I slutet av oktober försökte det moderata oppositionsrådet Andreas Löwenhöök ställa en interpellation om hur den judiska minoriteten får stöd av regionen. Det har länge funnits problem med antisemitism och antisemitismen har exploderat i spåren av pogromen i början av oktober.

Majoriteten (S, V och MP) avslår interpellationen med motiveringen – hör och häpna – att det är utrikespolitik. Det är en häpnadsväckande motivering. Samtidigt är den väldigt talande och belysande för vänsterns blinda fläck med antisemitism.

Läs även: S vägrar svara om stöd till judisk minoritet

Björn Söders ofta upprepade ord om att judar inte är svenskar fick Sverige att explodera. Det judiska Sverige var mer återhållsamt med en stor splittring. Delar anser att svenska judar är svenskar med annan tro, andra ser svenska judar som ett eget folk. Men som så ofta gjorde sig svenskar till tolkar för judarna vilket ledde till att framförallt de Söderkritiska fick utrymme.

Det Socialdemokraterna i Region Västerbotten gjort är att gå långt längre än Söder. Söder menar att judar och svenskar är olika grupper i Sverige. Region Västerbotten sorterar bort dem helt och hållet och ser frågan som utrikespolitik. Därför är inte frågor om judars situation i Västerbotten relevanta för regionen.

En inte helt vild gissning är att det är sprunget ur en syn på judar där de ses på ett helt annat sätt än andra minoriteter. Samerna är antagligen inte en utrikespolitisk fråga som regionen håller armslängds avstånd till. Sverigefinnar eller tornedalingar är nog inte heller utrikesfrågor. Eller för den delen något slags utlänningar. Det utrikespolitiska ödet verkar vara judiskt. Blott juden är främmande.

Men tystnaden ligger över fallet. Några lokaltidningar tar upp frågan, mest som ett bråk i fullmäktige. Riksmedia har inte alls brytt sig om frågan.

Det har förmodligen flera orsaker. Ännu har inte media hunnit ikapp att antisemitismen klev rakt ut i samhället utan mask och den visade sig inte vara ett skinhead. I stället är det snarare antisemitism med bakgrund i Mellanöstern och ut på vänsterkanten, grupper som brukar säga sig slåss mot rasism, inte vara dess fanbärare. Den omställningen tycks svår för många.

Föreställ er reaktionen om det hade varit Björn Söder som hävdade att judars situation är utrikespolitik. Hade det varit en fråga för några lokaltidningar?

Skillnaden sätter fingret på ett återkommande och allvarligt fenomen – antisemitism har ett instrumentellt värde. Instrumentella värden är sådana som uppstår för att nå ett mål eller syfte, men i sig saknar värde. Antisemitismen är ett bra vapen mot SD och Björn Söder. När andra grupper är antisemiter är det inte så farligt. Antisemitismen saknar funktion och värde då.

Det borde bli en stor nyhet att en region anser att judisk kultur är så främmande att den räknas som en utrikesfråga. Det borde ställas frågor till regionledningen och det borde krävas ett svar.

Region Västerbotten borde tvärtom vara extra varsamma. 2018 stängdes den judiska föreningen i Umeå. Därmed dog det organiserade judiska kulturlivet norr om Uppsala. Orsaken var inte förvånande – antisemitism. Efter upprepade hot slogs föreningen igen, politikerna hade misslyckats med att ordna fram en säker lokal. Angripna från två håll – både högerextrema och islamister– gav man upp och la ner föreningen.

Det borde ha varit ett misslyckande som orsakade skam och försök att lösa problemet hos politikerna. I stället gick några år och judarna var så främmande att de sorteras in i utrikespolitik.

Som så ofta visar sig pratet om ”nolltolerans mot antisemitism” vara just prat.

Läs även: Politiker – inte trädäck ska granskas