Sverige har drabbats av ytterligare en absurd debatt. Den senaste är att diskussion om krigshot bör undvikas eftersom barnen kan höra och bli rädda. Startskottet var att Bris hade fått flera samtal från barn som var oroliga för krig efter medierapporteringen om Folk och Försvar där möjligheten för att Sverige skulle kunna hamna i krig lyftes fram.

Hur många barn det krävs för att dra i gång mediacirkusen har Bris inte sagt men de säger att: ”den nationella stödlinjen för barn har fler samtal än vanligt handlat om oro för krig”.

Kanske är det många hundra eller flera tusen barn som har ringt, men sannolikt är det långt färre. Däremot passar Bris budskap in i en medial logik som präglar Sverige. Först var Göran Greider ute och varnade för militariseringen av Sverige och sen har den röda lösnäsan gått runt som en stafettpinne.

Parallellt med Greider och andra debattörer smygs budskapet in i samtalet genom att Bris åsikt ekas ut. Det är inte media själva som ligger på golvet och vrålar likt en ilsken fyraåring på grund av att de som tror att man ska vara förberedd fick rätt. I stället låter man riktiga barn skrika i debatten via Bris.

– För barn som har lätt att känna oro eller redan är oroliga för att det ska bli krig, blev det svårt när de möttes av inlägg i sociala medier och hörde vuxna på nyheterna prata om krig. Det har varit många år nu med stora händelser som påverkat barns vardag negativt med pandemi, krig i Ukraina, ekonomisk kris, ökat våld i kriminella nätverk och kriget i Gaza. Många barn bär på en grundoro som blev värre av den här nyheten, berättar Magnus Jägerskog generalsekreterare på Bris.

Barn kan oroa sig och vara jätterädda för krig, för brott, svält, mörker eller monster. Det ligger i att vara barn att vara rädd eller orolig på det sättet. Det är inte det som är fel. Felet ligger i hur vuxensamhället reagerar på barnens oro.

Vi kan inte ha en samhällsdebatt där viktiga saker som vår frihet, vår demokrati eller vår framtid som självständig stat hotas och vi inte kan diskutera det för att några barn hör och blir oroliga. Att göra barnen till centrum för debatten hjälper varken vuxna eller barn.

Kärnan är egentligen något annat. Många, alltför många, vuxna kapitulerar inför att vara föräldrar och att uppfostra sina barn. De vill, kräver och bråkar om att alla ska anpassa sig efter deras önskningar och uppfostran.

Med djup förvåning hörde jag för ett par år sedan en mamma prata om att hon ville att godisbutiker skulle förbjudas eftersom hon tyckte det var så jobbigt när barnen såg dem och tjatade. Till och med utbudet av varor ska anpassas för att passa uppfostran.

Det extrema skyddandet av barnen sägs ibland vara en av orsakerna till att svenska barn är ovanligt lyckliga medan unga inte är det. Barndomen håller barnen extremt skyddade från allt jobbigt men med tonåren så går det inte längre. Det blir en chock och barnen är oförberedda på att hantera jobbigheter.

Bättre än att infantilisera den allmänna debatten och censurera den för att skydda barnen är att finnas där för barnen. Att berätta om jobbiga saker, att lära dem hantera motgångar och prata och trösta.

För i det lilla hjälper det barnen att hantera vuxenliv och motgångar. I det stora är det faktiskt möjligt att något händer. Det kan vara krig, en naturkatastrof eller en trafikolycka. Att ha lurat in barn i en rosa enhöringsvärld är grymt för om det händer något är de oförberedda.

Barn måste få vara barn, samtidigt måste de få hjälp att växa upp. Barnen ska inte gömmas från omvärlden utan få hjälp att förstå och hantera den. Det är så de växer upp och kan bli självständiga och må bra.

Läs även: https://bulletin.nu/sr-om-ob-s-och-regeringens-uppmaningar-krigshets