Riksmötet borde ha smygöppnats lite enkelt med val av talmän. I stället blev det tonårsfniss, långa tal och busiga valsedlar. Det är ovärdigt och tramsigt. Folket ville ha en ny regering för att lösa problem, inte för att busa.
I går var det riksmötets öppnade. Det är ett högtidligt öppnande, ett nytt år i vår demokrati ska inledas. Ett år till ska staten, i tanken, vara folkets tjänare och det firades denna dag. På måndagen smygstartade det med utnämningen av talmän. Det kan ha varit riksmötets ovärdiga öppnande.
Hanteringen av valet av talmän var patetiskt. Pinsamt. Förhoppningsvis är det inte en försmak av hur mandatperioden kommer att utkristallisera sig utan det var en ensam dum händelse. Förhoppningavis tar gruppledarna ett rejält samtal med sina ledamöter och förklarar hur man beter sig.
Det finns en häpnadsväckande ovärdighet i hur ledamöterna betedde sig. Som flamsiga tonåringar skrev de namn som det inte gick att rösta på, omröstningarna drogs ut i timtal och det gjordes märkliga markeringar. Det hade inte varit förvånande om ålderspresidenten kommit på några ledamöter med att skicka lappar av typen ”Linda på Jämtlandsbänken tycker att du är görsnygg”.
Talmannen är det högsta valda ämbetet i Sverige. Så långt hanterades allt snyggt. Men när det kom ner på de vice talmännen tog flamset över. Trots att processen redan tagit timmar kunde några inte hålla sig från att skriva Ali Esbati, Björn Söder eller Martin Ådahl på lapparna. Tonårsmobbning. Höhö Björn Söder blev inte talman. Hehe Martin Ådahl är si eller så. Kanske gjordes det av erfarna ledamöter, kanske av fnissande nya. Oavsett skämde de ut sitt uppdrag.
Demokratin är ett förtroende från folket. De delegerar makt, pengar och delar av sin frihet till politiker som fattar beslut åt dem. Stora delar av våra beslut fattas av politiker. Hur skolan ska skötas, vården, försvaret och en massa annat.
När folket valde sina företrädare var det brotten, energin, sjukvården och andra centrala frågor de ville ha någon vettig som löste åt dem. Nyligen slog skjutningarna rekord. Igen. 48 döda och rekordet från 2020 är slaget. Sådant ska politiker lösa. Se till att polisen har resurser och möjlighet att lösa brott, se till att domstolarna kan ge vettiga straff och se till att det finns fängelse. Inte busskriva lappar.
Vill man odla politikerförakt är detta verkligen vägen att gå. Långa patetiska tal som inte berör frågan. Som snarare framstår som någon som vill prata av sig om sin oro. Omröstningar som drar ut i timmar. Busiga valsedlar så omröstningar måste göras en omgång till. Och som skapar en oro för att den kommande regeringen inte har ett stabilt underlag.
Vi får hoppas att gruppledarna rejält ger sina ledamöter en avhyvling för tramset. Alla grupper måste respektera folket, vars företrädare de är, och inte leka bort tiden.
Det märkligaste är hur ingen ser grandet i det egna ögat. Den eller den får inte bli talman eftersom det finns en vikt och en värdighet i rollen. Så vi förvandlar hela voteringen om den viktiga posten till en fars.
Temat för årets öppnande av riksmötet är hundraårsjubileet för svensk demokrati. Det blev inte någon vidare bra början och förhoppningsvis är det slutet för tramset. Inte en generalrepetition för hur oppositionen tänker agera i riksdagen. Förhoppningsvis inser alla att markeringar är fånigt och slutar, i stället för att upprepa vad vi fick genomlida.
Folket, demokratin och riksdagen förtjänar bättre. Politik handlar inte om vem man mobbar, vem man markerar mot eller att man är jättetuff mot en motståndare. Politik handlar om lösningar på problem. Folkets problem. Era uppdragsgivare.
Vill man se bråk, konflikter, märkliga tal om kränkthet och liknande så kommer dokusåporna alltid att vara överlägsna riksdagens utsändningar. Riksdagens sammanträden ska väcka förtroende, debatt och få oss att instämma i lösningar. Inte bli till maratonsändningar av bråk ingen vill ha eller se.
Så börja lös problem och sluta odla politikerförakt.
Läs även: Talmansvalet visar vart SD är på väg
