Det offentliga försöker att styra över investeringar till den gröna ekonomin med bland annat kreditgarantier och gärna lån. Marknaden är skeptisk och det kommer nog att bli ännu tuffare med krediter när konkurserna börjar öka i spåren på lågkonjunkturen.
Den svenska elmotorcykeltillverkaren Cake har gått i konkurs. 2022 omsatte de 99 miljoner medan förlusten blev hissnande 369 miljoner. Kanske är det inte alltför förvånande att ägarna inte ville stoppa in pengar för ett år till.
De är inte ensamma i den gröna ekonomin med att ha kraftig motgång. Svensk ekonomi går dåligt men den gröna sektorn går riktigt illa. TV4 gick igenom svenska vindkraftverk och kom till slutsatsen att av 5200 vindkraftverk var 1000 konkursmässiga. Var femte i en hel bransch är onekligen en krisbransch.
Stefan Ytterborn, vd för Cake, kommenterar konkursen i Dagens industri och säger:
– Klimatfrågorna är inte längre i fokus, vi befinner oss i en lågkonjunktur. Det handlar om oss, men det handlar också om ekosystemet för riskkapital. För tillfället är det helt dött, det finns inga tagare i den senare fas Cake är i.
Det finns flera intressanta bitar i citatet. Konjunkturen är en del, men också hur synen på klimatfrågor påverkas av konjunkturen. De blir mindre viktiga, när räntan är nära noll och konjunkturen god kan man skicka i väg en del pengar på gröna äventyr. När den ekonomiska verkligheten ändras måste man anpassa sig. Plötsligt riskerar inte världen att gå under.
Det finns fler liknande konkurser. I slutet av förra året gick den svenska elmotorcykeltillverkaren Rgnt också i konkurs. Omsättningen nådde knappt 17 miljoner, förlusten översteg 55 miljoner.
Även den svenska ellastbilstillverkaren Volta har i fjol gått i konkurs. Det tycks finnas ett mönster. Grön ekonomi går inte särskilt bra, och ekonomin tillåter inte investerare att ha ekonomiska slukhål år efter år.
Riskerna är uppenbart stora, och motiven är i hög grad politiska. Politiken driver på med lagstiftning och hejar på en utveckling som ekonomiskt inte är framgångsrik.
För att ytterligare ge skjuts åt de gröna projekten finns olika former av gröna obligationer och garantier. Investeras det grönt kan man få lägre räntor och därmed lägre kostnader. Garantierna kan också hjälpa företag att få lån. Lån som i många fall aldrig skulle ges av banker och andra. Risken är helt enkelt för hög.
Garantin ger ett slags nästan riskfri investering men till låg avkastning. Går företaget som får låna pengar i konkurs kliver skattebetalarna in och tar över. Avkastningen på sådana investeringar är inte god för långivaren, särskilt inte när inflationen är hög, men det finns fördelar.
Northvolt meddelade tidigare i år att de hade fått igenom de största gröna lånen i Europa. 5 miljarder dollar, runt 51 miljarder kronor, hade lånats upp. 1,5 miljarder dollar garanteras av Riksgälden. Strax innan dess fick H2 Green Steel en kreditgaranti på ungefär 13 miljarder.
Utöver kreditgarantier får flera bolag investeringar av andra offentliga aktörer som Europeiska investeringsbanken och Nordiska investeringsbanken. Det är dina skattepengar som investeras i projekt som marknaden ratar.
För hela 2024 har Riksgälden en garantiram på 80 miljarder. Det får bara täcka 80% av lånet och lånet måste vara på minst en halv miljard. Räknar man in toppen också ger det investeringar på ungefär 100 miljarder. Pengar som investeras utom gängse modeller på marknaden.
Som en jämförelse av belopp är Försvarets budget 119 miljarder för 2024. Stockholms stad hade 2022 en budget på 58 miljarder. Rakt av går inte att jämföra eftersom garantier inte är en kostnad utan kan bli en kostnad i framtiden. Går det bra kostar det inget.
I en högkonjuktur är det inte alltför farligt. Men i en lågkonjunktur stiger risken. Till exempel är grönt stål långt dyrare än vanligt stål. När ekonomin går dåligt faller efterfrågan på dyrare varor och den ökar på billigare. Något som i sin tur ökar risken för att garantierna övergår i kostnader.
När garantierna är stora och knutna till ett bolag ökar också risken betydligt. Skulle Northvolt eller något av de gröna stålbolagen smälla kan kostnaderna snabbt rusa för staten.
Det finns också en annan fara. Pengarna som går in i de här projekten kunde gått till andra investeringar i stället.
Uppenbart vill inte marknaden ta risken. Det finns för dåliga affärsmöjligheter i verksamheten. Banker och andra säger nej till lån om det inte finns garantier och andra sätt att öka avkastningen. Jämför man med till exempel AI så kastar sig investerare över bolagen, men de gröna investeringarna är ofta hänvisade till speciella projekt.
Samtidigt beskrivs den gröna ekonomin som framtiden. Det är där jobben, vinsterna och tillväxten ska uppstå. Likheterna i retoriken med IT-bubblan är uppenbara. Då var det IT som skulle lösa allt, ge tillväxt och sen brast det. Förlusterna var astronomiska, bara Stockholmsbörsen tappade ungefär 2000 miljarder i värde. Då var det IT som var den nya ekonomin. Nu är den den gröna. Som också tycks vara ny och fungera annorlunda.
Den här gången finns en skillnad. Marknaden är skeptisk och vill inte investera. Då lockar staten fram investeringar genom garantier och andra förmåner så att marknaden trots allt investerar. Det offentliga vill till varje pris få fram investeringarna.
Vad skulle möjligen kunna gå fel?
