nettominskning av stammen på ungefär 80 djur per år.
Det går för jägarna att lösa en långt högre tilldelning än så. Men flaskhalsen är inte där utan hos myndigheterna. Det är där det kommer att bli problem snarare än att jägarna inte klarar sin jakt.
För att arbetet ska bli av och vara realistiskt krävs en färdplan för att komma ner till riksdagsbeslutets storlek på vargstammen. Det ger jägare, skogsägare och andra en möjlighet att se om Kullgren är att lita på. Det ger också myndigheterna en ram att agera inom.
I dag lägger myndigheter större vikt vid att uppnå gynnsam bevarandestatus än att hålla sig inom riksdagens mål. En tydlig färdplan och att Kullgren börjar driva på är antagligen det som krävs för att länsstyrelserna ska börja ge tillstånd till att fler djur fälls.
Kullgren, flera ministrar och partierna har en god ansats i vargfrågan. Men för att det inte ska bli just en ansats utan något som förverkligas inom mandatperioden så måste det komma i gång snabbt. Det kan inte bli ett år som går förlorat av prat, andra prioriteringar och en styvmoderlig behandling.
Arbetsmässigt är det enkelt. Sätt upp delmål år för år för nettoantalet djur som stammen ska minskas med och låt sen myndigheterna snabbt ta fram en plan för hur och var djuren ska fällas. Då kan det bli en substantiell minskning av antalet vargar redan nästa år.
Regeringen måste visa att den menar allvar med sin vargpolitik så att det inte än en gång blir löften innan folk röstar som sen glöms bort igen. Ta fram planen, sätt den i händerna på myndigheterna och ge det klartecken så många väntar på.
Läs även: Ovanligt stor vargjakt i år
