”Akademiska sjukhuset i Uppsala försöker systematiskt att rädda bebisar som föds i graviditetsvecka 21, som är före den lagliga abortgränsen. Frågan delar professionen, rapporterar SVT:s Uppdrag granskning” skriver Omni. Liknande rapporter finns i de flesta större medier och det är väldigt intressant.

Först ett förtydligande. Jag är på intet sätt abortmotståndare utan road av både lagstiftningen och diskussionen kring abort. Det är ett av de ämnen i Sverige som får ett slags konsensus som tycks i huvudsak vara orsakat av en rädsla att inte hylla svensk abortlag.

I ett mer tolerant debattklimat borde det ha funnits några som vill se så sena aborter som vecka 26 eller senare och några som vill ha närmare vecka 12. I stället saknas debatt och alla är ense om att svensk abortlag är den bästa i världen. Ett konsensus som nu ser ut att brytas upp, vilket gör gruppbeteendet mer komplicerat.

Men låt oss börja några kliv bakåt. När den amerikanska högsta domstolen rev upp Roe mot Wade, domen som gav rätt till abort i USA, gick ett ramaskri genom stora delar av Västvärlden. Det blev närmast en tävling i att vara mest för att skydda aborter.

I Sverige enades partierna om att skriva in rätten till abort i grundlagen. Det är inte genomfört men kommer förmodligen att komma en första läsning innan valet. Partierna är tydliga – ingen ska talla på aborterna.

Citatet från Omni har en speciell formulering ”rädda bebisar”. De talar alltså om vecka 21 som bebisar i stället för foster. SVT har en liknande formulering ”räddar barn”. Språkbruket är speciellt eftersom det vanligtvis förknippas med abortmotståndare.

Barn får varken dödas eller aborteras. Tekniken som Uppsala tar fram utmanar aborten genom att förskjuta gränsen för vad som är foster som får aborteras och vad som är barn som inte får aborteras.

Just nu finns ett slags legalt vakuum för aborter. Paragraf 3 i Abortlagen säger att abort bara får utföras endast om socialstyrelsen medger det. Andra stycket av paragrafen tillägger:

”Tillstånd enligt första stycket får ej lämnas, om det finns anledning antaga att fostret är livsdugligt.”

När Uppsala kan rädda foster i vecka 21 och 22 så är foster i den åldern livsdugliga. Det aktiverar paragraf tre som sänker abortåldern i Sverige.

Länge fanns ett glapp mellan högsta ålder för att rädda vid missfall eller likande och abort. När glappet började krympa uppstod aldrig någon debatt. Förmodligen var orsaken feghet, ingen ville ta risken att pekas ut som abortmotståndare. Så glappet krympte och krympte tills dess att det i stället blev en överlappning. Där är vi nu.

Regeringen gör i dag en översyn av abortlagen. Det sannolika är att den utvecklade tekniken kommer att behöva vägas in. För annars uppstår en märklig situation där det å ena sidan räddas och å andra sidan aborteras vid samma ålder.

Läs även: Partierna fegar om EU och abort

Situationen kompliceras ytterligare av att abortlagen ligger under Acko Ankarberg Johansson. Hon är kristdemokrat med rötterna på landsbygden utanför Jönköping.

Så den forskningen som Uppsala bedriver när de räddar i vecka 21 skapar en väldigt märklig relation till den synen på abort som finns politiskt där aborten ska grundlagsskyddas. Ska det dessutom finnas en marginal för att undvika att det snart igen uppstår en överlappning, måste sänkningen av abort vara på ett par veckor.

Läs även: Tror SVT att Ulf Kristersson vikarierar?