I Sverige är det lägre skatt på att gå på teater än att gå och dansa till ett dansband. Varför? För att dansen anses för folklig. Men efter år av skatteorättvisa ser det ut som att det kommer rättvisa och att politiken backar – och sänker momsen.
För ett par år sedan skrev jag en första ledare om dansbandsmomsen. Det är ingen glamorös fråga, och inte heller något som kommer att förändra Sveriges framtid. Men det är en viktig fråga – om rättvisa och om en stor, men ofta förbisedd, del av svensk kultur.
Läs även: Ge Åkesson dansbandsmomsen
Dansbandskonserter beskattas nämligen annorlunda än andra konserter. Går du på en konsert som klassas som ”kultur”, betalar du 6 procent i moms. Men om publiken dansar – då räknas det inte längre som kultur, och momsen höjs till fulla 25 procent.
Det är självklart orimligt. Särskilt med tanke på att samma band, med samma låtar, kan beskattas olika beroende på om arrangören tillåter dans eller inte.
Dansen har dessutom en viktig social funktion. Det är inte bara en plats att träffa en partner, utan också vänner, bekanta och andra människor. För många är dansen en central del av det sociala livet – inte bara i hembygden, utan även i det större sammanhanget.
För många är Dansbandsveckan i Malung en av årets höjdpunkter. Det är en vecka av dans – 4 000 husvagnar rullar in i staden. Ungefär 40 000 biljetter säljs, och folk reser in från hela Norden. Dansbanden är viktig kultur.
Men det är inte en fin kultur. Och det är just därför frågan om momsen aldrig fått sin lösning. Hade det gällt något annat än dansband – opera, teater eller liknande kultur – hade frågan varit löst för länge sedan.
Nu ser det ut som att frågan kan komma att lösas. Det parti som hårdast har drivit frågan är Sverigedemokraterna. När Tidöavtalet slöts fick Åkesson frågan om vad han saknade mest – och hans svar var: dansbandsmomsen.
Det har funnits företrädare för förändring i flera partier, och inför valet 2014 såg det ut att kunna bli en lösning. Hade Alliansen vunnit, hade dansbandsmomsen troligen blivit densamma som för annan kultur.
Men Stefan Löfven blev statsminister och Magdalena Andersson finansminister. Ingen av dem är direkt förknippad med skattesänkningar – eller för den delen rättvisa. Frågan hamnade i malpåse.
Nu ser den dock ut att få sin lösning. Roande nog reagerar Socialdemokraterna på dansbandsmomsen ungefär som de gjorde på Natomedlemskapet: när frågan blir politiskt omöjlig att stoppa, och dessutom riskerar att gynna Tidöpartierna, så byter de fot. Plötsligt – över en natt – är även de för en rättvis moms.
Man kan kanske uppröras över opportunismen. Men man kan också glädjas åt att när Moderaterna, Sverigedemokraterna och Socialdemokraterna är överens – då händer det faktiskt något.
Med stor sannolikhet kommer frågan att lösas. Och med lite tur, redan i höstbudgeten.
Efter många turer är det äntligen dags att en viktig rättvisefråga får sin lösning.
Läs även: Svensk vänster – mer rädd för SCB än för hedersmord
