Vad har Moa Berglöf, Patrik Oksanen och Agnes Wold gemensamt? Jo de tror alla att det går att sitta ner, snällt och låta EU fatta beslut om snuset utan risk för att undantaget naggas i kanten och inskränks. Inte minst Berglöf borde veta eftersom hon jobbade åt regeringen som gjorde en tabbe med snuset.

Snusskattedebatten från EU har blossat upp, inte i form av om den kommer att införas eller ej, utan om det någonsin fanns ett hot. Bulletin skrev om frågan som en konflikt utan konflikt. Det är sant, men mediadiskussionen missar viktiga bitar.

EU har inte rätt att besluta om snus, eftersom det är ett svenskt undantag. I utbyte får inte snus säljas i resten av EU. Så långt är det klart. EU har inte heller någon större önskan att bestämma över snuset. Men råkar Sverige släppa in dem i snusfrågan så blir de givetvis väldigt tacksamma och kommer absolut inte hindra oss från att göra misstag.

Det svenska undantaget för snuset är väldigt vagt formulerat. Den gängse tolkningen är att det är ett undantag från all form av reglering och det var inför hot om rättslig konflikt som Kommisionen i stort accepterade den tolkningen. Men inte med någon glädje. Och när Sverige, sist tobaksdirektivet var uppe för diskussion, missade att påpeka undantaget, inskränktes det. I efterhand fanns ingen förståelse eller vilja att ändra.

Den formulering om skatteförslaget som läckte inkluderade snuset. Men EU får inte bestämma över snuset. Det är lite av Schrödingers prilla över det. Lösningen är givetvis regeringen.

Om Sverige sitter snälla och tysta och släpper igenom en formulering som höjer skatten på all övrig tobak kommer snuset att få en skattechock. En rejäl höjning. Om regering, Europaparlamentariker, media och andra driver på och tvingar fram ett svar från EU kommer de att undanta snuset eftersom det saknas legal grund för att reglera snus. Det är både enkelt och komplicerat. Tysthet och flathet i frågan är samma sak som ett medgivande. Och då blir EU tacksamma. EU både överskrider och utökar sina befogenheter med glädje.

Det som krävs är att regeringen, liksom Europaparlamentariker, påpekar undantaget och att det gäller. Inför hot om konflikt, i värsta fall domstol, så viker EU ner sig. Men är vi passiva och tror att det sköter sig självt så kommer det bli som med snusförpackningarna när några misstag släppte in EU i den frågan. Och det är lättare att få en grävling att släppa taget än EU.

I inledningen av EU:s lagförslag finns alltid en uppräkning av vad som omfattas, vad den legala grunden är och liknande frågor. I den texten borde Sverige skriva in att snuset specifikt, eller tobaksprodukter som omfattas av undantag, inte berörs i någon del av direktivet. I så fall blir undantaget fullt ut att förpackningar, skatt, försäljning och annat kring snuset frågor som är helt svenska. EU kan göra vad de vill med cigarrer, cigarretter och annat. Snuset, och makten över det, stannar i Sverige.

I så fall slipper vi en oro för att det kommer regleras bakvägen, att EU smyger sig på eller på andra sätt utmanar undantaget. Snuset är som helhet undantaget, vilket var löftet från början.

Så snuslarmet är inte ett missförstånd utan ett reellt hot. Säger vi däremot ifrån så finns ingen konflikt. Det är en enkel fråga att hantera. Nu finns ett muntligt löfte om att Sverige är fria att göra som vi vill med skatterna. Menar EU allvar så kan det givetvis sättas på pränt och skrivas in i lagstiftningen.

Charlie Weimers (SD) gör samma tolkning när Bulletin kontaktar honom för att få hans synpunkter på hur förslaget ska tolkas.

– Formellt gäller det svenska undantaget bara EU:s förbud mot försäljning av snus. Hittills har dock undantaget oftast tolkats brett så att det även innefattar att EU inte ska reglera eller besluta om skatten på snus. Men för att en sådan tolkning ska gälla krävs explicit skrivningar i varje direktiv. När undantaget inte skrivs in – som fallet med märkning av tobaksprodukter – har det ingen laga kraft. Sverige skulle kunna driva frågan till EU-domstolen och hoppas de avgör till Sveriges favör. Eftersom det inte fanns något formellt undantag inskrivet i det läckta förslaget till punktskatter på tobak skulle dessa även drabbat snuset.

Weimers understryker också en viktig detalj. Ett löfte av en talesperson till svenska tidningar är inte bindande i en konflikt. Det går inte att säga senare, oavsett om det är om fem eller femton år att Sverige trodde på det löftet.

– För alla som följt hur EU försökt ta makten över snuset ringer varningsklockorna när EU-kommissionens talesperson hävdar att undantaget gäller utan att det skrivits in i lagtexten. Muntliga löften av en talesperson har inget juridiskt värde i domstolen. Det måste stå svart på vitt.

Det finns bara en rimlig hantering av det här och det är att regeringen kräver att det skrivs in i regleringen. Annars kommer det finnas ett veto från svenskt håll som blockerar frågan tills nästa regering tillträder. Att skydda ett undantag så är inte konstigare än diskussionen om att skydda aborter. På pränt är alltid starkare än att lova.

Vill EU inte inskränka undantaget finns ju inget som helst konstigt i att sätta det på pränt. Är de motsträviga är det ju inte svårt att räkna ut varför.

Läs även: Snuskonflikt utan konflikt