Alecta är ett enormt pensionsbolag delvis på grund av hur kollektivavtal låser in pensioner men också för att de är alternativet för dem som inte aktivt väljer bolag.
Alecta är ett speciellt bolag, inte bara för att det är så otroligt stort. De hanterar tjänstepension för 2,6 miljoner privatpersoner och 35 000 företag. Det är det femte största pensionsbolaget i Europa. Globalt är det det tjugosjunde största. Alecta är en gigant.
En viktig bit i det är kollektivavtalen. De reglerar ofta tilläggspensioner. Då kan man välja i många fall och väljer man inte så blir det ofta Alacta. Delar av tilläggspensionen kan vara låst till Alecta.
Alecta beskriver det så här: ”Arbetsmarknadens parter har nämligen utsett oss till att sköta om pensionen för de pensionssparare som inte gör något val.” Nyckelordet är arbetsmarknadens parter. Det är alltså inte du som gör valet, utan en organisation som företräder dig. Det spelar roll.
Alecta ägs av sina 35 000 företagskunder och 2,6 miljoner privatkunder. Någon stark ägare finns därför inte och möjligheter att driva frågor blir naturligt små. Med en stark ledning som resultat – vilket kan vara antingen bra eller dåligt.
I vissa fall fungerar företag väldigt väl med en stark ägare som kontrollerar verksamheten, i andra fall är ägaren problemet. Det är personerna som avgör.
Här kommer bekymret. Personerna som styr Alecta avgör. Några kunder vill ha maximerad pension. Andra kan tänka sig att ha lite mindre pension men göra något de tycker är gott med pengarna. Men de är utlämnade till de som styr Alecta.
Under ett par år Alecta haft gröna obligationer. Det är obligationer som finansierar projekt som är gröna, privata eller offentliga. Alecta är en av världens största investerare i sådana obligationer. Portföljen uppgick till över 50 miljarder kronor redan 2020. I samband med att Alecta 2020 ökade innehavet med över 4 miljarder kronor så skriver de i ett pressmeddelande att de är övertygade om att det är något som ”svenska medborgare och pensionssparare vill vara med i”.
Formuleringen är typisk för starka tjänstemannastrukturer. Man vet inte, men man är övertygad om det. Men ledningen gillar projektet så då kör man på.
Här kommer det andra problemet. Eftersom kollektivavtal låser in pengar i Alecta så kan den som inte alls är sugen på till exempel gröna obligationer inte välja något annat. Det går inte att välja bort Alecta helt för många.
Här finns magin i Alecta. Kollektivavtal lyfter in flöden av pengar. Tjänstemännen är starka i relation till kunderna. Eller om man föredrar – delägarna. Och de kan inte rösta med fötterna och lämna bolaget om de vill. På det finns alla kunder som inte gör aktiva val utan därför dumpas på Alecta och inte alls bryr sig om hur bolaget styrs. Då blir bolaget väldigt stort, väldigt starkt och väldigt kontrollerat av sina tjänstemän.
För många är det helt okej. För många säkert också ett bättre val än de skulle göra själva. Men det viktiga är att det måste finnas en chans att kunna göra ett val. Vill någon säga tack och hej till Alecta för gott och helt och hållet så måste det både gå och vara enkelt.
Det här är en kvarleva från DDR-Sverige när arbetsgivare och arbetstagare företräddes av organisationer som gjorde upp över huvudet på folk. Världen, människor och pensioner funkar inte längre så. Folk vill kunna göra val.
Silicon Valley Bank, och de andra amerikanska bankerna som Alecta har investerat i, är bra exempel på varför det är viktigt att kunna lämna Alecta. Om ledningens nonchalans blir för stor måste jag kunna ta min pension och flytta den. Den är ju min, inte kollektivavtalsparternas pension.
Det är ett ganska modest krav. Att kunna säga hej och tack. Min pension, mina värderingar och mitt val.
Läs även: Alectas ledning borde sparkas