Tre pojkar sköts ihjäl på en frisersalong i Uppsala. Morden inträffade precis före Valborgsfirandet – en tid som borde ha präglats av glädje, förberedelser inför fest och förväntan. I stället tvingades polisen gå ut och förklara att de bedömer dådet som en isolerad händelse, snarare än terrorism eller en del av ett pågående gängkrig.

De mördade är unga – den yngste bara femton år, den äldste tjugo. Skytten är också ung: sexton år gammal. Både offer och förövare är i en ålder då samhället normalt ser dem som barn.

I skrivande stund är lite känt om offren, men två uppges ha kopplingar till gängkriminalitet. Den yngste ska däremot inte ha haft någon sådan koppling. Han sa till sina föräldrar att han skulle gå och klippa sig. Han åkte iväg – och sedan kom telefonsamtalet om att han hade mördats.

Kanske är barn som mördar barn en del av vår framtid. Kanske vänjer vi oss och låter det passera – en notis som inte riktigt fångar intresset.

Dagen före trippelmordet skadades en mamma och hennes barn i ett sprängdåd i Tumba. Polisen misstänker att en kriminell placerade en termosbomb utanför fel hus, vilket ledde till att familjen skadades.

Kanske är även det något vi får leva med framöver: att oskyldiga drabbas, men att det inte riktigt berör så länge det inte händer i vår egen stad. Mamman och hennes barn försvann snabbt in i mediaskuggan när trippelmordet tog över nyhetsflödet.

Vi har fler exempel. Adriana, som gick ut med hunden och mördades av ett gäng. Mikael, som sköts ihjäl i Skärholmen inför sin son – de var bara på väg till simhallen.

Mord som berör för ett ögonblick – tills nästa inträffar. Och nästa. De flyter ofta ihop. Enligt Kvartal har det i år varit 56 skjutningar med 25 döda och 13 skadade. Sedan 1 januari 2018 har 374 människor dödats.

Skulle vi hålla en tyst minut för varje person som mördats i skjutningarna, skulle det ta sex timmar och en kvart.

Men vi måste inte acceptera en sådan framtid. Det här kan bli en svår period som vi senare ser tillbaka på. Det går inte att vända utvecklingen på ett år – det kommer ta lång tid. Och ju längre vi väntar med att agera, desto längre tid tar det att vända.

I takt med att våldet förvärras kommer vi även att förlora friheter och integritet. Regeringen föreslår nu att barn under 15 år ska kunna avlyssnas utan konkret misstanke om brott – ett förslag som aldrig hade lagts fram om brottsligheten inte tillåtits skena.

Politiker, från vänster till höger, måste sätta sig ner och hantera problemet bortom ideologi. Det handlar inte om att prata om fritidsgårdarnas betydelse eller om att skrika om drakoniska åtgärder för att framstå som tuffa – det handlar om att faktiskt lösa problemet.

Det måste ske brett, så att den regering som styr efter 2026 är bunden av besluten och för reformarbetet vidare. En bred lösning skulle också motverka dagens situation där oppositionen bromsar och urvattnar förslag – bara för att sex månader senare byta uppfattning.

Om vi inte får till en bred samling där fokus ligger på medborgarnas bästa – inte partipolitisk prestige – kommer brottsligheten att fortsätta skena. Det är uppenbart att våldet både ökar och förvärras.

Politiken måste ställa sig på folkets sida. Ta ställning mot de avskum som skjuter och spränger mitt ibland oss. Som sprider rädsla. Det är en djup brist på empati att inte förstå det lidande som drabbar alla oskyldiga människor.

Pappan som bara skulle gå och bada. Mamman som sov med sitt lilla barn. Pojkarna som skulle klippa sig. Flickan som gick ut med hunden. Läkaren som sköts med sin bebis i famnen. Den kvinnliga läraren som just skulle börja sitt första jobb. Listan kan redan göras lång – men det måste få ett slut.

Läs även: Gängens våld drabbar allt fler oskyldiga

Politikerna har ett val att göra. Antingen löser de problemen – eller så låter de dem växa. Nästan varje insats som gjorts har först mötts av motstånd, för att senare framstå som självklar. Det ger de kriminella tid att anpassa sig och omorganisera sig.

Ett exempel är hur motståndet mot att sänka straffmyndighetsåldern gav oss mördare som inte ens får gå på bio och se en actionfilm. Idioterna som försökte stoppa det måste verkligen känna sig stolta.

Nu är det dags att släppa prestigen och börja agera. Det var just prestige och ideologi som förde oss hit. Och även om vi gör allt rätt från och med nu, kommer det att ta lång tid att vända utvecklingen.

Den mest grundläggande politiska uppgiften är inte yttre skydd – det är att trygga livet här hemma. Det är viktigare än ideologiskt käbbel eller interna partifalangers krav.

Läs även: Begränsning av migranters bidrag är en välkommen reform