Annie Lööf och Muharrem Demirok har genom ett hästjobb lyckats få Centerpartiet att bli irrelevant. Lööf-doktrinen, att det är viktigare med avstånd till SD än med politiskt inflytande, har tagit bort alla möjligheter för C att förhandla politik på ett fungerande sätt. Inom partiet finns en rädsla för att kritisera ledningen men en av de få modiga, Helena Lundgren, vågar peka på problemen.
Inom marknadsföring används begreppet ”USP”, unique selling point, alltså det som gör en produkt unik och får den att sticka av. Centerpartiets USP är att vara Sveriges mest irrelevanta parti. Vill du rösta, men försäkra dig om att inte få något vettigt tillbaka, då är Centerpartiet partiet för dig.
Du kan till exempel rösta för ett fritt företagande, sänkt skatt, stärkt äganderätt och många andra både rimliga och bra förslag men i en koalition med Vänsterpartiet så att du är helt garanterad att din röst är bortkastad. Du får känslan av att vara lite marknadsekonomiskt liberal men också tryggheten i att det aldrig kommer bli mer radikalt än 70-talets aktiva industripolitik. Väljaren får en unik möjlighet att vara radikal på parmiddagar i innerstaden utan att riskera några förändringar.
En annan del av Centerpaketet är att man absolut inte kan samarbeta med Tidöpartierna, inte ens där man tycker likadant. Det är en mycket effektiv metod att hålla sig från inflytande den här mandatperioden.
Centerpartiets USP togs fram av Annie Lööf. Den bidrog till att hon tvingades att lämna partiledarskapet, och har sedan dess fördjupats av Muharrem Demirok. Det är öppet för debatt om Lööfs arv ska ses som en gåva eller en blöt filt, men partiet har klängt fast vid Lööf-doktrinen. Väljarna har, inte förvånande, varit mindre imponerade och inte direkt klängt fast vid Centerpartiet utan sökt sig vidare.
Det har varit få som öppet har vågat kritisera Lööf själv eller hennes doktrin men en av dessa få är Helena Lundgren. Hon är gruppledare för C i Vindeln. Lundgren har länge varit en fritänkare i rörelsen och presenterar några av sina tankar i en debattartikel i Expressen. För henne är Centerpartiet en folkrörelse, väldigt annorlunda än det toppstyre som Lööf och Demirok har infört.
Toppstyret märks. Där Centern förr var en bred kyrka inleder hon en debattartikel med att förklara att hon är lojal mot Demirok och att texten inte ska ses som kritik mot honom. Ett sätt att inleda som snarare förväntas i Vänsterpartiet än i Centern.
Lundgren är modig, men det är ett mod som är nytt i Centern. Förr var avvikande röster en del av rörelsens styrka snarare än något som hotade. Centern verkar ha gått från att ha partiledare till att ha en chef för partiet.
Lundgren lyckas väl beskriva Centerns övergång från att vara en bred kyrka till en allt smalare sekt:
”Partiet centralt sysslar snarare med korvstoppning uppifrån och ned för att göra det obekvämt, misstänksamt och svårt att förespråka en öppnare hållning där relevans, trovärdighet och förhandlingsutrymme för partiets sakpolitik prioriteras högre än att vara uppskattad i smala finliberala miljöer.”
Hon fångar Centerns problem. Det är viktigare att vara ortodox än att kunna ge väljarna något som tack för deras röst. Centern lovar inte guld – men rena samveten. Trots allt ska man ge Centerledningen credd för att de lyckas samla strax över 4 procent av väljarna med den politiken.
Lundgrens hopp, eller det hon är tvungen att säga, är att Demirok ska se partiets problem och förstå att partiet måste lägga om kursen. Att förstå att det viktiga inte är att vara obefläckad utan att få igenom sakpolitik för sina väljares räkning.
Andra inom Centerpartiet har tidigare påpekat problemen med den exploderande rasismen i Vänsterpartiet och C har nu stängt dörren även åt det hållet. Hoppet om att få en fungerande regering mellan storstadsmänniskorna i MP, centralstyrningsfanatikerna i S och decentralisterna i landsbygdens C är nog en närmast extrem optimism. Framförallt om C räknar med annat än att få vara dörrmatta.
Det sannolika är att Demirok blir landsbygdsminister, blir jätteglad och undviker alla former av krav av rädsla för att inte mista ministerposten. Uppdraget blir att han sprickfärdig av stolthet får fara runt i landet och förklara för sina väljare varför deras bygd, skog och mark ska förvandlas till ett museum för eko-turistande miljöpartister.
Läs även: Demirok lajvar torpare i Aftonbladet
Lundgren och hennes kritik är förmodligen toppen på ett isberg, men än så länge vågar inte någon utmana Demirok. Lundgrens förhoppning blir därför i stället att Demirok ska släppa Magdalena Anderssons hand och i stället söka sig mot mitten och förhandla med Tidö. Men med tanke på att Tidö har en majoritet blir sådana förhandlingar i första hand ett sätt för C att markera att ökenvandringen börjar gå mot sitt slut och att det finns en tanke bortom nästa val.
Det rimliga alternativet är snarare ett alexanderhugg där Demirok åker ut och där en ny ledare tar över. Förmodligen är det enda sättet för Centerpartiet att komma tillbaka och bli en relevant aktör i svensk politik.
Mot en sådan förändring står förstås Demirok. Både politiskt och förmodligen av andra skäl. Var skulle han hitta ett jobb som ger närheten av den lönen han får i dag?
Läs även: Vill El-Haj bli partiledare?
