EU:s vapendirektiv är en segdragen fråga. Socialdemokraterna obstruerade mot riksdagen och inför senaste valet lovade oppositionen att det skulle bli miniimplementering om de vann. De vann, men skrämdes av att EU hotade med stämning och böter. Så det blev guldplätering. Men trots det stäms Sverige av EU. Så det blir både dålig lagstiftning och en fajt i domstol.
Ibland kommer de där nyheterna som ger väldigt motstridande känslor. Skratta eller gråta? Bli arg eller bara sucka?
Fredagen bjöd på en sådan. EU stämmer Sverige för bristande implementering av vapendirektivet. Det är ett direktiv som uppdaterades efter terrorattackerna i Paris 2015. EU ansåg sig ha bättre förståelse för vapen än medlemsländerna hade, och det var tufft för länderna att bråka så de jamsade med i stort. Under samma period kommer fler attacker – Bryssel, Nice och flera andra. Det är mycket mer känslor än förnuft i debatten.
Läs även: EU stämmer Sverige för hantering av vapendirektivet
Samtidigt märkte länderna att det fanns problem med lagstiftningen. Den snarare jagade laglydiga än kriminella och terrorister, typiskt för vapenlagstiftning som mer behöver via handling något än att åstadkomma något.
Väl i Sverige blev vapendirektivet ett sätt för regeringen Löfven att jävlas med skyttar och jägare. Där det fanns oro för guldplätering blev snart risken att det skulle bli minst 16 karat. Samtidigt så höll, märkligt nog, oppositionen emot. Centerpartiet hade ett av sina tillfällen när de vägrade stötta Löfven.
Flera gånger är riksdagen tydliga med att de vägrar att ta något annat än en miniimplementering. Frågan utreds och diskuteras. I flera varv. Men regeringen vägrar lyda riksdagen och står på sig.
Läs även: Public Service mörkar regeringens obstruktion mot riksdagen
EU börjar tröttna. Det behövs implementering av lagstiftning för att inte fler länder ska börja vraka och välja i vad man gör och inte gör. EU inleder ett överträdelseförfarande redan 2018. 2019 kommer ett yttrande. Regeringen börjar köra chicken-race med riksdagen. Ska riksdagen backa eller riskera böter?
När vi sen kommer fram till förra årets val är senaste utredningen nästan klar. EU är jättearga. Tidöpartierna lovar dyrt och heligt att det ska bli en miniimplementering. Ingen guldkant där inte. Det blir ett viktigt vallöfte.
Sen kommer utredningen. Rätt snart är det uppenbart att det kommer en ganska bred guldkant. Det blir protester och knorr. Men som det tycks är det en kombination av tjänstemän på polisen och i justitiedepartementet som lyckas övertyga justitieminister Gunnar Strömmer om att gå vidare trots vallöftet. Internt och utåt blir argumentet att man inte hinner få fram ett förslag innan EU stämmer Sverige. Så man medger att man gör fel, men gör det för att förhindra böter. Det mumlas om mångmiljon- eller till och med miljardkostnader.
Så man köper i stort utredningen och lägger en guldplätering. Förslaget röstas igenom. Partierna sviker sina väljare och ett par ledamöter eldade sitt förtroende med en intensitet så att det hade gått att skicka röksignaler. Man var ju rädd för EU och i sämsta fall miljardböter.
Flera personer motsatte sig tolkningen. Bland dem den före detta domaren Krister Thelin och forskaren Erik Lakomaa. Thelin menade att det räcker med ett förslag som kommer in till EU med tanke på situationen och att det är en ny regering, då hade vi fått lite tid att lösa frågan. Lakomaa hade en lösning på hur man löser utan guldpläteringen och snabbt. Frågan hade kunnat lösas. EU:s klagomål är på delvis andra detaljer i direktivet men det hade enkelt kunnat ha lösts i ett paket.
Nu står vi här. EU stämmer oss och vi har kass lagstiftning. Jägare och skyttar åkte under bussen och vi blir trots allt stämda. Sverige fick både den dåliga lagstiftningen och dras inför rätta. Åtminstone vettig lagstiftning hade varit en tröst när vi riskerar böter.
Verkligen snyggt jobbat regeringen. Hantverket imponerar.
