Ulf Kristersson har begärt två extra dagar för att få ihop regeringen. Om det inte är löst, så borde en extra dag läggas på att lösa den viktiga frågan kring svensk strafftillämpning, att kriminella släpps i förtid och att utvisningar inte verkställs, något som innebär att nya brottsoffer drabbas.
Ulf Kristersson har låtit meddela att han behöver några extra dagar för att få till en regering. Det är nära men ändå inte framme.
Ett av många glädjeämnen med en ny regering är att Morgan Johansson inte kommer ingå i den. Inte bara den organiserade brottsligheten utan hela brottsligheten har haft en vän i honom. Inte minst hans hemsnickrade kriminologi och ovilja att se självklara lösningar på brott har bidragit till att förvärra situationen.
Därför ett enkelt medskick till regeringsbildningen och till den som får uppdraget att försöka städa efter Johansson: Det blir inte en lätt uppgift.
Men det finns en bit som faktiskt är enkel och det är att efterleva de straff som utdöms och se till att brottslingar kommer bort från gatorna. Det kan enkelt ske i två steg. Det ena är att ha som huvudregel att döms man för brott som ger fängelse så utvisas man. Det andra är att huvudregeln är att man sitter av hela det straff man får. I båda fallen ska det vara undantag och ovanligt att huvudregeln inte efterföljs. Straffen ska också verkställas i anslutning till domen.
Brottslingar bakom lås och bom, eller som inte längre är i landet, har väldigt mycket svårare att begå brott. Vilket är lätt insett. Och det är den primära uppgiften – att hålla medborgarna säkra.
På senare tid har det varit många fall där förövaren borde ha varit inlåst men släppts eller inte fängslats direkt och därmed kunnat begå brott. Terrordådet på Drottninggatan är en variant där gärningsmannen inte utvisades. I Oskarshamn mördades en man av två förövare där den ene skulle ha suttit i fängelse. En sexualsadist har upprepade gånger givit sig på kvinnor, flera gånger innan det tidigare straffet var avtjänat, men han hade släppts i förtid.
Listan kan tyvärr göras väldigt lång.
Läs även: Ulfs mördare skulle ha suttit i fängelse
Den listan borde få ett slut. Döms man till ett straff borde det rimliga vara att man får sitt straff, inte att man oftast kommer ut i förtid. Fokus bör flyttas från gärningsman till offer. Både de som har blivit offer och de som kan komma att bli offer.
Straff avskräcker sällan tyngre brottslingar från att begå nya brott. Men när straffen är på plats förhindras gärningsmannen att begå brott. Serieförbrytare kan inte enkelt våldta, skjuta, göra inbrott, misshandla, mörda eller begå särskilt många brott inne i fängelser.
Det primära med ett fängelsestraff är inte att rehabilitera. Brottslighet är sällan en sjukdom utan oftare ett val. Men under tiden som gärningsmannen är förhindrad att begå brott är det tryggare.
Det borde vara ett enkelt löfte att se till att det inte blir fler som blir offer för gärningsmän som skulle ha varit fängslade eller utvisade. Verkställ straff och utvisningar och låt det vara huvudregel så finns det färre aktiva gärningsmän på gatorna.
Bakas det in i de förhandlingar som sker nu så finns det klart för den nye justitieministern att börja med. Då kan arbetet med en proposition påbörjas omedelbart och ju snabbare det kommer i gång desto snabbare kan det bli politik.
Det är värt att vänta en dag eller två extra för att det ska finnas en överenskommelse om att lösa en viktig del av kriminalpolitiken.
