Förra året hävdade Magdalena Andersson att andra var avundsjuka på deras lotteri. Vid gårdagens presskonferens verkade inte avundsjuka vara ett problem. Problemen var snarare etik, ansvar och ledarskap.

Frågan är extremt känslig för Socialdemokraterna både politiskt och organisatoriskt. 2021 drog partiet in 152 miljoner från lotterierna. Totalt hade partiet en budget på 340 miljoner. Det är mycket verksamhet som finansieras med spel.

Oron från Socialdemokraterna när Tidöpartierna diskuterade reglering eller till och med förbud var påtaglig. Det gjordes liknelser om auktoritära rörelser i andra länder och pratades om att skrämma och tysta motståndare. Det är mot den fonden man ska bedöma de senaste dagarnas avslöjanden. Då hette det att demokratin var hotad. Nu visar det sig vara dementa och förvirrade som är utsatta och hotade.

Läs även: Är Magdalena Anderssons lotteri verkligen grunden för svensk demokrati?

Presskonferensen var den första gången sedan förra veckan som Andersson kunde få loss tid att prata med media. En kanske märklig prioritering. Framförallt som det hade varit så enkelt att träffa media om hon varken hade något att dölja eller skämmas för. Hade hon velat hade hon kunnat sparka alla inblandade, inklusive partisekreteraren, och ge tillbaka alla pengar. Det hade varit både ledarskap och att ta ansvar.

Men i stället för att ta ansvar är Andersson är djupt oroad. Inte för partiets skull utan för de drabbade. Hennes tankar går i första hand till de som känner sig lurade eller har blivit tjatade till att köpa lotterier. Det är en märklig oro och ett ännu märkligare tillfälle att utveckla en sådan empati. Den sympatin tycks inte ha funnits när närmare tio tusen skickades till kronofogden för att de inte ville eller kunde betala sina lotter.

Nu tänker sig Andersson en lösning där de som inte orkade säga nej till säljaren ska orka eller kunna ta samtalet med Kombispel i stället. Man behöver inte vara ett geni för att förstå att det inte kommer hända eller för den delen tro att Socialdemokraterna verkligen vill hjälpa.

Problemets orsak påstås vara att en lång radda tunga socialdemokrater i den nu sparkade styrelsen inte har haft socialdemokratiska värderingar, utan andra värderingar. En girighet som inte är socialdemokratisk har genomsyrat spelbolaget i stället för partiets egna värderingar. Lyckligtvis sitter inte de giriga värderingarna särskilt djupt hos de sparkade, de behöver inte avgå från alla poster utan bara från den här syltburken. I alla andra fall har Andersson förtroende för dem. Det är väldigt typiskt för Socialdemokraterna att göra så. Åker man fast får man ett milt straff men kommer du undan får du klättra något steg. Det viktiga är inte etiken utan partiets image.

Magdalena Andersson var inte bara arg på presskonferensen utan förbannad. Det är lite oklart på vem. Är hennes huvudsakliga ilska riktad mot spelbolaget eller call centret? Det var också en ilska som var långt mer tyglad än när Jamal El-Haj ifrågasattes. Då kom tårarna. Nu gav hon mest ett intryck av att vara irriterad på pressen.

Det var tydligt att det var Oansvariga Andersson som träffade pressen. Det var en styrelse och en VD som hade misskött sig. De är redan sparkade så varför jagar media henne? Partisekreterare Baudin sufflerade att blir det värre än ansvaret hans och inte Anderssons. Det finns alltid ett vattentätt skott mellan partiledaren och ansvaret. Baudins jobb är att vara en politisk livvakt som tar en kula för chefen.

Socialdemokraternas kreativitet när det kommer till att skydda sin partiledare är ofta imponerande. Skulle det komma ny information som bekräftar att partistyrelsen fick informationen redan i fjol kommer det säkert visa sig att Baudin inte kunde boka ett mötesrum för att informera Andersson. Hon är ju alltid utan ansvar.

Vilket Andersson klargjorde. Det kanske tydligaste budskapet var att hon var utan ansvar. Hon och resten av verkställande utskottet har agerat kraftfullt. De har satt ner foten och tydligt markerat att de inte har något ansvar för det som skett utan ansvaret låg på styrelsen som sparkades för att röja en brandgata mellan henne och ansvaret.

Politiskt innebär det att VU vill tydligt markera att de saknar ansvar för hur halva partibudgeten samlas in. Det går att sammanfatta med att VU är nöjda med inkomsternas storlek men inte med tillsynen över hur pengarna kom in. Uppenbart luktar inte pengar.

Tillsynen väcker flera frågor. Till exempel hur det kan komma sig att Socialdemokraterna har en så infernalisk otur när de väljer sina call center. Varenda gång slutar det med att folk blir lurade.

Men det som framförallt väcker frågor är varför det är media och inte socialdemokrater som kommer med avslöjanden. Om oron är för de gamla och de förvirrade och om målet inte är pengar varför läggs inte alla kort på bordet?

Oviljan att reda ut skandalen märks också på presskonferensen. När Andersson får en direkt fråga om när hon fick veta svarar hon att hon förstod vidden när hon läste DN. Frågan om när lämnas obesvarad så att hon i framtiden inte kan beslås med lögner.

Läs även: Never go full Arnstad

Skandalen är kanske framförallt en fråga om ledarskap. Om Andersson inte förmår att skydda partiets lotteri från att infiltreras av kriminella och lura svaga, hur ska hon då kunna sköta ett helt land? Återigen finns flera paralleller till hur ledarskapet från Anderssons sida kollapsade under Jamal El-Hajskandalen.

Hennes reaktion på kriser verkar vara att gömma sig när det börjar blåsa snålt. Det går inte att ha en statsministerkandidat som är rädd för media.

Andersson har visat är att hon är en dålig ledare. Hon gömmer sig i stället för att hantera ett problem. Hon tar inte heller ansvar som ledare utan skyller på underordnade och vill att de drabbade ska lösa sina problem själva. Det är också fegt att sparka en anonym styrelse. Vill hon markera att det är fel så är det Baudin som ska få sparken. Skulden måste få ett tydligt ansikte och rörelsen måste få se att gör man fel och utnyttjar de svaga är ingen säker.

Läs även: Kommer Socialdemokraterna att betala tillbaka?