SVT:s märkliga hanteringen av fittor-skriket i dokumentären ”Maktspelet” väcker mer och mer frågor om var de har sin lojalitet. I flera dagar uppgav SVT inte vem det var, när Dadgostar förnekade så vidimerade SVT, men misstron är stor. För många framstår det som att SVT har en större lojalitet med dem som de ska granska än med dem som de granskar åt. Diskussionen visar på att SVT har misslyckats med att skapa en trovärdighet hos många.
SVT:s dokumentär ”Maktspelet” har inte oväntat fått ett huvudsakligt avtryck efter att någon i kretsen kring Nooshi Dadgostar skriker ”jävla fittor” om Socialdemokraterna. Kameran visar inte vem som säger det så det uppstod en del diskussioner om vem som sa så.
Diskussionen har tagit två spår. Dels hyckleriet kring att frågan hanteras så milt av media jämfört med om det hade varit ett parti från andra sidan. Det hade aldrig tagit slut på en sådan debatt. Dels kring vem som faktiskt sa det. ”Vem vare som kasta?” i ett slags politisk tappning.
SVT var på plats, men höll av någon märklig anledning tyst. Dadgostar fick under flera dagar en ganska stor ro innan hon gick ut och sa att det inte var hon, att hon visste vem det var men inte tänkte hänga ut någon. SVT hjälpte henne att bevara hemligheten.
Att SVT är tysta är väldigt märkligt. De sitter på svaret på en av de frågor som diskuteras flitigt i Sverige men struntar i att ge folk ett svar de vill ha. Det är inte utan fog att det skojas om party service snarare än public service.
Först bekräftar SVT att det inte är Dadgostar som skriker, men håller fortfarande inne om vem det är. Sen går Ida Gabrielsson ut och säger att det är hon. Det var hon som skrek, det var dumt och hon ska avge ett nyårslöfte om att inte säga så mer.
Här blottas ett problem. SVT får miljarder varje år för att det anses demokratiskt viktigt med opartiska nyheter. Nyheter och reportage som folk kan lita på. Hela Sveriges media. En motvikt mot det vinklade. Ni kan storyn.
Många kommentarsfält, otaliga trådar på Facebook och andra sociala medier menar att det inte stämmer att det är Gabrielsson. Att Gabrielsson tagit på sig skulden för att skydda sin partiledare. Inte en ovanlig manöver. Transportskandalen är ett exempel när Ygeman inte kunde informera statsministern eftersom det var svårt att boka ett rum.
Sådant sker ofta. Det kanske till och med bör hända. Men det här fallet är unikt av ett annat skäl – SVT var i rummet. SVT har bekräftat att det inte var Dadgostar, men blir inte trodda.
Viktor Malm skriver en krönika i Expressen där han påpekar en viktig sak. Intrycket är att SVT är mer lojala med dem som de bevakar än med dem som de bevakar åt. Krönikan är läsvärd och det är uppenbart ett problem att media ska diskutera varför den statliga TV-kanalen inte ser det som självklart att omedelbart släppa vem det är.
Det är ett problem att SVT trots miljarderna inte har nyheter som folk litar på. SVT kan inte ha den arbiträra funktionen att diskussionen dör när de bekräftar eftersom de inte anses som trovärdiga. Många tror att SVT inte vill vill skapa konflikt genom att hänga ut Dadgostar som en lögnare.
Det går att vifta bort med konspirationer, med högertroll, trumpism i Sverige och en massa andra saker. Likväl. Är ambitionen att alla eller åtminstone nästan alla ska lita på SVT så har de misslyckats.
Dadgostars trovärdighet är också påverkad av ett klipp som snurrat ett par månader där hon röker och nekar. Rökningen är kanske oskyldig, men finns det ett mönster av att försöka bluffa sig ur jobbigheter?
Det är uppenbart absurt att det tas in miljarder i skatt där trovärdiga nyheter är en av de viktigare motiveringarna. Sen används pengarna till nöjesprogram, och de viktiga delarna – nyheter och samhällsprogram saknar många förtroende för.
Diskussionen kommer att fortsätta ett tag till, och det kommer att visa på att många inte litar på SVT utan bedömer att det är sannolikt att de inte spräcker en lögn. Det är något som borde hörsammas. Ska alla vara med och betala för SVT så ska också alla kunna lita på dem.
Läs även: Hjort: Att säga fitta i tv
