Det är nog få som reagerar med förvåning när det uppdagas att Karl-Petter Thorwaldsson har ”råkat glömma” att meddela ett lobbyistjobb till karensnämnden. Det är en nämnd som skapades under Stefan Löfvens regeringstid för att undvika just att bland annat före detta ministrar byter hatt över en natt och blir lobbyister.

Thorwaldssons försvar, att han fortfarande var i nattmössan när han bytte till lobbyisthatten, är inte särskilt trovärdigt. Det var mycket debatt om nämnden och en viktig fråga politiskt. Att Thorwaldsson skulle ha missat hela debatten låter onekligen märkligt.

Frågan är extra känslig eftersom SSAB, där han jobbar som lobbyist, har sökt mångmiljardbelopp i stöd från staten.

– Är det så att han tillträtt en tjänst i annat än statlig tjänst inom ett år efter att han lämnade regeringen så verkar det som att han borde ha anmält, säger Ralf Järtelius, sekreterare i karensnämnden till DN.

Thorwaldsson ger arbetsgivaren problem

Thorwaldsson sätter också sin nya arbetsgivare i knipa. Enligt SSAB ska han rapportera direkt till VD. Det är märkligt att en direkt rådgivare till VD inte följer gällande regler om hur man ska agera i sådana här situationer. Det borde också påverka VD:s förtroende för en rådgivare.

Att Thorwaldsson dyker upp i sådana här sammanhang är inte förvånade. När han tillträdde som näringsminister rasade det tidigare samarbetspartiet MP och menade att hans kopplingar till gruvindustrin var grund för att misstänka jäv. Hans tid som minister tycks ha varit en paus i tiden som gruvlobbyist så Per Bolund hade antagligen rätt. En dag lobbyist, nästa var han minister och sen tillbaka som lobbyist.

Anders Cervenka på Aftonbladet regerade på hur Thorwaldsson bytte från lobbyist till minister med ett ansvar som täckte områden där han tidigare var lobbyist. Konflikten i intressen var uppenbar för Cervenka som i en krönika skrev:

”Om Socialdemokraterna förlorar valet, går Karl-Petter Thorwaldsson tillbaka till sitt välbetalda jobb på SSAB? Och hur påverkar tanken på detta hans beslut som minister?”

Hur mycket Thorwaldsson respekterar regler har han visat tydligt.

Men Thorwaldssons luftiga samvete är en mindre fråga. Det är nog få som är förvånade att det skulle uppstå konstigheter där. Ett år har gått sedan Magdalena Anderssons regering avgick och fallskärmarna är inom kort förbrukade. Så det kommer bli fler avslöjanden. Att ”Kålle” skulle vara en av dem som fastnade i granskningar var en lågoddsare.

Vad är SSAB:s plan?

Men hur SSAB resonerar är svårt att förstå. Bolagets VD Martin Lindqvist tycks ha gett sig in i ett spel med extrema höga insatser med rekryteringen. Bolaget vill ha mycket, väldigt mycket, pengar till satsningar på bland annat grönt stål.

Bolaget har en svår sits. Tyska, kinesiska och andra konkurrenter dränks i offentliga medel och för SSAB är det viktigt att få en balans mot konkurrenterna. Även om skattebetalarna kanske inte är lika roade.

Att välja Thorwaldsson som lobbyist när han klev av som ordförande för LO och det var Socialdemokraterna som styrde, var begåvat. ”Kålle” är en legend i arbetarrörelsen. Utanför är han nog mer uppfattad som ett skämt. Efter påståenden om att flyktingarna skulle ge en superekonomi och prat om att ”inte en ärta skulle flytta till Tyskland” är han kanske inte samma dörröppnare och någon som tas på allvar.

Under hans tid som LO-ordförande hävdades det ofta att hans viktigaste, men inofficiella, uppdrag var att förhindra att SD bröt sig in i arbetarrörelsen. Många menade att han var den ende som kunde utmana Jimmie Åkesson som vallokomotiv för SD. Kampen mot SD blev en framgångsaga – för SD.

Det kommer också att ligga SSAB i fatet med Thorwaldsson som lobbyist. Varken Moderaterna eller Sverigedemokraterna kommer se honom som en trovärdig part. Snarare tvärtom. Ingen kommer rensa kalendern för ett möte med honom. Han är urtypen för en sossepamp och det imponerar inte på en annan regering.

Frågan är dessutom mer känslig eftersom staten är största ägare i SSAB via LKAB. Bolagets VD hyr in en före detta minister för att påverka de nuvarande. En före detta minister som dessutom säkert skulle vilja få nuvarande regering fälld så att han kan bli minister igen.

Verkligheten överträffar dikten i en sådan lobbyisthärva. Vem representerar Thorwaldsson i något läge? Kanske är han den politiska motsvarigheten till en elektron. Man kan veta hans position, men aldrig hans agenda.

En chans att lösa ett problem innan det växer?

Den enkla lösningen, och antagligen rimliga, är att ta Thorwaldssons ”glömda” anmälan till karensnämnden som en ursäkt för att avskeda honom och ersätta honom med någon som regeringen och riksdagsmajoriteten har förtroende för. Det kan också vara bra att ha någon som respekterar reglerna.

Annars finns det en god chans att bolaget inte agerar med aktieägarnas bästa i sikte.

Läs även: Det gick att förstå att det skulle gå illa, alla var inte naiva