Gång på gång vinklas nyheter i public service. Enkla följdfrågor ställs inte, rena felaktigheter finns i rapporteringen och vad som nog borde vara stora nyheter blir i bästa fall halvstora. Samtidigt undras det varför allt fler väljare, framförallt till höger, tappar tron på de statliga medierna.
Regeringen meddelar att det ska bli ett nytt jobbskatteavdrag. Inte helt förvånande rapporterar SVT inte bara fel utan helt i enighet med den vanliga kritiken från vänster. De skriver:
”Satsningen beräknas kosta omkring 11 miljarder kronor” eller i ett annat fall med den sänkta skatten för pensionärer ”Skattesänkningen kommer kosta statskassan två miljarder kronor”.
Detta är helt tokigt. En skattesänkning är inte en kostnad utan en minskad inkomst. Bidrag, transfereringar, satsningar etc är kostnader – saker som kostar pengar. Skattesänkningar är på motsatt sida, inkomstsidan, och minskar den. Det SVT gör är lika konstigt som att säga att det kostar pengar att tacka nej till övertid eller ett extrajobb. Man avstår en inkomst, men det finns ingen kostnad.
Men retoriskt spelar det roll. Det ger ett sken av att det är dyrt att låta folk behålla sina löner. Enda sättet att logiskt få ihop resonemanget är att det man får behålla efter skatt är en kostnad för staten. Det är ett något totalitärt synsätt.
Liknande är det med den höjda brytpunkten för statlig skatt. Genom att indexera upp med inflationen flyttas inte medelinkomsttagare upp från att vara just medelinkomsttagare till att bli höginkomsttagare. Medelinkomsttagare förblir medelinkomsttagare och betalar inte straffskatt på höga inkomster.
Där accepteras den socialdemokratiska retoriken att det rör höginkomsttagare. Den vanliga definitionen av höginkomsttagare är att man betalar statlig skatt. Alltså blir de här människorna höginkomsttagare – inte av stigande inkomster, utan av oförändrad brytpunkt. Tekniskt borde de inte vara höginkomsttagare men avsaknaden av uppräkning medför det. Att påstå att höjd brytpunkt gynnar höginkomsttagare är fel eftersom de med höjd brytpunkt inte blir höginkomsttagare. Snopet för dem som blir ofrivilliga höginkomsttagare. Sverige kan också gratulera sig till att ha fått runt 300 000 nya höginkomsttagare.
Men värst är förmodligen en annan fråga: Botkyrka. Tidningen Fokus har i ett reportage för några dagar sedan kallat skandalen för Magdalena Anderssons största problem.
Fokus påstående är ingen större överdrift. Både Morgan Johansson och Annika Strandhäll har ju varit ganska lugna på senaste. Men när Andersson intervjuas av SVT i Agenda är tonen inte alls så. Andersson får lite frågor och menar att hon inte kan ha koll på allt som händer i 290 arbetarkommuner. Lite pliktskyldigt påpekas att konflikten hållit på i ett och ett halvt år.
På samma sätt accepteras att Andersson säger: ”Det är inte jag som tillsätter eller avsätter ledare i våra kommuner”. Den självklara saken att påpeka är att det går att utesluta medlemar. Det gick uppenbart att hantera en koranbrännare som ville bli eller under en kort tid var medlem. Partiet kan helt enkelt kasta ut medlemmar som beter sig oacceptabelt. Men detta är tydligen acceptabelt.
Samtidigt borde en annan sak ha tagits upp. Andersson anser sig ha rätt att kasta ut ordföranden för justitieutskottet, Richard Jomshof, i strid med riksdagens praxis. Om hon anser sig kunna avsätta en ordförande för ett annat parti i riksdagen kan det väl inte vara omöjligt att göra sig kvitt en lokal ordförande för en arbetarkommun. Särskilt inte efter hur skandalen ätit sig in både i partiet och demokratin.
Det finns många intressanta och viktiga frågor som borde ha ställts. Som borde ställas varje gång hon är i en studio eller vill uttala sig. Men det sker inte. Frågorna ställs inte och Andersson slipper jobbiga frågor. Till skillnad från andra partier.
På samma sätt bli en kulturbudget i Norrköping riksnyheter och med långt hårdare frågor än Botkyrka.
Det går att ha många tänkbara svar på varför, om det är med avsikt eller vad som är orsaken. Liksom varför regeringspartierna var så korkade att de skattefinansierade public service utan att först ha en fungerande opartiskhet.
Men det är väldigt enkelt att se varför människor till vänster har ett solitt stöd för public service medan de till höger är mer tveksamma och uppfattar partiskhet.
Om någon tvekar – föreställ er att SD hade styrt en kommun med en liknande situation som Botkyrka. Med gängkriminella på fritidsgårdar, avhoppade politiker och liknande och sen hade Åkesson kunnat runda av intervjun med att han inte har koll på allt som händer i kommunerna.
Eller att public service skulle rapportera att ett bidrag ska höjas och att det kostar skattebetalarna X miljarder.
Läs även: Hur P3 marknadsförde penningtvätt
