Svenska Dagbladet rapporterade, tillsammans med andra medier, i veckan om hur Spotify används av kriminella gäng för att tvätta pengar. De köper fejkade spelningar och som ersättning för spelningarna får en artist pengar av Spotify. En vit och laglig inkomst.

Läs även: Gängkriminella använder Spotify som penningtvätt

Tricket kan givetvis användas av många men det som pekades ut som särskilt problematiskt var inte Nicklas Strömstedt utan gangsterrap. En genre som hyllar samma kriminella som tvättar sina pengar genom musiken. Genren har också krav på sig att vara äkta, alltså ska man rappa om kriminellt liv måste man vara en del av det.

Tensta-rapparen Z.E har haft stor framgång. Tiotals miljoner spelningar på Spotify och både en Grammis och en P3-guld statyett. Hans låt ”Positiv” hade redan 2019 passerat 15 miljoner spelningar. Han är ett exempel på där rappen och brotten flyter ihop. Dömd för grov stöld och flera domar för narkotikabrott började han med musik i fängelset.

Andra kända och högprofilerade rappare som dömts för brott är Jaffar Byn, Yasin Byn, K27, Adel och många andra. Det är vapenbrott, misshandel, narkotikabrott och långt fler brott som de och andra har dömts för.

Vilka som dömts för brott är öppet men köpta spelningar är svårare att säga vilka artister som har varit inblandade i. Inga namn är utpekade, antagligen inte bara för att det är ett brott utan också för att det rör status. Är man inte duktig utan måste köpa så är det annorlunda än de som räknas som äkta. Med brotten är inte så farligt om de exponeras, medan köpe-lyssningarna är annorlunda. Namnen i texten är på rappare, inte på rappare som har köpt lyssningar.

En stor del av det som varit kontroversiellt kring gangsterrappen är inte egentligen artisterna utan mediernas relation till dem. Särskilt P3 har fått kritik. Media anklagades för att delta i en glorifiering av våld från kriminella och att det fanns en dubbelmoral. Sexism, grovt språk mot kvinnor och annan misogynitet accepterades medan andra fördömdes.

Även grov brottslighet accepterades. Rapparen Yasin satt häktad för stämpling till människorov när han av P3 fick priset för årets artist och årets hiphoppare. P3 nämnde att han inte kunde närvara men inte att han satt häktad för inblandning i kidnappningen av en annan artist.

Särskilt P3 blev en brygga från digitala medier som Spotify över till de traditionella kanalerna och finrummen. Där till exempel Spotifys spelningar av gangsterrappen vänder sig till unga vänder sig P3 till äldre. Snittålder på P3 är över 40. P3, och inte minst priserna, blir en väg över från de unga till att accepteras bredare.

– Vi ska ju ge publiken vad de vill ha och det är klart att vi uppmärksammar det som är relevant och är på gång sa programledaren Tina Mehrafzoon till Expressen i en intervju. Och de gav de tidiga medelålders ungdomens musik. Men framförallt gav de musiken en acceptans. Med priser, hyllningar och erkännanden tog gangsterrappen klivet från en ungdomlig subkultur till statliga mediers galor och fester.

Ironin i det här är närmast plågsam. Proxy-skam. Kriminella tvättar pengar genom Spotify. Statlig media, liksom annan, tror sig ha hittat vad ”kidsen” lyssnar på. Deras äkta ”vibe” och kultur och lyfter genren. Man hyllar den, ger den priser och det utrymme som behövs för att ge den egna vingar. Reportage, priser och annat ger en nyfikenhet och fler lyssnar. Dumstruten är tillräckligt hög för att fungera som radioantenn.

Samtidigt ger radions spelningar av musiken intäkter åt artisterna. De får ersättning när deras musik spelas, pengar som är skattemedel i fallet public service.

Onekligen måste det vara en fantastisk känsla av den totala blåsningen hos de inblandade. De köper spelningar för att tvätta pengar, volymen i streams blir så stor att de hyllas av statliga media som hjälper till att göra dem till stjärnor och ger dem priser, uppmärksamhet och status.

Läs även: Förtjänar regeringen förtroende