Det finns två samtida strömningar i den svenska vänsterpolitiken som har en ganska underhållande kollision. Kollisionen borde få förespråkarna att inse att det är tokigt att förespråka båda samtidigt. Men icke.

Det första är att det saknas arbetskraft och att det därför krävs en migration för att fylla bristen på arbetskraft. Det andra är att det genom framförallt tekniska landvinningar skett en sådan produktivitetsutveckling att arbetstiden bör kortas.

Den inneboende konflikten mellan att hävda arbetskraftsbrist och att minska arbetstiden med upp till 25 procent borde vara övertydlig.

Men låt oss börja med arbetskraftsbristen. Arbetskraftsbrist innebär att arbetsgivare söker arbetskraft men inte kan få tag på den efterfrågade arbetskraften. Tjänster står tomma under längre tid. Det kan finnas många orsaker till varför, till exempel att orten där jobben finns är oattraktiv eller att det finns ett underskott på kompetens.

Sverige har problem med arbetskraftsbrist i vissa sektorer och på vissa platser. Norrland har en glödhet arbetsmarknad i spåren på satsningarna på grön omställning men få är intresserade att flytta upp så det är svårt att rekrytera. Inom andra sektorer är löner för låga och på en del områden saknas kompetens. Ytterligare finns fall där arbetsgivare är monopolitiska som till exempel kommuner och därför håller löner nere så att underskott inte uppstår.

Matchningen på svensk arbetsmarknad är usel. Det fanns, enligt Svenskt Näringsliv, 700 000 personer i fjol som var i långvarigt utanförskap. De definierar utanförskapet som att under sex år aldrig vara självförsörjande. Det borde vara enkelt att få dem i arbete, men så är det inte utan snarare tvärtom.

Martin Nordin, docent i nationalekonomi vid Lund universitet skriver i en rapport:

”Oftast betraktas invandring som en lösning på arbetskraftsbrist. Men den stora flyktinginvandringen har sannolikt inneburit en försämrad matchning på arbetsmarknaden.”

Han tillägger att på sikt kan problemet lösas om det sker en integration både i samhället och på arbetsmarknaden. Skillnaden är enormt stor i vad som krävs från att lära sig basala färdigheter som att läsa och skriva till att konvertera utländska utbildningar.

– Utrikesföddas kompetens kan därför vara en tillgång på sikt, menar Martin Nordin

Nyckelordet är ”kan”. Det krävs en stor förändring för att det ska bli så. Det finns också en stor skillnad i vilka jobb och vilka personer det rör sig om.

Det är inte en radikal tanke att problemet med matchningen och arbetskraftsbristen i första hand bör lösas inom landet. Det är ekonomiskt enormt mycket mer fördelaktigt att minska utanförskapet och få folk i arbete i stället för att behålla utanförskapet och lösa matchningen med ny invandring.

Problemet är alltså inte att det saknas händer som kan jobba utan färdigheter. Att påstå att det finns en generell arbetskraftsbrist med närmare tre kvarts miljon människor i utanförskap är vansinne.

Lägger man till tanken på att ta ut produktivitetsökningar i form av minskat arbete blir vansinnet övertydligt. Det går inte att å ena sidan säga att det finns en generell brist på arbetskraft och å andra sidan samtidigt driva linjen att produktivitetsutveckling har drivit fram ett överskott som ska tas ut i minskat arbete.

Ytterligare ett problem med ett sådant resonemang är att om produktiviteten tas ut i form av ledighet skapas problem med den delen av befolkningen som inte försörjer sig själva. Problemen med utanförskap och med en åldrande befolkning förvärras om det inte bara är färre som ska försörja fler utan att de dessutom ska arbeta färre timmar.

Det finns också en annan brist i resonemanget. Om det flyttar högproduktiva och högutbildade till Sverige driver de upp BNP och produktiviteten. Om det däremot är extremer i andra ändan av produktiviteten där till exempel läskunnighet är begränsad, sociala koder är väldigt annorlunda, blir effekten motsatt. I en tid där vi står inför ett tekniksprång där flera kategorier av yrken som kräver låg utbildning och det räcker med låg nivå på svenska så riskerar de som till exempel är taxichaufförer eller kör budbilar att rationaliseras bort. Andra yrken som undersköterska kräver numera kunskaper i svenska som tar åtminstone något år att förvärva.

SCB publicerar arbetskraftsbarometern för att visa var det finns överskott och underskott på arbetsmarknaden. De yrken som har stora brister är högspecialiserade yrken inom vård och teknik. Det är inte den arbetskraften som ofta lyfts fram när det talas om att öka arbetskraftsinvandringen.

Det är också där som Tidöpartierna försöker få en påverkan med de ändrade reglerna för arbetskraftsinvandring. Genom att sätta en hög gräns för lönen, i dag 80 procent av medianlönen, så stoppas arbetskraftsinvandring till låglöneyrken och de jobben kan i stället tas av dem som är i utanförskap. Det gör också att den invandringen i stort ökar den genomsnittliga BNP-utvecklingen.

Det finns hos Tidöpartierna en insikt om hur problemen ser ut och i vilken riktning de ska lösas. Vänsterifrån är det i stället ett mer av viftande och en politik som inte går att få ihop. Man kan inte samtidigt hävda en generell brist på arbetskraft och ett behov av att gå ner i arbetstid. Då är det bara populistiska skrik för den publik man tror lyssnar just då.

Det är å andra sidan inte ovanligt att vänstern gör så.

Läs även: Älgstammen är inte hotad