Efter år av växande gängvåld börjar vågskålen vända. Fler kriminella grips, fler ställs inför rätta, och de som en gång kände sig trygga på flykt möter nu en regering som samarbetar över nationsgränser för att fånga dem. Gängen är inte borta – men kanske är detta slutet på början. Gripandena av flera tongivande ledare visar att den nya kriminalpolitiken börjar ge resultat.
I går greps Poya Shafie på Arlanda. Shafie beskrivs som Rawa Majids ”morddirigent”. Han är misstänkt för en lång rad mycket grova brott och var tidigare ledare för det så kallade ”Bronätverket”.
Shafie hade gömt sig i Irak – ett land som för många kriminella har varit en fristad. Men efter ett nytt samarbete som regeringen har drivit igenom samarbetar nu Irak och Sverige för att gripa kriminella. Hittills i år har 210 personer gripits genom det samarbetet, flera av dem högt uppsatta i den kriminella hierarkin.
Fler gängkriminella har gripits. Förra veckan greps en annan ledande person, ”Greken”, i Mexiko och utlämnades till Sverige. I juli greps Ismail ”Jordgubben” Abdo tillsammans med ett tiotal andra.
En betydande mängd gängkriminella ställs nu faktiskt inför rätta. Det är glädjande – och det skrivs visserligen en del om det – men kanske inte tillräckligt tydligt. Gängen är inte borta, inte på väg bort, men kanske är detta slutet på början för dem.
Shafie, som greps i går, är på många sätt talande för den typ av personer som nu åker fast. Bland misstankarna finns försök till mord, förberedelse till mord och stämpling till mord. De flesta brotten ska ha begåtts under 2023. Häktningen mot honom utfärdades redan i juni 2022.
Att det skulle bli en skillnad mellan Magdalena Anderssons regering och Tidöregeringen var uppenbart. Det fanns en tydlig agenda mot brottsligheten – och en insikt om att det skulle bli svårt. Man medgav att det både skulle bli värre innan det vände, och att det skulle ta lång tid att komma till rätta med problemen. Kontrasten mot Socialdemokraternas löfte om att ”vända på alla stenar” var tydlig.
I dag ser vi att den skillnaden faktiskt spelar roll. Många av de kriminella som byggde sina imperier under den förra regeringen sitter nu bakom lås och bom. Där de tidigare hade trygghet är den nu borta. Där de förr växte och kunde njuta av sin tillvaro blir allt fler inlåsta.
Det är en skillnad som vi tar med oss in i nästa valrörelse – och som kommer att bli ännu viktigare efter nästa val. Ska brottslingarna fortsatt mötas med hård och effektiv politik, eller ska vi pröva något annat?
Socialdemokraterna driver nu en motsatt kampanj. De menar att ökningen av unga kriminella visar att regeringens politik inte fungerar. På deras tid sköts det förvisso mer – men, som de tycks mena, av gärningsmän gamla nog att gå på bio själva. Det är en märklig slutsats att det är sämre i dag.
Att brottsligheten kryper ned i åldrarna beror snarare på att politiken fungerar – att fler låses in, och att gängen därför söker sig till allt yngre rekryter som inte kan frihetsberövas.
Till detta kommer en kultur som hyllar gangsters. För många unga är det i dag ganska coolt att vara kriminell. Förr hade mc-gängen aldrig kunnat rekrytera på samma sätt som nu – skillnaden ligger inte i fordonen, utan i kulturen. Då var det akademiska yrken och idrott som var de eftersträvansvärda vägarna framåt för unga. I dag har gängen tagit över delar av det utrymmet.
Den kulturen växte fram under åren då Stefan Löfven och Magdalena Andersson styrde landet. De unga som nu begår grova brott gick då i förskolan och började skolan – men någon effektiv brottsprevention tycks de inte ha fått med sig från den tiden. Sannolikt för att det inte finns någon effektiv sådan metod.
Ett annat skifte är också viktigt. Tidigare låg fokus på gärningsmannen – på vad han eller hon kunde ha i bagaget. Det fanns en tro på att brott var konsekvenser av upplevelser snarare än egna val. I dag ser vi en förskjutning mot omsorg om offren snarare än om förövarna – och det spelar roll.
För även om en tung brottsling inte blir rehabiliterad av tio eller femton års fängelse, uppnås ett annat – och viktigare – mål: det skapas inte fler brottsoffer. Det är det viktigaste av de två.
Gärningsmannen har gjort sitt val och skadat någon. Det ska man straffas för. I dag har vi en politik som fortfarande kan bli bättre – men som börjar ge tydliga resultat. Det är inte längre lika enkelt att hålla sig undan myndigheterna när man begår brott.
Läs även: Gripenaffären - Vår första försvarslinje går genom Ukraina
Följ mig gärna på X/Twitter
