Många av de problem som finns kring svensk inflation är ännu inte lösta. Det vore därför bra med ytterligare åtminstone en räntehöjning till, så att inflationen går ner. Stigande räntor skulle dessutom pressa ner lånestocken så att penningmängden minskar.
Svensk ekonomi har utmaningar, som det heter på modern svenska. Gigantiska problem sagt på ren bondsvenska. Efter att ha segat oss upp från jumboplats kom i dag en prognos från EU att vi faller tillbaka igen. Vi har EU:s sämsta ekonomi. Det är en ganska besk karamell.
Orsakerna är många och det är mer än ett decennium av dålig politik som har tagit oss hit. Det beror på för stor immigration, bristfällig integration, kriminalitet, men också en avsaknad av reformer. Förra regeringen undvek hellre konflikter än såg till att använda högkonjukturen till att lösa problem och rusta oss inför framtiden. Andersson varken fyllde ladorna eller skötte underhållet.
Inflationen är en stor del av problemen för ekonomin. Den har en rad orsaker: allt från kriget i Ukraina, via nedlagd kärnkraft till en dåligt fungerande arbetsmarknad. Inflationen sjunker men är fortfarande över 6 procent.
Tidigare under året har inflationen bland annat fallit på grund av lägre elpriser. Där inflationen tidigare drevs av elpriser håller de nu tillbaka. Prisförändringen är på årsbasis nu -27,7 procent för el. Även drivmedel minskar i kostnad nästan 8 procent ner på ett år. I bredare inflationsmått är räntor ett problem med ökning på upp till 55-65 procent beroende på boendeformen. Rensat för räntekostnader är inflationen 4,2 procent, en liten ökning från september. Räntorna har inte knäckt inflationen ännu.
Under förre riksbankschefen Stefan Ingves var räntorna under lång tid mycket låga. Det ledde till dels att folk investerade mycket stora summor i sina bostäder, för lånade pengar. Dels ledde det till att många belånade bostäder och investerade i värdepapper och fonder. Nordea uppger att en fjärdedel av alla pengar i svensk ekonomi har skapats sedan 2020. Pandemin och stimulanserna efter den gav en sjuk ekonomi som konsekvens.
Under den senaste femårsperioden har många USA-fonder ungefär dubblats i värde. Länsförsäkringars ”USA indexnära fond” har på fem år ökat i värde med 108 procent. Många hushåll har tagit ut miljonlån med sina bostäder som säkerhet och med helt obetydlig ränta investerat i USA-fonder, Appleaktier och liknande värdepapper. Mycket har även investerats i svenska papper, men det är delvis en annan fråga.
De utländska investeringarna har inneburit att lån tas i kronor och investeringen görs i dollar eller andra valutor. Det skapar ett stort säljtryck på kronor som har bidragit till att sänka valutakursen. En fallande kronkurs är jättetrevligt om man har ett par miljoner i amerikanska aktier. För svensk ekonomi är det inte lika roligt.
Nu tror många att det är slut på räntehöjningar. Tvärtom, tror man, ska det snart börja sänkas. Kriget mot inflationen är över. Kanske går det så. Kanske är det önskvärt, det skulle motverka den lågkonjunktur som vi börjar att gå in i.
Mer sannolikt är faktiskt motsatsen. Räntan borde sannolikt höjas minst en gång till och förbli hög ganska länge av flera skäl.
Svensk realränta är låg och det medför att svenska obligationer är dåliga investeringar. En stigande realränta skulle stärka kronkursen och påverka penningflödet. Då minskar den inflationen som importeras och som kommer ur en dålig kronkurs.
Fastighetspriser och börsen måste förmodligen ner en bra bit till för att få balans i ekonomin. I dag finns ökande flöden från fonder och värdepapper och till amorteringar och räntebetalningar. För att få ner penningmängden och lånestocken är det bra om det fortsätter.
Att behålla hög ränta eller till och med höja den är en uppfattning ungefär lika populär som att Miljöpartiet skulle behövas i en regering. Men till skillnad från en sådan idé finns det goda argument, och sannolikt behov, av att lösa problemen i ekonomin. Problemen med den stora penningmängden behöver hanteras om lösningen inte ska bli fallande köpkraft, det vill säga att lönen, och därmed lånen, inflateras bort.
Senare i november kommer nästa räntebesked från Riksbanken. Förhoppningvis är Thedéen mer intresserad av att hantera de stora makrofrågorna än att försöka balansera en lågkonjuktur. På sikt kommer det att betala sig.
Läs även: Media vandrar vilse i kriget
