För femton år sedan anmälde Gunnar Strömmer Sverige till Europadomstolen för FRA-lagen och vann. I dag är han justitieminister och driver frågor som visitationszoner, kraftigt hårdare straff och annat. Strömmer resa skildrar i miniatyr hur Sverige har gått från ett gott samhälle till ett samhälle där brotten och annat överskuggar det mesta.
År 2008 anmälde Centrum för rättvisa Sverige till Europadomstolen. Orsaken var FRA-lagen som bedömdes medföra alltför stora ingrepp på den enskildes integritet. Fick en stat massövervaka? Tretton år senare kom svaret. Centrum för rättvisa vann målet och tvingade staten att korrigera lagen.
Chefen för Centrum för rättvisa då var Gunnar Strömmer. I dag är Strömmer justitieminister. Där han förr slogs för ett slags rättighetsfrågor slåss han i dag för en helt annan politik: visitationszoner, hårdare straff och liknande frågor. Förr gjorde han stora insatser bland annat mot positiv diskriminering och 2013 blev han årets svensk för sin kamp för individens rätt. Det var frågor som var viktiga i ett i stort välfungerande samhälle.
En möjlig tolkning av Strömmers skifte är att han ville ha en annan karriär. Från en god karriär som jurist och advokat ville han tillbaka till politiken. Först var han partisekreterare i Moderaterna och efter valsegern blev han justitieminister. Han släppte det han trodde på och blev minister i stället.
Det finns många frågor där moderater har gjort så. FRA-lagen, Public serviceskatt och nu senast könslagen är goda exempel där många ledande moderater går emot vad de tror på. Kanske är det vad som hände med Strömmer.
Det finns en mer sannolikt och samtidigt mörkare förklaring. Sverige har förändrats kraftigt under de år som har gått. Från det som som var frågor inom ett väldigt välfungerande land måste idag akuta frågor av en helt annan karaktär hanteras.
Landet har gått från det vi borde göra till det vi måste göra. Under de fjorton år som gick från att Centrum för rättvisa anmälde Sverige för FRA till Europadomstolen är inte förändringen Strömmers äregirighet utan landet.
Då sköts och sprängdes det inte som i dag. Barn, för unga för att se action på bio, ingick inte i mordpatruller. Hus sprängdes inte som i dag. Både landet och brottsligheten var annorlunda än i dag. Sverige var tryggare.
Det finns många politiska reformer som borde göras i Sverige. Politiken däremot handlar mer och mer om det som måste göras. I stället för att förbättra ett välfungerande samhälle som redan är bra, måste saker lösas eftersom samhället går sönder. Det är en stor resa på fjorton år. Det är också en resa i väldigt fel riktning.
Det är också så att ju mer som görs i dag desto färre dåliga lösningar måste vi hitta i morgon. Ju djupare problemen sätter sig desto svårare blir det att lösa dem. Redan i dag diskuteras möjligheten att införa livstidsstraff för barn, en diskussion som bara för ett par år sedan hade viftats bort som vansinne. Men det var innan barnsoldaterna kom. Hade gängbrotten lösts för 10 år sedan hade politiken inte handlat om visitationszoner i dag.
Strömmers resa är också Sveriges resa. En resa från att vårda och förbättra ett land som var bra att leva i, till att akut försöka stoppa ett förfall. Det tog ungefär ett decennium att kraftigt försämra situationen, hur lång tid tar det att få ordning på samhället igen?
Läs även: Fängelser finns för att förhindra brott
