Mona Sahlin tyckte att det var häftigt att betala skatt. Skatt var en sådan där häftig sak man gärna unnar andra – och tittar på när de gör – men helst slipper själv. Inom den bredare socialdemokratin finns en idé om att skatt är något gott i sig. Det är genom skatten man skapar omfördelning, rättvisa och solidaritet.

Men skatten fyller också en annan funktion för Socialdemokraterna: den täcker upp för bristen på lösningar. När problemen hopar sig höjer man anslagen, ”satsar” och kastar pengar på problemen i hopp om att de försvinner. Då krävs skatteintäkter – massiva skatteintäkter. Alla måste bidra, men mest de som har mest.

För Socialdemokraterna själva gäller dock andra regler. Skatten är till för några odefinierat rika – inte för dem själva. När partiets eget lotteri plötsligt måste börja betala skatt och därmed bidra till det offentliga, tackar man för sig. Ska det betalas skatt är det tydligen inte roligt längre. Skatt är häftigt – så länge det är andra som betalar.

I fredags, när nyhetsredaktionerna började gå ner på helgtempo, meddelade Socialdemokraterna att spelet var över, deras spelbolag skulle säljas.

– Det är på grund av regeringens nya oppositionsskatt, sade partisekreterare Tobias Baudin.

Socialdemokraterna menar att om man inte längre är ett skattefrälse så är lotteriverksamheten inte längre lönsam. När vinsten inte längre regnar in, utan det allmänna ska ha sin del, är det tydligen inte värt mödan. Då säljer man.

Det kan vara på sin plats att tänka på alla företagare som varje dag sliter ihop till sin skatt – och som inte, som Magdalena Andersson och gänget, bara säljer verksamheten och cashar in. De fortsätter kämpa och betalar in de pengar som Andersson ser som ”offentliga resurser” att strössla omkring sig med.

Socialdemokraternas tid som spelbaroner tog inte slut för att man inte lyckades få bukt med gängkriminella lottförsäljare, för att tusentals äldre skickats till Kronofogden, eller på grund av andra moraliska tveksamheter. Nej, det som fick partiet att kasta in handduken var kravet på att betala skatt.

Decennier av bristande moral gick att hantera. Men att bidra ekonomiskt till samhället? Där gick gränsen. Tydligen väger profit tyngre än principer.

Spelförsäljningen illustrerar hur vissa djur är mer jämlika än andra. Skatt är för andra. Att bidra är för andra. Det är samma moral som när Andersson inte vill flytta till ett utanförskapsområde – skatt, integration och uppoffring är till för plebejerna, inte för de i arbetarrörelsen.

Läs även: Är Magdalena Anderssons lotteri verkligen grunden för svensk demokrati?

Kanske vore det en snygg gest i samband med avskedet att sälja lotteriverksamheten till en seriös aktör. Men spelet såldes till IOGT-NTO – en organisation som till vardags framstår som rakt igenom tråkig, såvida det inte gäller spel och dobbel. Då är det plötsligt mer rock’n’roll.

IOGT-NTO oroar sig gärna för alkoholmissbruk, men när det gäller att få in pengar är moralen inte lika hög. 2019 fälldes de i marknadsdomstolen för upprepade lagbrott.

Köpesumman – 57,5 miljoner kronor – ska nu fylla partikassan. Lotterierna har varit en kassako för både Socialdemokraterna och ungdomsförbundet SSU. Partisekreterare Baudin kommenterar:

– Det är klart att det är ett stort avbräck. Vi har haft ett lotteri sedan 1956. Men vi tycker att man måste vila på två ben – inte bara vara beroende av skattemedel.

Uttalandet är intressant. Dels för att han utelämnar medlemsavgifterna, som borde vara en central inkomstkälla. Dels för att han helt ”glömmer bort” alla pengar från LO och andra fackförbund.

LO ger ungefär sex miljoner per år – och valår blir det extra. I valet 2022 handlade det om 50 miljoner kronor. Pengar som självklart är helt kravlösa. Eller hur?

Men som sagt – moral är inte det första man förknippar med Socialdemokraterna. Och det är inte heller något man direkt förväntar sig av dem.

Men det är häftigt när andra betalar skatt.

Läs även: Arga Andersson vill inte bo i ett utanförskapssområde