Regeringen beslöt i slutet av förra veckan att inte längre ge bistånd via FN:s organ för palestinaflyktingar UNRWA. Beslutet kommer efter en lång problem inom organisationen. En israelisk uppskattning är att var tionde anställd är medlem i Hamas. UNRWA medger bara att 9 anställda deltog i pogromen i oktober i fjol. De nio är avskedade men varken åtalade eller överlämnade till Israel.

Israel har beslutat att inte längre vare sig samarbeta med UNRWA eller tillåta att de får arbeta i Israel. Den svenska regeringen bedömer därför att samarbeta med UNRWA skulle bli väldigt komplicerat.

Reaktionerna på beslutet blev inte förvånande både snabba och häftiga. Alltså inte reaktionerna på UNRWA:s nära band till Hamas utan att regeringen vill samarbeta med andra organisationer. Bilden av en kris målas upp trots att regeringen dubblar stödet till området. Plötsligt är det inte storleken på biståndet utan hur det ges som är viktigt. Nästan som om det är viktigare att rädda UNWRA än palestinier.

Amnesty har skrivit ett öppet brev. Socialdemokraternas utrikespolitiske talesman Morgan Johansson har kokat på X. Palmecentret talar om att situationen är ”apokalyptisk”. Oppositionspartierna är alla rosenrasande på sitt sätt.

En kritik som också lyfts fram är att UNRWA verkar i fler länder än Israel och att även de flyktingarna som får hjälp där drabbas. Socialdemokraten Olle Thorell menar att UNRWA har en ”unik infrastruktur”. Han menar också att det är fel att Israel ska få bestämma vilka FN-organ som verkar inom landet.

Thorell, får man medge, har rätt. Det finns förmodligen ingen annan hjälporganisation vars skolor och andra lokaler i samma grad har övertagits av terrorister för att bli vapenlager, kommandocentraler och liknande. De har förmedlat en unik infrastruktur åt Hamas, PLFP, Hisbollah och andra terrororganisationer. Å andra sidan, att UNRWA är unika är dock ett argument mot dem, inte för dem.

Regeringen menar att det finns en lång rad organisationer som kan ersätta UNRWA. Från andra FN-organ som WFP och UNICEF till organisationer som Röda halvmånen och Röda korset. Framförallt är det viktigt att man påbörjar en uppbyggnad av andra organisationer som kan ta över UNRWA:s arbete. Om man aldrig börjar kommer problemen bara att fortsätta.

Mycket av den svenska kritiken mot beslutet handlar om Israels beslut att förbjuda UNRWA inom sitt territorium. Det är lite av en skenmanöver för att undvika det centrala problemet, att UNRWA har för tät kontakt med terrorister.

Flera länder frös i fjol sitt stöd till UNRWA efter att det visade sig att det fanns stort stöd bland anställda för pogromen och flera anställda som hade deltagit. Totalt stoppades utbetalningar av nästan en halv miljard dollar. Men flera länder, bland dem Sverige, backade efter tag trots att UNWRA inte åtgärdade sina problem utan i stället lät smällen träffa de palestinier de har till uppdrag att hjälpa.

Läs även: Rätt att strypa UNRWA-pengar

Beslutet att börja ge stöd till UNRWA igen fick kritik, och Bengt G Nilsson skrev en bra krönika om problemen med organisationen.

Regeringen gör givetvis helt rätt i att avbryta samarbetet med UNRWA. De borde ha gjort det för länge sedan. UNRWA är en del av problemet, inte av lösningen, och borde ha lagts ner för länge sedan.

Läs även: Lägg ner UNRWA

Sverige har länge varit en av de största givarna till UNRWA, justerat för BNP är vi den största. Vi borde därför också ha varit den som ställt störst krav på att organisationen ska vara anständig och klanderfri. Kravfritt bistånd är en absurd verksamhet.

En viktig anledning till varför beslutet är både rätt och viktigt är att FN måste vara helt fläckfritt. Det får inte finnas en skugga av misstanke om att de är en av aktörerna eller ännu värre stöttar terrorism. När regeringen drar in pengarna visar de tydligt att om FN vill fortsatt ha svensk finansiering då måste de se till att vara bortom misstanke.

UNWRA fick ett förtroende som de svek. Det har varit problem med terrorism, med korruption, med nepotism, med antisemitism i undervisning som de bekostar, och inte minst att UNRWA permanentar problemen genom att ge evig flyktingstatus och håller därmed konflikten kokande.

UNRWA:s lösning på problemen har inte varit att städa ut, straffa de ansvariga och byta chefer utan snarare att hålla palestinier som ett slags gisslan. Genom att försöka monopolisera biståndet försöker de undvika krav på sig genom att hävda att bara de kan hjälpa. Hade UNRWA:s primära agenda varit att hjälpa hade de agerat annorlunda och det är bra att de nu ställs inför valet att bli anständiga eller förlora mer av sin finansiering. Förhoppningsvis kommer fler länder att agera som Sverige.

Regeringen måste också arbeta bredare med frågan och inom ramen för arbetet med FN verka för att UNRWA upplöses och dess arbetsuppgifter förs över till de organisationer som sköter resten av världen.

Tanken att ha ett organ för Palestina och ett för resten av världen blev lika dum som man kunde förvänta sig. På samma sätt som det vore idiotiskt att införa ett separat organ för ukrainska flyktingar och ge dem permanent flyktingstatus, som dessutom ärvs, så var det fel med palestinier. Det är ett misstag som behöver korrigeras.

Regeringen tassar fram i frågan och det hade varit bättre om de både var tydligare och snabbare.

Läs även: Journalismens guldålder börjar