Rikspolischefen Anders Thornberg skriver, med andra polischefer, en väldigt märklig artikel på DN Debatt som tycks vara ett försök att rädda hans jobb. Men texten förmedlar snarare en förvåning över hur det blivit med brottsligheten än ett svar på hur han vill lösa situationen.
I valet 2022 var lag och ordning sannolikt det enskilt viktigaste frågan. Sverige skakades av en accelererande våg av brottslighet av en helt ny typ. Skjutningar, sprängningar och mord gav inte ens rubriker utan blev allt oftare notiser.
2016 började polisen föra månadsvis statistik över dödsskjutningarna i Sverige. Någon kom på det vitsiga namnet Morgan Johansson zero day för när fjolårets siffra passerades. I fjol passerades 2021 års skjutningar redan i mitten av augusti.
Läs även: Morgan Johansson Zero day.
När rikspolischef Anderson Thornberg skriver på DN Debatt om våldet får man nog anses som artig om man kallar hans uppvaknande för yrvaket. Varken polisens egen statistik eller ett val som mycket handlade om gängbrotten tycks ha nått hela vägen upp till ledningen för polisen.
Thornberg slår fast att trots att fler grips, fler häktas och åtalas så behöver det göras mer. Efter flera år som rikspolischef är det en märklig insikt. Borde inte den ha kommit tidigare?
Varför kunde alla utom rikspolischefen se att något höll på att inte egentligen gå sönder, utan snarare rivas i bitar. Gäng som skjuter och spränger allt mer, allt yngre gärningsmän och fler och fler oskyldiga som skadades eller dödades.
Artikeln, som är signerad av en rad andra polischefer också, tar upp problemen som den nya gängbrottsligheten för med sig för polisen. Vittnen som är rädda, gärningsmän som tiger och flera problem som kommer av att gärningsmännen är barn. Det är inte heller något som resten av Sverige har missat. Det som varit okänt är den förvåning som högsta polisledningen har inför detta.
Det är ingen tvekan om att det finns kompetenta polischefer bland dem som skrivit under texten. Det måste vara en väldigt obekväm situation att få frågan om man vill vara med och skriva under texten. Att slitas mellan att å ena sidan vara med och visa lojalitet mot en ledning som tycks värdera det kanske högre än något annat och att å andra sidan behöva skriva under.
Läs även: Springare: Så blir du chef hos polisen
Det sätter också fingret på ett av polisens problem. Det finns många kompetenta poliser i Sverige. Som gör allt de kan för att stoppa allt från mindre brottslighet till gängbrott. Men alltmer blir det tydligt att det finns en ledning som är ett ok på deras axlar. Enkla situationer som festivalerna där det drällde av sexuella trakasserier och där det skulle delas ut armband, en polisbil med texten ”Aina” eller hur poliser skadades i mängd i samband med korankravallerna. Alla är exempel på en polisledning som borde varit på polisens sida snarare än jaga popularitet hos politiker.
Thornberg försöker nog vara lite på polisens sida. Han berömmer sin personal. Urskuldar dem från haverier som när utfärdandet av passen havererade, också en smäll som personalen fick ta när ledningen fallerade. Liksom han förnekar att polisen jagar lättlösta brott för statistikens skull.
Artikeln ger utöver sitt väldigt yrvakna intryck ett intryck av att det finns en växande maktkamp mellan Thornberg och politiken. Det börjar bli uppenbart att polisens arbete både kan skötas bättre och att de enskilda poliserna förtjänar mer.
Sverigedemokraterna har varit först ut med att kräva att Thornberg sparkas och det kravet är förmodligen svaret på varför Thornberg med flera skriver nu. Artikeln är ett svar på kravet att han ska sparkas. Paradoxalt nog har snarare Sverigedemokraterna köpt tid åt honom genom sitt krav eftersom regeringen behöver vara tydlig med att det är de som tillsätter och avsätter och att det sker efter deras krav, inte efter utspel.
I sak är det ett helt korrekt krav på regeringen. Bara hanteringen av Löfving och Staaf är grund för att sparka Thornberg. Hanteringen av gängbrottsligheten är ytterligare ett väldigt tungt argument för att avskeda honom. Och inom kort. Kombinationen Morgan Johansson som justitieminister och Anders Thornberg som ska knäcka gängen är inte direkt en framgångsaga.
Kampen mot gängen kommer att ta tid och ju förr det kommer en polisledning som förstår problemen, prioriterar sina egna och börjar bryta gängens makt desto bättre. Får gängen mer tid så kommer de att kunna bita sig fast hårdare.
Thornberg har haft ganska många år på sig och han har inte direkt visat att han är gängens värsta fiende. Att han börjar lobba på politikerna i stället för att faktiskt få kontroll över gängen ska nog ses som att det är dags för pensionering.
Men Thornberg ska också bedömas uppriktigt och få beröm för det han har åstadkommit. Med tanke på hur jämnt valet var och att brott och straff var så viktigt är det inte omöjligt att om Thornberg hade varit effektivare så hade Morgan Johansson fortfarande varit justitieminister.
