Facebook noscript imageHjort: Gina Dirawi i Mello är ett svek
Klas Hjort

Hjort: Gina Dirawi i Mello är ett svek

Gina Dirawi har för många gånger hamnat fel för att vara lämplig för program som Mello. Foto: Paul Wennerholm/TT
Gina Dirawi har för många gånger hamnat fel för att vara lämplig för program som Mello. Foto: Paul Wennerholm/TT

Melodifestivalen ska ena och förbrödra. I en tid av växande antisemitism väljer SVT i stället en programledare som gång på gång passerat gränser i sin relation till judar. SVT borde markera att går man över gränsen, då har man gjort sitt val.

Tanken med Eurovision var att stödja fred och förbrödring i Europa. Ett kulturellt utbyte skulle föra folken närmare varandra. Vänskap skulle främjas genom utbyte och öppenhet.

Häromdagen meddelade SVT återigen att Gina Dirawi blir värd för Melodifestivalen nästa år. Än en gång är det hon som får uppdraget – ett slags återkommande gig. Tillsammans med komikern Hampus Nessvold ska hon leda den svenska delen av musikfesten.

Valet av Dirawi är både olyckligt och tondövt. Hon är av flera skäl en mycket kontroversiell person som delar Sverige. Man kan vara för eller emot henne, på samma sätt som med Eddie Meduza, men i program som syftar till att ena och förbrödra bör man undvika kontroversiella gestalter. Att SVT inte förstår detta är anmärkningsvärt.

Men det stora problemet är inte att Dirawi uppfattas som kontroversiell, utan att vi inte kan lita på hennes relation till judar. Världen hemsöks av antisemitism. Hatet mot judar går över alla gränser och all rimlighet. Häromveckan skedde ett massmord i Bondi Beach i Australien, där 15 personer mördades när de firade chanukka. Att i detta läge välja en person som Dirawi blir närmast en markering om att antisemitismen inte tas på tillräckligt stort allvar. Oavsett var hon står i dag har gjort bort sig för mycket förr för att kunna få ett sådant förtroende.

Skolverket rapporterade nyligen om omfattande problem med antisemitism på svenska skolor. Hatbrotten mot judar har exploderat. Det förekommer demonstrationståg i princip varje vecka där antisemitiska slagord skanderas, och rasistiska konspirationsteorier sprids öppet. Hatet mot judar är sannolikt den dominerande och grövsta formen av rasism i Europa i dag. När det kommer till antisemitism får det inte finnas några tvivel.

Skolor, förskolor, synagogor och andra byggnader där judiska ritualer eller sammankomster äger rum måste bevakas av polis. Det finns ett konstant hot, och risken att Sverige drabbas av ett dåd liknande dem i Australien, Belgien eller Frankrike är reell. Judar är utsatta på ett särskilt sätt.

Dirawi har varit på fel sida för många gånger för att kunna få den typ av roller hon nu tilldelas. Det var fel redan de tidigare gångerna hon anlitades som sommarpratare, programledare och liknande, men i ljuset av den antisemitism som präglar världen i dag borde man markera tydligt i stället för att se mellan fingrarna.

Den första stora stormen kom 2010, när Dirawi bloggade en antisemitisk klassiker: ”Israel tar efter Hitler”. Hon menade att den israeliska regeringen gjorde samma sak mot palestinierna som nazisterna gjorde mot judarna.

SVT tvingades då rycka ut och krishantera. Först kallades uttalandet olyckligt och man hävdade att hon inte längre stod för åsikten. Samtidigt påpekades att den stred mot SVT:s värdegrund. Men hon stängdes aldrig av. Hon förläts.

Dirawi möttes av kraftiga fördömanden. SKMA:s dåvarande ordförande Willy Silberstein sade:

”Man kan vara kritisk mot Israel – det förtjänar de ibland, givetvis. Men när man går så här långt har man överträtt en linje.”

Efter detta skrev Dirawi ett blogginlägg där hon tog avstånd från sin tidigare ståndpunkt. Av många uppfattades texten som framtvingad av SVT, något hon själv senare förnekade i en intervju med Svenska Dagbladet. Där hävdade hon att avståndstagandet kom från hjärtat.

Men något år senare var det dags igen. Dirawi hade varit på en konferens och fått en bok. Hon glömde boken, men tog fram den några år senare och läste delar av den. Själv menade hon att den var så tråkig att hon bara ”pallade läsa typ nio sidor innan jag bytte bok”. Trots detta bloggade hon om den som ett lästips.

Boken, Är världen upp och ner av Lasse Wilhelmsson, var hennes rekommendation. Wilhelmsson är en person som rör sig i gränslandet mellan nazistiska, höger- och vänsterextrema miljöer. Han ifrågasätter Förintelsen och menar att Nazityskland agerade i självförsvar.

Den bok Dirawi rekommenderade innehåller artiklar av Wilhelmsson om bland annat påstådda lögner kring 11 september, Irakkriget och en rad andra konspirationsteorier. Det är knappast den sortens litteratur man okommenterat tipsar om utan att reagera.

Man kan fråga sig på vilka konferenser man får sådan litteratur. Men den mer centrala frågan är hur man lyckas falla ner i det antisemitiska kaninhålet – två gånger.

Det finns också skäl att stanna upp och reflektera över SVT:s agerande. Deras bedömning var att Dirawi, efter sina ursäkter, återigen var en rimlig och möjligen även anständig person att lyfta fram. Detta trots att hon offentligt fört fram åsikter som hör hemma långt från anständighet och som snarast är något man förväntar sig höra från övervintrade skinheads.

Efter Hamas terrorattack den 7 oktober och det efterföljande kriget skriver Dirawi under uppropet ”Vi kräver”. Uppropet ställer ensidiga krav på Israel, men Hamas nämns inte ens. Av Israel krävs vapenvila, men inga krav på att gisslan ska friges. Udden riktas enbart mot Israel.

Det är ett av de upprop som är skräddarsydda för att människor i väst ska råka ha intressen som sammanfaller med Hamas. Varje person med ett minimum av anständighet eller förstånd inser att det första kravet rimligen borde handla om gisslan. I bästa fall är man en nyttig idiot om man skriver under ett sådant upprop. Det är den generösa men inte nödvändigtvis sannolika tolkningen.

Att i en tid präglad av utbredd antisemitism utse Dirawi till programledare för ett evenemang som syftar till att ena är fel. Dirawi är inte en person som enar. Det finns grupper som provoceras av att hon är muslim, och hon har hotats så allvarligt att hon behövt livvaktsskydd. Det är dessa grupper som kommer att lyftas fram och fungera som en sköld i debatten. Dirawis relation till judar kommer att döljas bakom andras hot mot henne.

Men problemet med Dirawi som programledare är inte att hon är hotad eller hatad. Problemet är att hon vid upprepade tillfällen passerat gränser i sin relation till judar – och att den judiska minoriteten i Sverige inte ska behöva mötas av henne för att kunna se Melodifestivalen.

SVT borde därför backa och byta ut henne mot en annan programledare.

Läs även: Vindkraften från grön dröm till ekonomisk ruin

Följ mig gärna på X/Twitter

Klas Hjort

Mejl: klas.hjort@bulletin.nu

Ledarskribent på Bulletin med politisk tjänstemannabakgrund både från Riksdagen och Europaparlamentet.