Regeringens förslag om att sänka skatten på ISK-konton har fått kritik. Men kritiken är felaktig. Problemet är inte att det är få som får full skattesänkning, felet är att regeringen inte satsar på att fler ska få större besparingar.
På regeringens arbetsbord ligger ett förslag som grundar sig i Tidöavtalet om sänkt skatt på InvesteringsSparKonton, ISK. Förslaget är lite förenklat att slopa skatten upp till en gräns och därefter beskatta.
Ett ISK är ett konto hos ett försäkringsbolag, en bank eller till exempel en nätmäklare som inte beskattas utifrån vinster. I stället för att som vanligt beskatta vinsten när den realiseras finns en löpande skatt per år på det totala beloppet. Fördelarna är flera, till exempel att skatten blir lägre och att allt krångel med deklarationen upphör. Skatten bestäms med en formel och fastställs årligen. Skatten tas ut oavsett om man gör vinst eller förlust. Nu är skatten ungefär 1.09 procent på det sparade beloppet under ett år.
Förslaget från regeringen är att undanta de första 300 000 på ett ISK från all beskattning. Det skulle bli ett schablonbelopp som är helt fritt från skatt eller redovisning. Företaget där kontot finns rapporterar in beloppet och är det under 300 000 så slipper man skatt. Det som överstiger beskattas som i dag.
Förslaget är både bra och dåligt. Det är väldigt bra att undanta besparingar från beskattning, det dåliga är att beloppet är för lågt. En rimligare nivå borde vara att höja beloppet till en halv miljon och låta det vara ett första steg.
Kritik har riktats mot förslaget från flera remissinstanser. En kritik som har lyfts fram av bland annat Ekonomistyrningsverket är att de flesta, ungefär hälften, som har ett ISK-sparande har 74 000 kronor eller lägre på det. För att nå de små spararna menar myndigheten att man kan stanna på ett lägre belopp. De menar också att gå hela vägen till 300 000 dessutom gynnar i huvudsak stora sparare.
Kritik riktas också mot att förslaget öppnar för skatteplanering. Ett hushåll med 4 medlemmar kan i så fall fördela pengarna på alla och därmed slippa skatt upp till 1,2 miljoner. Det är faktiskt svårt att se varför det skulle vara ett problem. Hela poängen är ju sparande och att stödja investeringar.
Om man sparar hela barnbidraget, 1250 kronor per månad, åt ett barn tills det blir myndigt kommer det sannolikt att överstiga de 300 000 kronorna med råge. Räknar man på 8 procent som genomsnittlig avkastning, vilket är medel för Stockholmsbörsen, så ger det ungefär 422 000 kronor när barnet blir myndigt. Av det utgör 225 000 sparade pengar och 197 000 ränta på ränta. När skatten slår in faller avkastningen från 8 till 7 procent. Det ger en ganska stor effekt.
Att på ett år nå de 300 000 kronorna är svårt om inte omöjligt för de flesta hushåll. Men med ett långsiktigt och uthålligt sparande är det relativt enkelt. Det finns en magi i många små belopp kombinerat med ränta på ränta. Vill man se effekterna av sparande så finns det en bra kalkylator hos Rika tillsammans.
Självklart är det samma effekt för alla former av sparande. Även en person som i 50-årsåldern sparar strax över tusenlappen till pension kommer upp i beloppet som ovan. För en sådan pensionär skulle 400 000 kronor i besparingar, vid exemplet ovan, ge 32 000 kronor per år i extra inkomst.
Kritiken mot att skattebefria ISK är både korkad och i fel riktning. Problemet är inte att bara hälften av de som har ISK har strax över 70 000 på konton. Problemet är att inte fler har större belopp.
I stället för att sänka ribban för att bli befriad från skatt borde regeringen göra en dubbel satsning. Dels höja fribeloppet avsevärt mer än 300 000 kronor, dels att försöka stimulera fler att spara mer.
Av många skäl behöver Sverige fler sparare, mer sparande och mer pengar som investeras. Både staten och folket är vinnare om fler investerar. Därför borde de 300 000 kronorna vara ett första steg, inte något som kritiseras för att vara för högt.
I SBAB:s sparundersökning för 2024 var det ungefär lika många, 10 procent, av befolkningen som hade ett sparande som översteg en miljon som de som hade ett sparande understeg 25 000 kronor. Regeringen borde ha som ett mål att dubbla de som har en miljon sparat och samtidigt halvera de som har under 25 000.
Ett litet steg i det är att stegvis öka skattefribeloppet på ISK.
Läs även: De som lever på andra
