Regeringen vill förbättra bilden av Sverige utomlands och har därför givit Svenska institutet i uppdrag att försöka sminka upp Sverigebilden. Det är inte en total make over utan fokus ska vara där Sverige utsatts för förtalskampanjer, alltså framförallt i Turkiet och arabvärlden.

Att förbättra bilden av Sverige är tyvärr lite som att sminka en gris. Bortsett från de rena förtalskampanjerna kring till exempel omhändertagna barn är den förstörda Sverigebilden vårt eget fel. Eller om man vill vara tydlig, våra politikers fel och ansvar.

Sverige var för inte så länge sedan en förebild på många områden. I utländsk politik var det ett argument att göra som i Sverige. Det har kollapsat nu. I dag är bilden av Sverige samtidigt en bild av en välfärdsstat, en skenande brottslighet och ekonomiska problem. Kryddat med en exploderande antisemitism. När man ser till en grundläggande funktion som till exempel tillväxt är Sverige i botten av EU. Förr var vi i topp i världen.

Läs även: Sveriges ekonomi värre än Rumäniens

Sverige är fortfarande ett rikt land, nummer 17 om man ser på BNP per capita, men vi stiger inte och skillnaden mot förr är påtaglig. Kontrasten mot plats 4 på 70-talet är påtaglig. En återgång till topp fem ser nog få som möjlig.

Lösningen på problemet Sverigebilden är inte mer smink, lösögonfransar eller en djärv
urringning i form av statligt betalda kommunikatörer och reklam. I bästa fall löser det hur andra ser på oss, mer sannolikt blir det bara dyrt. Lösningen måste i stället vara att lösa problemen – med ekonomi, brottslighet, tillväxt, migration och en massa annat. Då kommer dessutom bilden lösas av sig själv.

För att ta ett exempel. Nyligen kom två israeliska journalister till Malmö för att rapportera inför Eurovision. En del av det som de skulle rapportera om är tryggheten för judiska besökare. Deras reportage övergår snabbt i tumult efter att en man som beskriver sig som palestinier uppträder aggressivt och spottar på dem.

Läs även: Aggressiv man trakasserade israeliska journalister i Malmö

Reportaget kommer i israelisk media inte skildra en stad som är redo för fest, musik och kärlek utan en stad som kännetecknas av hat och rasism. Israel har redan varnat för att resa till Sverige. Förmodligen kommer många att lyssna till den varningen.

Det är inte Sverigebilden som gör att judar inte åker till Sverige utan Sverigesituationen. Problemet är inte bilden utan situationen. Situationen är inte PR utan ett reellt problem som måste hanteras.

På samma sätt är det med brottsligheten. Felet är inte att det rapporteras för mycket utomlands om skjutningar, sprängningar och mord. Felet är att brotten begås. Att Sverige inte längre är det goda exemplet i andra länders debatt handlar i grund och botten om att vi inte längre är ett gott exempel. Vi var ett av världens bästa länder att bo i.

Men det gick sönder, av flera skäl. Välståndet, tryggheten och mycket annat togs för givet. Det fanns en uppfattning om att politiken kunde göra vad som helst och det fick inte riktigt konsekvenser. Allt var ju så bra.

Att framförallt få stopp på desinformationen som kan leda till terrorhot är viktigt. Där finns ett skäl för staten att involvera sig i, det är säkerhetspolitik. Däremot är mycket av det andra som är problem med Sverigebilden egentligen Sverigeproblemet. Det löser man varken med PR eller kommunikatörer. Det är en fråga för polisen, för att få folk i jobb och få ordning på saker igen.

Lös problemen så ordnar sig Sverigebilden av sig självt. Det var inte politiker som var smilfinkar på resor, kommunikatörer eller liknande som ledde till att Sverige sågs som ett gott exempel. Det goda exemplet skapades genom att faktiskt vara ett gott exempel.

Det är inte mer komplicerat än så.

Läs även: Så kan Kristersson backa från könslagen