Svenskt näringsliv har låtit tankesmedjan Tryggare Sverige undersöka hur företag utsätts för brott och vad den brottsligheten kostar. Det kostar inte bara i form av privatpersoner som utsätts för våld, otrygghet eller tillgrepp, utan även företag påverkas.

Företag drabbas huvudsakligen av stölder, vandalisering eller inbrott. Men var tionde företag utsätts också för våldsbrott som hot, trakasserier, rån eller olika former av fysiskt våld. Indirekt drabbas också företag av den grova brottsligheten i form av allt från försämrat näringslivsklimat till otrygghet hos ägare, personal och ledning. Särskilt otryggheten ger märkliga konsekvenser.

På kort tid har jag personligen hört om två exempel på hur brottsligheten drabbar företag. En pressbyråkiosk har en anställd med en gängkriminell släkting och den anställde drabbades på arbetstid. Ett större företag har ett liknande problem med en släkting till en gängkriminell som tvingas arbeta hemifrån för att inte riskera att företaget och övriga personalen ska riskera att utsättas för beskjutning eller en sprängning.

Hälften av företagen har utsatts för något slags brott under det senaste året, många har utsatts flera gånger. Brotten är spridda över hela Sverige geografiskt, i små och stora städer, men större städer och södra Sverige är mer utsatt.

Undersökningen visar också att mörkertalen är mycket stora. 41 procent av företagen uppger att inga av de brott de har utsatts för har anmälts till polisen. Orsaken är att det inte finns någon förväntan på att något ska ske.

Samtidigt är en majoritet, 52 procent, av de brottsutsatta företagen missnöjda med polisens förmåga att utreda och klara upp de brott som företagen har utsatts för.

Ser man till kostnader är det hissnande. Direkta kostnader för brott är 43 miljarder kronor. För att ge en motsvarighet är börsvärdet på Husqvarna ungefär lika stort. Motsvarande ett Husqvarna försvinner alltså i direkta kostnader för brott. Bara i år. Nästa år försvinner sannolikt motsvarande ett större företag. Den totala kostnaden motsvarar ett Telia för i år.

37 procent av företagen har vidtagit ökade åtgärder för att inte utsättas för brott. Det är olika former av säkerhetsåtgärder som företagen gör för att täcka upp för det som staten inte gör. Kostnaden är 34 miljarder kronor, en ökning med 4 miljarder på ett år.

Till de bägge kostnaderna kommer uppskattningsvis 21 miljarder knutna till oro och utsatthet för brott. Till exempel satsningar som inte görs av oro för brott.

Den totala kostnaden för de tre kostnadsslagen blir därmed 98 miljarder för i år. Sannolikt är siffran dessutom växande så att det blir mer nästa år.

Till detta kommer alla indirekta kostnader för samhälle och stat, som arbetslöshet, nedlagda företag och annat.

Polisens budget för i år är 37 miljarder. Ställd mot en kostnad på nästan 100 miljarder är det uppenbart att det går att nästan självfinansiera vissa satsningar på poliser, framförallt för det som kallas mängdbrott, enklare brott som stölder, inbrott och liknande, där polisen tappat i uppklarningsprocent och där de tunga brotten stjäl resurser. Den typen av brott anmäler alltså inte ens företagen längre.

Mindre butiker, kiosker och liknande som upprepat utsätts för stölder, hot och liknande brott löper stor risk att själva behöva ta förluster eller helt enkelt stänga, vilket inte bara slår mot ägare utan också kunder som kan behöva resa en bit. Samma sak är det med nattöppna mackar och restauranger som måste stänga, där samhället därmed tappar service. Allt detta är kostnader som inte syns i kronor och ören men är en del av vad brottsligheten tar i från oss.

Det är lätt att intresset fastnar i den tunga brottsligheten med mord, skjutningar och sprängningar, men långt fler drabbas av den mindre brottsligheten, som hot, inbrott, snatterier och liknande. Det är också något som man som kund får betala för. i form av sämre service eller att företagen måste öka marginaler för att täcka för förluster på grund av brott.

Regeringen borde i nästa budget öronmärka pengar för att lösa mängdbrott och få ner vardagsbrottsligheten och öka tilltron till polisen. Det är oanständigt att 41 procent av de brottsutsatta företagen inte ens ids polisanmäla brott.

Risken är annars ytterligare splittring i samhället där företag tvingas att bekosta mer och mer skydd själva och därmed ställer sig frågande till varför de ska betala skatt.

Som Leif Östling sa: Vad fan får jag för pengarna? Uppenbart är trygghet fel svar.

Läs även: Sverige halkar efter med unga ingenjörer