Hyresgästföreningen visar på hur den nya brottsligheten breder ut sig och otryggheten följer efter i spåren. Bland hyreshusen är otryggheten som störst. Boende uppfattar dessutom att det är svårt att påverka situationen. Statistiken är långt från hur bilden av områdena målas upp.
Hyresgästföreningen har gjort en intressant undersökning. De har mätt trygghet hos de boende i olika boendeformer. På ytan är det typiskt att det är värre för boende i hyresrätter än för andra. Men samtidigt finns en djupare och mörkare bild som de oavsiktligt har fångat upp.
Mycket av den våg av brott som träffat Sverige de senaste åren har slagit mot områden som är ekonomiskt svagare än genomsnittet. Vivalla, Rosengård, Råslätt, Tensta och andra områden som till stor del är hyresrätter. I nästan alla städer är problemområdena dominerade av hyresrätter.
Det är inte bara gängkriminalitet utan skadegörelse, bilbränder, sexualbrott och en massa andra brott som följer i spåren. Liksom annat som bidrar till osäkerhet – blåljussabotage som försenar ambulanser, brandbilar och polis om något händer. När brottsligheten breder ut sig försvinner tryggheten för dem som bor i området, även om de är helt utan inblandning.
Siffrorna är tydliga. 8 procent av allmänheten upplever kvällstid otrygghet kring sitt boende, 14 procent gör det nattetid. För hyresrätter är det 12 procent respektive 20 procent. Mönstret för allmänna platser kring bostaden är liknande. 26 respektive 30 procent för platser som centrum och torg, 26 respektive 32 procent för grönområden och 9 respektive 20 procent för gemensamhetsutrymmen som husets tvättstuga. I sig är det väldigt anmärkningsvärt att en av fem är otrygg när de tvättar.
Mer än en av tio i hyresrätt (12 procent) uppfattar området som så otryggt att de därför vill flytta. För hela befolkningen är siffran 8 procent. Det är också sannolikt att det finns områden med hyresrätter där väldigt få är otrygga och andra där koncentrationen är mycket högre.
Det är också tydligt att fler poliser, nattvandring och förbättrad belysning är efterfrågat för att öka tryggheten. Men att det också finns en uppfattning bland hyresgäster att det är svårt att påverka.
Här finns en viktig bit för att förstå brottsligheten och problemen kring dem. Andra må vara rädda men värst är det i områdena nära de kriminella. Där de bor, verkar och rör sig.
Ofta skildras de kriminella som några som inte skrämmer sina grannar och boende där de bor. I stället är de symptomen på en social frustration som alla delar. Klasskampen, oviljan mot de boende i borätter eller villor, alla är del av en kokande kittel och de kriminella är bubblorna som spricker, punkterna där klasskampen manifesteras. Där fanns förre justitieministern Morgan Johanssons tonårsläsning av Marx manifesterad. Lösningen blev satsningar på fritidsgårdar.
Bortom en underklass som småputtrade av ilska mot klassklyftor, segregation och alienation visar nu Hyresgästföreningen en annan bild av vanliga människor som är otrygga, som tycker att det är obehagligt att gå ut eller gå till tvättstugan. Vanliga människor som får sina bilar brända och inte ser det som ungdomlig klasskamp, som är rädda när barnen går ut på kvällen eller oroliga att de ska hamna i konflikt med någon.
Klasskampsretoriken fungerar bäst när man varken ser eller pratar med dem som drabbas av brotten. När man duckar för att det kommunala bostadsbolaget inte sätter upp belysning eller tycker att det behövs lokal polis. Eller för den delen fler poliser.
Men det finns också en annan viktig insikt i undersökningen som kriminologerna missar. När det pratas om att relationsmorden minskar och gängmorden ökar men de döda är ungefär lika många, missar man viktiga saker.
Den nya brottsligheten har inte bara direkta offer utan många andra också. I statistiken är den som bor innanför dörren där någon smäller en bomb brottsoffret. I verkligheten är alla rädda och skakade. Samma med skjutningar, med ökningen av våldtäkter, förnedringsrån och mycket annat.
Offren är just offer. Vanliga människor som är rädda. Inte delar av en klasskamp, inte massor arga på en ideologisk överbyggnad.
Det är inte det som Hyresgästföreningen ville lyfta fram, men det är en inblick som de samtidigt ger oss. Områdena där folk hyr faller efter, och otryggheten från brott sprider ut sig. Hela vägen från att gå genom parken till att gå ner i tvättstugan. En otrygghet som äter sig in och förstör livskvalitén.
Läs även: Är Magdalena Anderssons lotteri verkligen grunden för svensk demokrati?
