Socialdemokraterna röstade i förra veckan i Europaparlamentet mot fördömande av Hamas och mot krav på att terroristorganisationen ska upplösas. Det var inte otur utan ett fel i den grundläggande synen på sådana organisationer. Att Socialdemokraterna gång efter annan hamnar fel med Hamas beror på att de inte ser organisationen som ett hot mot freden, utan som en del av en lösning på konflikten.
Det är inte otur som leder till att Socialdemokraterna så ofta hamnar utrikespolitiskt fel. Det är ett grundläggande fel i synen på demokratier och diktaturer, på goda och onda bundsförvanter och vilka det är rimligt och orimligt att samarbeta med.
I grund och botten är det Socialdemokraternas människosyn som haltar. De har en syn på att vissa folk är mindre utvecklade och att det därför måste ställas lägre krav på dem. Av samma skäl kan man inte förvänta sig att dessa folk ska respektera mänskliga rättigheter.
Palestina är ett gott exempel på det. Basala krav som att upphöra med terrorism, införa demokrati och acceptera Israels existens är inte självklara att ställa på palestinier.
Synen på Hamas sätter fingret på problemet. Oförmågan att hantera riksdagsmannen Jamal El-Hajs relation till Hamas är inte ett enstaka felsteg eller en isolerad händelse. Tvärtom ser de Hamas som en viktig aktör för samtal och som en del av en fred i området, trots att det är en djupt rasistisk terroristorganisation. Det är lika dumt som att försöka inkludera Ku Klux Klan i ett arbete mot rasism.
2006 bjöds Hamasrepresententer in till möten i Sverige. Den som bjöd in dem, trots att de var terrorstämplade, var den socialdemokratiske riksdagsledamoten Mariam Osman Sherifay. Hon satt dessutom i partistyrelsen, så det är inte en vanlig ledamot som gick lite vilse. Från den då sittande S-regeringen fanns vaga avståndstaganden men inget fördömande.
Hon förklarade för media varför det var bra att bjuda in en terroristorganisation:
– Jag tycker att den här uppkomna situationen, isolering av Hamas, inte är bra.
Isolering är å andra sidan något som de flesta tycker är en bra strategi för just terristgrupper. Samtal är att ge dem legitimitet. Men för Socialdemokraterna var, och är, Hamas en legitim samtalspartner.
Det är därför inte förvånande att Socialdemokraterna hade problem att ta avstånd från Hamas i förra veckans voteringar i Europaparlamentet.
Läs även: Socialdemokrater röstade mot fördömande av palestinsk terrorism
Den helt självklara uppfattningen att Hamas måste upplösas kunde Socialdemokraterna inte instämma i. Trots de våldsdåd som begicks i samband med pogromen 7 oktober i fjol.
Inte heller kravet på att omedelbart släppa de kidnappade israelerna kunde de instämma i. Frigivande av de kidnappade måste självklart ske innan en vapenvila utlyses så att deras öden inte förvandlas till spelpjäser i en förhandling.
Ytterligare en formulering de inte kunde ställa sig bakom är att starkt ta avstånd från att moraliskt försöka jämställa den israeliska armén och Hamas. Däremot vill de öka biståndet till Gaza. Trots att det är uppenbart att det är Hamas som kontrollerar biståndsorganisationer och villkoren för biståndsorganisationer i området.
Det är inte heller förvånande att Socialdemokraterna inte vill ställa sig bakom att det är förskräckande hur Hamas ledning lever i lyx medan vanliga palestinier lever i fattigdom.
Bristfällig rapportering från Europaparlamentet gör att sådana voteringar kan passera utan att det blir ett ramaskri i media. Det borde bli stort att Socialdemokraterna inte vill upplösa Hamas eller för den delen se ett omedelbart frigivande av de kidnappade. Den yngste av de kidnappade fyllde nyligen ett år. Han har varit kidnappad i tre månader, ungefär en fjärdedel av sitt liv. Om han ens lever.
Det borde ställas frågor till Socialdemokraterna om varför de inte klarar att ta rimliga ställningstaganden i självklara frågor. Men det görs inte.
Svårigheten att ta avstånd från Hamas är en del av varför El-Haj trots allt accepteras. Hans uppfattningar strider inte på djupet mot vad partier tycker – att Hamas är en representant för palestinier och en del av en bestående fred. Därför kan han fortsätta i partiet.
Socialdemokraternas problem är inte El-Haj utan ett problem med att förstå skillnaden på demokrati och diktatur. Med att förstå varför terrorister aldrig kan accepteras. Det är därför de så ofta hamnar fel i utrikespolitik.
Magdalena Andersson är en del av de problemen. Hon förstår inte att sätta ner foten och ta avstånd från våld och terrorism på riktigt. I stället är det ett slags halvljumma försök att ta avstånd från våldet men inte orsaken till det.
Kanske är det en kvardröjande revolutionsromantik från ungdomsåren i SSU.
