Det socialdemokratiska partiet Smer håller på att bilda regering i Slovakien. Det är ett parti som är likt det ungerska Fidesz och är väldigt pro-ryskt. Kritiken från de svenska Socialdemokraterna påminner inte alls om reaktionen på Ungern.
Det socialdemokratiska partiet Smer har fått i uppdrag att bilda regering i Slovakien. Partiledaren Robert Fico har utropat sig till segrare i valet. Nyheten har fått lite mer uppmärksamhet än ett vanligt val i Centraleuropa eftersom Fico är tydligt pro-rysk. Några medier skrapar mer på ytan och liknar honom vid en slovakisk Orban.
Smer beskrivs som socialdemokratiska populister, kanske en tautologi, och är systerparti till våra socialdemokrater. De sitter i samma partigrupp i Europaparlamentet och ingår i det europeiska socialdemokratiska partiet. Där partiledaren heter Stefan Löfven.
Det har getts väldigt lite uppmärksamhet i svensk media. Att det är ett systerparti till Magdalena Anderssons parti och konflikten om Ryssland som har blossat upp, tycks Marcus Oscarsson vara närmast ensam att rapportera om. I en notis nämns att Ficos Smer hotas med uteslutning från partigruppen om de bryter partilinjen och börjar stödja Ryssland.
Konflikten kring Ryssland är djupt problematisk. Smer vill i princip avsluta allt stöd till Ukraina och tvinga fram en fred, vilket skulle ge Ryssland stora områden av det som är Ukraina. De vill också avsluta sanktionerna mot Ryssland vilket förmodligen är en viktig del för de europeiska socialdemokraternas panik kring Smer. De vill inte bli det partiet som behöver hantera ett land som hotar med veto. Smer har också i väldigt hög grad accepterat rysk propaganda och talat om ukrainska fascister som utför folkmord på ryssar.
Även andra frågor sticker ut. Smer är kraftigt emot homosexuellas rättigheter, den romska minoriteten, muslimer och invandring. Familjepolitiken ligger nära den typiskt katolska synen som är vanlig i landet. Partiledaren Robert Fico har sagt att muslimer inte hör hemma i Slovakien.
Smer har många problem, Ryssland är långt ifrån det enda. Partinamnet Smer skämtas ibland som smrt. Det är det slovakiska ordet för död och det syftar på journalisten Ján Kuciak som mördades när han undersökte korruption under Ficos styre. Fico tvingades avgå i den politiska skandalen som följde på mordet.
Att Stefan Löfven begränsar sina hot om att utesluta Smer till bara Ryssland är sannolikt en fråga om att det är ett krav på honom från andra länder, inte något han själv har ett problem med. Löfven har till exempel kallat Fatah, det socialdemokratiska parti som styr stora delar av Palestina, för ”kärt systerparti” trots att det är kraftigt antisemitiskt och att landet har väldigt kraftig repression av homosexuella. Där finns inget problem.
De svenska socialdemokraternas reaktion på att Smer ser ut att komma att styra Slovakien är, milt sagt, olik reaktionen på Orban och Ungern trots att det är partier med likartad ideologi. Det är förvånande eftersom deras möjligheter att påverka Slovakien och sitt systerparti är långt större än deras möjligheter att påverka Ungern.
Medias tidiga reaktioner tycks följa samma mönster. Det ställs inte frågor till vare sig Socialdemokraternas svenska partiledare Magdalena Andersson eller deras europeiska motsvarighet Stefan Löfven, trots att båda har ägnat spaltkilometer åt att uttrycka sin oro för Ungern. Kanske var oron för Ungern mer en chans att kunna ge Moderaterna ett tjuvnyp eftersom Orbans parti Fidesz tidigare var systerparti till Moderaterna.
I så fall följer mönstret Rumänien ett land där till exempel pressfriheten är att jämföra med den polska, men sällan förekommer i debatten. Styret är ytterligare ett systerparti till Socialdemokraterna. Många gånger tycks kritiken mot andra länder handla lika mycket, eller mer, om vem som styr än vad som görs.
Men det kommer att bli intressant att se hur media hanterar både Stefan Löfven och Magdalena Andersson och deras relation till sitt slovakiska systerparti, liksom hur de bägge kommer att agera mot landet. Kommer det att vara en kritik jämförbar med den mot Ungern eller mer av tystnad?
Tystnad från både media och politiker är det mest sannolika. Föga förvånande.
Läs även: Förintelserelativism och brunmålning förgiftar demokratin