Sverigebilden är ett återkommande samtalsämne i Sverige. Problemet är sällan bilden av Sverige utan att landet har rört sig i fel riktning. Att försöka justera bilden av Sverige i stället för att lösa problemen är ungefär lika meningsfullt som att sminka en gris. Problemet är felen, inte att folk uppmärksammar dem.

Läs även: Det är Sverigeproblemen inte Sverigebilden som behöver fixas

Den israeliska representanten i Eurovision, Eden Golan, har uppmanats att inte lämna sitt hotellrum om det inte är nödvändigt. Varningen kom från den israeliska säkerhetstjänsten Shin Bet. En artist som borde få ha sitt livs fest uppmanas i stället sitta på sitt hotellrum och uggla. Ett fantastiskt minne från Sverige – Sverigebilden i all sin prydno.

Orsaken är en exploderande rasism som har vuxit kraftigt efter pogromen i Israel 7 oktober i fjol. En rasism som slår mot allt som är judiskt och israeliskt över hela världen. Antisemitismen slår också mot Eurovision, något som kan tyckas borde ha varit fredat och en kväll som borde handla mer om glädje och kärlek än hot och hat.

Även vanliga israeliska besökare är varnade för rasismen och det uppmanas att vara försiktigt att tala hebreiska högt eller att visa symboler med anknytning till Israel eller judendom.

Polisen har utlyst Eurovision som en särskild händelse. Inte bara svensk polis kommer att finnas på plats utan även norsk och dansk polis. Det är positivt att polisen tar hoten på allvar, men hatet är skamligt. Det är också slående hur stor skillnad det är på debatten nu och hur det hade varit om det hade varit nazister som hotar judiska och israeliska besökare och deltagare.

Den ilska som visades efter terrordådet i Bryssel efter att svenskar uppmanades att tona ner sin svenskhet har uteblivit. Som så ofta står judar ensamma när det blåser snålt. Skulle något hända så kan man räkna med en hord av politiker, artister och andra som i efterhand vill ha en del av den mediala kakan och beklaga sig. Att ha kuraget att i förväg gå ut och säga att Israel hör hemma i Eurovision, i Europa och att både israeler och judar är välkomna och värdefulla är milt sagt sällsynt. Något som är en ynkedom.

Problemet är större än fegheten. Malmö har sedan länge djupgående problem med antisemitism och rasism. Barack Obama skickade ett särskilt sändebud till Malmö för att uppmärksamma problemet, inte ens då hände något. Den dåvarande ordföranden för kommunstyrelsen, socialdemokraten Ilmar Reepalu, blev inte ens placerad i frysboxen.

Malmö är rikets tredje stad, men ambitionen tycks vara att bli Tredje rikets stad i Sverige. En stad där judar inte öppet kan visa sin identitet, där artister hotas så att de måste skydda sig genom att sitta inlåsta på sitt hotell är så mycket 30-tal det kan bli. Tvivlar någon så tänk på bilkaravanerna som hyllade pogromen och skrek på fler döda judar. Det är vidrigt att se. Malmö bör benämnas som en svensk skamfläck.

Att hålla judar kollektivt ansvariga för israelisk politik är en form av antisemitism som ingår den syn på antisemitism som Sverige ställde sig bakom redan under Stefan Löfvens tid som statsminister. Det gäller givetvis enskilda israeler också. Eden Golan har inget ansvar för kriget mellan Israel och Hamas. Det är ett krig Hamas startade när de bröt vapenvilan den 7 oktober i fjol. Tycker man illa om Israels respons är inte hon ansvarig.

I Malmö har antisemitismen spridit sin cancer in i förvaltningen. Anställda vill inte att Israel ska få delta utan säger sig till och med vilja aktivt motverka det. Långt borta är pladder om värdegrunder, antirasism och att stå bakom sin arbetsgivare. I stället lyfter staden att man kan göra andra saker på sin fritid.

En kanske rimligare syn vore att kontakta A-kassan och undersöka om man får A-kassa även i fall där man har fått sparken för att ha spridit rasism och motarbetat sin arbetsgivare. Att sparka av några antisemiter hade också varit en tydlig manifestation mot antisemitism, något som Malmö är i akut behov av.

Eurovision har kommit att bli något som är genant för Sverige. I alla led finns en pinsam tystad och feghet. Uppifrån och ner. Statsminister, andra ministrar, partiledare, lokala politiker i Malmö och Skåne, artister och en massa andra borde visa kurage. Stå upp och säga att de välkomnar Eden Golan och fördöma rasismen.

Det kanske enklaste sättet att ge antisemiterna långfingret är att hjälpa Golan att vinna. Det är ett tydligt sätt att visa henne stöd, att visa att hon är välkommen och att Sverige står bakom öppenhet och säger nej till antisemitism. Även om hennes segerfest tyvärr riskerar att bli på hotellrummet med hotellets minibar.

Ytterligare ett skäl att hon förtjänar att vinna är hennes mod. Shin Bet har konstaterat att det finns risk för hennes liv bara genom att vara i Malmö. Det är unikt och skamligt att rasister tillåts ta över så. Var är det offentliga Sverige?

Läs även: Hamas och Israel är inte kålsupare