Facebook noscript imageHjort: Palestinavänstern är inte demokratins försvarare
Klas Hjort
Hjort: Palestinavänstern är inte demokratins försvarare
En gruppering som omfattar flera politikområden, men som alltid är bråkig, växer fram och har sin udd mot demokratin. Foto: Johan Nilsson / TT
En gruppering som omfattar flera politikområden, men som alltid är bråkig, växer fram och har sin udd mot demokratin. Foto: Johan Nilsson / TT

Det börjar alltid likadant: de säger sig stå på rätt sida av historien. Men när de väl får makt att tysta andra, blir historien mörk igen. De stormar föreläsningar, hotar politiker och skrämmer akademiker. De säger sig kämpa mot förtryck – men de är själva dess nya ansikte.

I måndags avbröts en konferens vid Uppsala universitet. Ett tjugotal personer i publiken skrek slagord och viftade med flaggor till den grad att verksamheten inte kunde fortsätta.

TT bedömer att det inte är viktigt vilka aktivisterna var. Nyhetsvärdering är en svår konst, det erkänner jag gärna. Men ur mitt – högst okunniga – perspektiv är just vilka som låg bakom en av de mest centrala frågorna.

Och det är knappast svårt att gissa vilka. Självfallet var det Palestinarörelsen som återigen bråkade. Det är inte första gången de stör akademiska eller offentliga arrangemang. I fjol störde man en doktorspromovering i Lund.

Juridikprofessorn Mårten Schultz sammanfattade saken väl på X att Palestinarörelsen har stått för de mest allvarliga överträdelserna av den akademiska friheten i modern tid i Sverige.

Det är hårda ord, men rimliga. Och överträdelserna begränsas inte till universitetet. De gäller också politiska möten, riksdagen, och till och med Melodifestivalen.

Flera politiker har hotats. Ministrarna Carl-Oskar Bohlin och Maria Malmer Stenergard har utsatts privat. Riksdagsledamöter vittnar om hur de tvingas smita ut bakvägen eller byta kläder för att undvika att bli igenkända.

Andra grupper har hotat förut, men två sticker ut i dag: Palestinavänstern och klimatrörelsen. De möts av en förståelse som inga andra extremistgrupper får. Skillnaden ligger i synen på demokrati och respekt för andras frihet.

Tanken på att Moderata ungdomsförbundet skulle störa en riksdagsdebatt, hota ledamöter eller störa en akademisk tillställning är absurd. Detsamma gäller Skattebetalarnas förening, Villaägarna och liknande organisationer. De är en del av demokratin. De förstår och respekterar spelreglerna.

Palestinavänstern gör det inte. De respekterar inte andra, de bryter mot regler, de förstör för alla omkring sig och de blir allt mer våldsamma. Gränserna flyttas ständigt framåt.

Det som gör Palestinavänstern farligare än till exempel NMR är inte antalet medlemmar, utan stödet. Dagens nazister saknar det breda stöd de en gång hade i Tyskland. Palestinavänstern har det – i medier, i politiken och bland stora delar av befolkningen.

Många ogillar kanske metoderna, men ursäktar dem. Man förstår ”frustrationen”. Samma logik användes en gång för att försvara ”det goda våldet”. Det är en farlig tankefälla – att våld blir acceptabelt beroende på motivet.

När ministrar och riksdagsledamöter hotas får de skylla sig själva för att de ”provocerar”. När judiska organisationer behöver skydd hänvisas de till några vakter. Den judiska minoriteten lämnas i praktiken ensam, trots att den är en av Sveriges erkända nationella minoriteter.

Det blir särskilt tydligt i Malmö, där den judiska filmfestivalen inte ens kan få en lokal. Samtidigt tiger de självutnämnda antirasisterna. De som en gång fyllde det offentliga med budskapet Je suis Charlie skulle inte stå en kväll med ett plakat där det står Je suis juif. En ring av människor med sådana skyltar hade kunna skydda festivalen och ge ett budskap till hela Sverige.

Ett citat som tillskrivs många – från Winston Churchill till Hannah Arendt – lyder: ”Nästa gång fascismen kommer, kommer den i skepnaden av antifascism.”
Vi börjar allt mer närma oss den punkten.

Svenska judar, demokrater, journalister och akademiker hotas i ett motstånd mot ett föreställt folkmord i ett annat land. Och när de som Hamas attackerar i själva verket är dem man säger sig vilja skydda – då tiger man.

Vi har en rörelse i Sverige som snabbt växer, som är både auktoritär och totalitär. Den är aggressiv, men ännu farligare är dess folkliga stöd. Många delar inte dess metoder – men accepterar dem för sakens skull. Ändamålet helgar medlen.

Och oavsett vad som sker i Gaza kommer rörelsen att bestå. Den kommer att hitta nya strider, nya fiender och fortsätta utmana demokratin med sin intolerans och sitt förakt för fria institutioner.

När samhället till sist tvingas svara – med fler regler, mer övervakning, mindre frihet – kommer det ironiskt nog att ske mot de som är aktiva i antifascismens namn.

Läs även: För Mp handlar det om migration, för S om Sagerska

Följ mig gärna på X/Twitter

Klas Hjort

Mejl: klas.hjort@bulletin.nu

Ledarskribent på Bulletin med politisk tjänstemannabakgrund både från Riksdagen och Europaparlamentet.