I förra veckan fick läkaren och professorn Agnes Wold RFSL:s pris ”Den rosa tisteln”. Det är ett skampris för att skämma ut de som inte delar RFSL:s uppfattningar. Orsaken till att professorn fick priset var att hon anser att det finns två kön men flera identiteter. En uppfattning som är vare sig ovanligt eller märklig. Men den passar inte RFSL.

Det går att ha en lång rad uppfattningar om Wold men att hon skulle vara driven av homofobi, transfobi med mera är en grotesk överdrift. Inte heller är hon den svensk som har varit mest kritisk mot RFSL.

Självklart vet RFSL det och det är en del av varför just Wold får priset. Många lyssnar på henne, tycker att hon är rimlig och det är också många som kan stärkas i sin uppfattning om Wold inte tystas. Wold kan legitimera en uppfattning som RFSL ogillar och därför måste hon tystas.

En tokighet i sammanhanget är att både Pride, där priset delades ut, och RFSL är organisationer för tolerans och mångfald. Det rimmar illa att ha det som sitt syfte och samtidigt jaga kättare.

För där finns den springande punkten. Tolerans, mångfald, öppenhet och liknande begrepp blir allt mer en snävt definierad ideologi. I en allt hårdare jakt på de som påstås motverka öppenhet och tolerans blir de accepterade uppfattningarna allt färre och att vara god definieras allt snävare.

Mönstret är inte nytt, det är vanligt till vänster. Ideologi övergår närmast i religion där kättaren måste bekämpas. Begrepp som är öppna – demokrati, frihet, tolerans och andra – fylls med mer och mer innehåll. Kättaren pekas ut och blir ond, och mot den som är ond får man i godhetens namn göra onda saker. Återigen finns det en likhet med en historisk hård kristendom där ändamålen helgar medlen. Syndaren ska märkas ut och straffas. Rörelsen påminner mer om strikta frikyrkor än om hippierörelsens öppenhet och bredd.

Det är fascinerande att samtidigt som det sker segrar så ökar de interna kraven på enighet och att vara rättroende. Nästan som om framgången skapar en tomhet som bara kan fyllas av jakten på de som har ett kommatecken fel.

Ett annat exempel från Pride kommer från paraden. Journalisten Tomas Hedlund, på Hedlund media, gjorde en nästan fyra timmar lång livestream från paraden. När ”Queers for Palestine” passerade angrep de honom verbalt och fysiskt trots att han filmade allt. Det kommer sannolikt varken komma ett fördömande från Pride eller delas ut något skampris. Det visar på problemet. Agnes Wold är den som hudflängs offentligt medan Queers for Palestine accepteras.

Den brittiske historikern och författaren Robert Conquest har skrivit om vad som har blivit känt som Robert Conquests tre lagar för att förstå politik. Den andra lagen är att varje organisation som inte uttalat är höger kommer att sluta som en vänsterorganisation. Det finns många exempel från Amnesty, via andra människorättsorganisationer, Svenska kyrkan och till allt mer av HBT-rörelsen.

Organisationerna blir allt snävare i vad man får tycka, kraven på enighet stärks och de internt som inte delar uppfattningar får att mer av påtryckningar. Samtidigt rör sig organisationen åt vänster och inkluderar allt fler uppfattningar.

I Danmark har konflikten gått så långt att en rad tunga sponsorer hoppade av Pride på grund att det skett en sådan politisering, framförallt i relation till Israel och Hamas. Och för den som tvekar så kritiserades inte Hamas syn på homosexuella utan det var Israel som kritiserades. Det kan tyckas märkligt att ett av de områden i världen där homosexuella förtrycks hårdast inte är de som får kritik.

Det finnas många problem med det här. I en intervju med TV4 uppger Agnes Wold att hon tror att RFSL vill tysta henne. En uppfattning som är väldigt trolig. Men är det rimligt att sponsorer ställer sig bakom det här, att de tvingas välja mellan att avstå helt eller ingå i skampriser? Var går gränsen för när det är rimligt att ge offentliga medel?

Det är alltid knepigt när offentliga medel ges till opinionsbildning. Görs det måste det givetvis gå att få för bägge sidor. Men framförallt så måste organisationer vara öppna för andra uppfattningar. Offentliga medel ska väl inte ges till organisationer som hänger ut enskilda medborgare?

Det är en tragedi att samtidigt som vi går mot allt mer av tolerans och öppenhet så blir sådana här organisationer allt mer slutna, har allt högre krav på likformighet och accepterar inte avvikare. De är inte bärare av idéer som mångfald och öppenhet utan använder bara begreppen i en annan uppfattning. Tror ni någon i Pride skulle ens skrynkla sina kläder för Wolds rätt att uttrycka sin åsikt? Det är långt mellan Voltaire och Pride, och det är inte Pride som slåss för mångfalden.

Ytterligare ett exempel på det här är turerna kring Maurits Rannevid, rättvisepolititisk talesman för MED, och hans närvaro på Pride. Han skrev en debattartikel i Expressen om Prides bunkermentalitet och att MED inte fick delta. P1 bjöd in till debatt mellan honom och Prides ordförande Michal Budryk men Pride ställde hastigt in debatten. Ingen från organisationen kunde ta debatten. För att göra allt ännu knäppare är Rannevid själv homosexuell men har en annan uppfattning om kollektiva rättigheter.

Läs även: Debatt: Prides bunkermentalitet avslojad

Det är skadligt att organisation efter organisation politiseras och tas över i bredare politiska syften. Det kväver mycket av debatt och det öppna samtalet. Det offentliga samtalet behöver förändras men inriktning mot öppenhet och en intellektuell debatt i stället för med skampriser och försök att tysta motståndare.

Läs även: Hjort: Elpriser snedvrider konkurrensen