Nyligen hade SVT ett reportage om friskolekoncerner. Skolkoncernerna har köpt bland annat en våffelstuga och skärgårdstomter. Nyckelordet i reportaget är koncern men det göms lite diskret undan.

Koncernbidrag

En koncern är flera företag där ett bolag äger de andra. Dotterbolag som det heter. Det förenklar företagandet att samla flera bolag i en koncern i stället för att ha dem som separata bolag. Inte minst finansiering är förenklad eftersom vinster i ett bolag kan flyttas till andra bolag i samma koncern.

Det är SVTs stora scoop. Förmodligen inte alls ett scoop utan mer ett sätt att presentera något efter att ett par journalister grävt ett par dagar. Något måste man kunna visa chefen att man har gjort. Så man skriver om koncernbidrag. Den stora nyheten är att om ett eller ett par dotterbolag ger vinst så går pengarna att flytta inom koncernen.

Sen kommer det märkliga. En upprörd Magdalena Andersson tycker att ”det är för jävligt” och att ”systemet är sjukt”. Bortsett från att hon inte gjorde något åt det vare sig som finansminister eller statsminister är det en annan sak som är slående.

Fråga en vuxen

Andersson är ekonom. Hon kan sådant här, och vet absolut skillnaden mellan vinst, vinstuttag och koncernbidrag. Det läser man på de första kurserna på ekonomprogrammet. Hur skulle hon inte förstå? Men självklart förstår hon, hon glider och pratar vinstuttag men framförallt så spelar hon dum. Hon är gift med en professor på Handelshögskolan så det är inte svårt att hitta någon som kan förklara för henne.

En enkel poäng vore att utveckla kring detta och göra en skämtsamhet kring att bästa sättet att få socialdemokrater glada är att spela dum. Då når man dem. Eller att hon som kvinna spelar bimbo för att få uppskattning. Men det är inte det enda, utan här finns en allvarligare fråga.

Oppositionens roll

Oppositionen fyller en viktig roll i en demokrati. En intelligent opposition tvingar regeringen framför sig så att den måste blir smartare för att inte förlora makten.

När Andersson blir populistdum tar hon ifrån oss möjligheten att föra ett vettigt samtal och dryfta förslag som hjälper landet. Dumheten är populism som kostar. I sämsta fall får Andersson grepp om opinionen så att regeringen måste göra saker, inte för att de behövs utan för att det finns en skapad dumopposition.

Fenomenet finns i hela arbetarrörelsen från Socialdemokraterna till Aftonbladet. Man låtsas att man inte förstår. Man skapar konflikter som inte finns. Och inte minst spelar man på att de flesta människor hellre lägger tid på familj, film, hobbys och liknande rimliga saker i stället för att stånga sig blodig politiskt. Så man kör lite så där dumt och hoppas få med sig en del av de som inte orkar sätta sig in.

Det är tramsigt att göra så. Andersson borde i stället för att leka upprörd över saker hon begriper försöka hitta lösningar på saker som kan förbättras. Hon borde skapa skapa en konstruktiv opposition som faktiskt har lösningar på problem. Som om de vinner nästa val kan göra saker bättre. Inte leka dum och inte låtsas att hon inte kan saker hon kan.

Tyvärr är Socialdemokraternas strategi något slags race mot botten. De griper varje halmstrå, varje dumhet och försöker kasta på regeringen. I hopp om att något fastnar.

Den gamla Socialdemokratin – Erlander och Hanson – vann val efter val eftersom saker funkade och det togs ansvar. Den moderna Socialdemokratin är motsatsen. En yta, fylld med ord som kan få vilken betydelse som helst. När de har makten funkar väldigt lite.

Magdalena Andersson hade säkert kunnat gå tillbaka till en mer konstruktiv Socialdemokrati. Om hon inte är lat och väljer den enkla vägen; att spela dum i huvudet.

Läs även: Demirok lajvar torpare i Aftonbladet