Svensk vindkraft är omdiskuterad och väcker ofta väldigt häftiga känslor. Folk brukar vara antingen kraftigt för eller kraftigt emot. Någon djupare diskussion brukar därför sällan gå att få till, på samma sätt som det sällan går att resonera kring favoritlag i sport. Det ska liksom vara vindkraft och allt som är emot förnekas.

Närmar man sig vindkraften som en rent ekonomisk fråga brukar man hamna tillsammans med kritikerna. Vindkraften är en tärande sektor i svensk ekonomi som dras med stora förluster och skulle i fall att den behandlades marknadsmässigt till stora delar dö ut.

En av de viktigaste orsakerna till de ekonomiska problemen är att vindkraft har en inneboende kannibalism. När det blåser drar alla vindkraftverk i gång. Produktionen av el ökar snabbt medan förbrukningen är hyfsat stabil. Få människor tänder några extra lampor eller tomkör ugnen en stund därför att priset på el är lågt. Vi kan spara när det är dyrt men vi handlar inte extra när priset är lågt.

Det snabbt stigande utbudet när vinden kommer leder till att priset faller brant. Samtidigt ökar exporten och Sverige får tidvis negativa elpriser. Man får betalt för att konsumera för att elnätet inte ska skadas. För vindkraftsägare är inkomsterna då lika låga som när kraftverket står still. Ju mer det blåser, och ju fler vindkraftverk det finns desto mer sjunker lönsamheten. Sverige är långt över balanspunkten för lönsamhet.

Förlusten slår inte alltför hårt mot svenska ägare. Vindkraften i Sverige ägs till 22 procent av svenskar. Kina står för 13 procent. Lågskatteländerna Irland och Luxemburg har stora ägare som äger 4 respektive 22 procent vardera. Totalt ägs 78 procent av vindkraften från andra länder än Sverige.

En sannolik förklaring är att några länder, framförallt Tyskland, Holland och Luxemburg, har givit stora mängder offentliga medel för just vindkraft. Det är också i de företagen som de största förlusterna görs. Den holländskt ägda vindkraften gör en förlust på 2,4 miljarder kronor, Luxemburg är värre med en förlust på 3,87 miljarder kronor. Det är förlusten på ett år.

Vindkraften från lågskatteländerna gör märkligt nog större förluster än vindkraften från till exempel Sverige eller Norge. Det kan vara en slump, eller att de skandinaver som äger bolagen är skickligare än de från lågskatteländerna.

Men alla tror inte slumpen. Och det kanske inte är en slump utan mer ser ut så.

Om vi tar ett steg från vindsnurror till räntesnurror, för att förklara begreppet. En räntesnurra är vanligtvis när ett ägarbolag lånar ut pengar till ett dotterbolag med avsevärt högre ränta än marknadsräntan. Ett fiktivt exempel är ett bolag som kan få ett grönt lån till 2 procent i ränta men i stället lånar från sitt moderbolag till 6 procent ränta eller högre. Dotterbolaget töms sakta på pengar som i stället förs över till moderbolaget. Ett bolag som antingen betalar mycket låg eller ingen skatt. Här finns ett bra exempel från Affärsvärlden.

Ser man till bolagen i Luxemburg är skillnaden mellan banklån och internlån ibland nästan tre gånger högre. Hade bolagen finansierats via banklån hade den totala räntekostnaden varit närmare 500 miljoner. I stället för marknadsräntor används internräntor och då blir räntekostnaden strax över 1500 miljoner. En nätt skillnad på en miljard som förs ur landet. Det är ungefär en fjärdedel av förlusten för bolagen från Luxemburg.

Upplägget är lagligt och används i många andra former av företagande. Räntedifferenser kan variera allt från helt normala till väldigt höga. Räntesnurror förknippar förmodligen de flesta med bolag som bedriver välfärd i Sverige till exempel skolor eller omsorg och det brukar vara väldigt upprörande för vänstern. Media har satt bilden av snurrorna som en metod för att plundra bolag.

Upplägget att bedriva grön elproduktion i Sverige med förlust och sen fylla på kapitalet med gröna stödpengar och bidrag när det går alltför illa är inte särskilt omdiskuterat. Affärsvärlden har skrivit en del om det och professorn Christian Sandström har skrivit ganska mycket bland annat där. Någon större politisk debatt saknas.

Förmodligen är en del av förklaringen okunskap. Men en annan del är den närmast religiösa synen på vindkraft som räddaren i nöden. Förespråkarna tittar bort. De är rädda att vindkraften används för att via räntesnurror omvandla stora offentliga medel till, i sammanhanget, små privata vinster.

Vänstern som brukar skrika högt om hur pengar stjäls från barn, från välfärden eller i det här fallet från miljön borde skrika högt. Men därifrån är det tyst.

Används miljarder till att bygga vindkraft som sen mjölkas med räntesnurror är man en hjälte – en grön hjälte. Om man däremot bygger upp en skola som är så bra att föräldrarna väljer den i stället för andra skolor och delar av vinsten går via en snurra, är man en skurk. En tjuv och pirat.

Svensk politik är inte alltid enkel att förstå.

Läs även: Text-tv värderar universitet