Fotografierna på Greta Thunberg när hon arresterades för att försöka ta sig in i Gaza har kvaliteter som kan göra den klassisk. Thunberg, med ett stort leende, iförd grodmössa och flytväst, tar emot en smörgås och vatten från en israelisk soldat. Avsaknaden av rädsla är påtaglig – särskilt på bilderna där hon äter.

Ett meddelande skickades ut i sociala medier om att Thunberg hade kidnappats av israelisk militär på internationellt vatten. Det var då den egentliga PR-kampanjen började. Någon verklig hjälp fanns inte ombord på segelbåten – det var mer en ”selfie-yacht” än en leverans av förnödenheter. Aktivisterna ville gripas och få uppmärksamhet.

Responsen på ”kidnappningen” blev bland annat att en kampanj i Sverige ringde ner UD:s nödlinje, så att nödställda inte kunde få hjälp. I den kampanjen deltog bland andra en riksdagsledamot från Vänsterpartiet. Vi får hoppas att ingen verkligt nödställd drabbades.

Men det verkligt anskrämliga i Thunbergs kampanj är hur hon utmålar sig som kidnappad.

”Om du ser detta har vi blivit stoppade och kidnappade på internationellt vatten av israeliska ockupationsstyrkor eller styrkor som stödjer Israel. Jag uppmanar alla mina vänner, kamrater och min familj att sätta press på den svenska regeringen för att jag och de andra ska släppas så snart som möjligt”, säger Greta Thunberg i en video på Instagram.

Kriget i Gaza handlar till stor del om just kidnappningar. När Hamas släppte lös sin våg av terror togs 252 personer som gisslan. Strax under 60 hålls fortfarande av Hamas, och av dem antas cirka 20 vara vid liv.

Att kriget bröt ut igen efter vapenvilan beror till stor del på att Hamas inte följde planen för att släppa gisslan.

Kontrasten mellan gisslan och Thunberg är enorm. Kidnappningen av Naama Levy är en av de mest kända bilderna från pogromen. En film visar hur Naama dras ur en bil. Hon är smutsig, blodig och har byxor som är blodfläckade kring underlivet. Hälsenan är skadad eller avskuren så att hon inte ska kunna springa. Innan dess har hon bevittnat en massaker, och som alla israeler vet hon vad som brukar hända de som kidnappas. Hon överlevde och har berättat hur hon i dagar inte fick mat – ibland bara lite vatten.

Skillnaden i skräck mellan Naama och Thunberg är monumental. Thunberg vet att hon är säker. Hon vet att hon kommer att släppas, att hon kommer att få mat och vatten. Hon vet också att hon inte kommer att våldtas, lemlästas eller mördas. Ändå beskriver hon sig själv som kidnappad. Men ”kidnappad”, i kontexten Gaza, är en fruktansvärd och livshotande situation – väldigt, väldigt långt från att gripas efter att ha försökt ta sig in i ett land illegalt.

Kontrasten blir ännu tydligare när Thunberg, inom mindre än ett dygn, sitter på ett plan till Paris. För Naama handlade det om 477 dygn i fångenskap – med ständig ovisshet om hon skulle mördas den dagen eller få leva ännu en dag.

För andra kidnappade slutade det inte med frihet – utan med död. Syskonen Bibas mördades av Hamas trots att de var små barn. Ariel var fyra år när han kidnappades, hans lillebror Kfir bara nio månader. Deras föräldrar kidnappades också, och deras mor mördades. När hennes kropp skulle återlämnas bytte Hamas – i någon slags sjuk lek – ut kroppen mot en annan.

Intresset för att hjälpa den ”kidnappade” Thunberg har varit påtagligt. UD:s hjälptelefon blockerades, riksdagsledamöter kontaktades och till och med Stina Wollter engagerade sig. Det är ett engagemang som inte visas för dem som faktiskt är kidnappade.

Läs även: Wollter en antisemitismens kolportör

Greta Thunberg tycks ha blivit en Bianca Ingrosso för den generation som lever kvar i ett evigt 1968. Där resten av världen ser en motbjudande offerkofta i jämförelsen med de verkliga kidnappade, ser hennes beundrare en hjältinna. Få verkar också ta till sig att hennes syn på Israel skulle få henne utesluten ur samtliga politiska partier – utom möjligen NMR.

Thunberg var arresterad – inte kidnappad. Att hon skulle bli arresterad visste hon, och det var en del av upplägget med hennes PR-jippo. Därför finns det en skamlöshet i att försöka utmåla sig som någon av dem som faktiskt är kidnappade. De som inte vet om de kommer att mördas, våldtas, lemlästas – eller bara torteras för nöjes skull. Eller om de kommer att släppas.

Den rädslan fanns inte. I stället log Thunberg när hon tog emot sin smörgås och sitt vatten.

När Thunberg höll sitt tal i FN ställde hon frågan:

– How dare you?

Det är en fråga hon och hennes segelkompisar gärna får besvara.

Läs även: Magdalena Andersson ljög igen