Återigen har Sverige hamnat i en av de där riktigt märkliga debatterna. Den här gången är det huruvida Sverige ska kunna tillåta kärnvapen inom gränserna i händelse av krig. Statsministern vill inte låsa positionen i fredstid utan låta en framtida regering ha möjligheten att bestämma. Det är självklart att beslutet inte ska tas i dag utan utifrån den situation som råder om vi hamnar i krig.
”Men Skandinavien – det är alladar!
Blott Sverige svenska krusbär har.”
Almquists ord har kanske mer än något kommit att, både på gott och ont, fånga det unikt svenska. Krusbären blir en fantastiskt metafor för både bra och dåliga saker. Svenska krusbär är liksom den svenska debatten ofta för sura för att vara riktigt bra. Välbehaget består mer i att de är svenska än goda.
Ett gott exempel på det är den debatt som blossat upp efter att statsminister Ulf Kristersson i en intervju sagt att han inte är kategoriskt mot kärnvapen på svenskt territorium i händelse av krig. Det är ett uttalande som fått nästan varje gök att titta upp ur boet och hoppas på lite mediatid.
En av dem som har lyckats är Josefin Lind som är ordförande för Svenska läkare mot kärnvapen. Bestyckad med en undersökning kräver hon nu förbud mot kärnvapen. Hennes undersökning har nämligen visat att en majoritet av de Novus frågade inte vill se kärnvapen i Sverige.
Så kan det vara. Men lärdomen från kriget i Ukraina är att det finns väldigt mycket bra väder-åsikter över svensk säkerhetspolitik. Från att det var så superdunderbra som det bara är möjligt med att vara att vara neutrala svängde det snabbt till en natopositiv hållning. Socialdemokraterna hann inte ens göra klart sin diskussionkampanj innan det fattades ett beslut. Att många skulle byta uppfattning om kärnvapen i Sverige minuterna efter att de första ryska bomberna har fallit behöver man varken vara allmänläkare eller hjärnkirurg för att förstå. Trots det hävdar läkarna mot kärnvapens ordförande att:
– Jag tycker det är djupt oansvarigt och accepterar inte folkviljan. Sverige är det enda landet i Norden som inte har någon tydlighet när det gäller kärnvapen. Riksdagen måste kräva att regeringen tydligt tar avstånd från kärnvapen på svenskt territorium, i såväl fredstid som i tider av krig, krigsfara och kris säger Josefin Lind till Aftonbladet.
En Novus-undersökning är inte folkviljan, men framförallt svänger uppfattningar om krig väldigt fort när hot ökar. En viktig fördel med att ha en regering som agerar mer långsiktigt än opinionsundersökningar är att det går att planera för situationer som är annorlunda än i dag.
Svenska läkare mot kärnvapen är långt i från de enda som har kritiserat Kristersson. Däremot är de bland de få som förmodligen kommer behålla sin uppfattning om Sverige hamnar i krig eller får ett akut hot om krig emot sig. De flesta andra kommer att byta uppfattning, kanske haspla ur sig att de var naiva och att ingen kunde förutse. På precis samma sätt som det skedde kring kriget i Ukraina, Nato eller i många andra frågor.
Blir det krig är allt annorlunda. För läkare är det extremt tydligt. De kommer att tvingas bli de som väljer när det väller in skadade. De kommer att tvingas att chansa, att ge sämre behandlingar än under fredstid och mycket annat. Krig är inget seminarium utan människor dör på riktigt.
En regering måste väga in att situationen kan förändras och ha en frihet att manövrera. Att ha en möjlighet att ha kärnvapen på svensk mark är inte bara en förnuftighet utan en självklarhet.
Sedan länge är det känt att den som vill ha fred måste förbereda sig för krig. Det gäller så klart även här. Vill vi vara säkra om det går mot krig, då kan vi inte bakbinda oss nu.
Samtidigt måste vi ha ett bredare perspektiv. Det finns en liknande hållning i Norge och Danmark – Sverige borde försöka ena hela Skandinavien i ett liknande ställningstagande. Nej till kärnvapen i dag, blir det krig så är vi öppna för alla möjligheter.
Som Almquist skaldade – Skandinavien alladar, vi bör stå enade. Samtidigt måste vi tyvärr hantera de sura svenska krusbären.
Läs även: Engagemang byggt på hyckleri
