Verkligheten börjar att komma i kapp Vänsterpartiet. Från en position där de har framställt sig som ett värn mot rasism är de nu uteslutna från att bli inbjudna till högtider som Judiska Centralrådet arrangerar – eftersom de inte kan hantera rasismen bland sina medlemmar och för att det finns för stort stöd för terrororganisationer.

Vänsterpartiet har slagit ifrån sig. De menar att de är antirasister och därför omöjligen kan vara antisemiter. Ett slags försök att gå vidare till Gå utan att åka i fängelse. Men frågan är större än både spelet Monopol och Vänsterpartiets självbild. Det spelar ingen roll om Vänsterpartiet identifierar sig som antirasister om de är rasister.

Läs även: Vänsterpartiet stinker

I de fall där antisemitismen har hamnar i media och har blivit besvärande har partiledningen agerat tafatt. Uppenbart handlar det mer om att blidka media än att agera mot något som partiledningen anser vara ett problem.

Reaktionen från partiet är genomgående stöd för de som är antisemiter. När Kristofer Lundberg i Angered sattes på paus avgick hela den lokala styrelsen för att visa sitt stöd. Stödet stannar inte där utan även till exempel Vänsterpartiet på Orust visar sitt stöd för honom. Reaktionen från partidjupet är inte att kasta ut antisemiterna utan att försöka rädda dem kvar. En reaktion som visar på att antisemitismen sitter djupt.

Vänsterpartiet har alltid haft en kraftig kontrast till verkligheten. Men i det här fallet sticker till och med deras lulliga drömvärld ut. Vänsterpartiet är sprunget ur nackskottsvänster och riktig kommunism. De har haft kroniskt fel när de tvingats välja mellan att stödja demokrati och socialism. De har inte haft problem att stödja diktaturer som terroriserat meningsmotståndare.

När Dadgostar hävdar att partiet har agerat kraftfullt i ”alla de fall där antisemitism har förekommit i vårt parti” blir det absurt. De har pausat medlemmar och inlett uteslutningsärenden. Skulle det på något sätt vara kraftfullt?

Ser man till den bredare bilden så blir det ännu mer absurt. Samtidigt som Dadgostar menar att hon agerar kraftfullt mot antisemitism så har det kommer krav på hennes avgång. Den officiella rösten är ”Rättvisa för alla”, det är en av de största grupperna inom Palestinarörelsen. Tidigare uppmanade de sina följare att rösta V men nu kräver de en mer radikal ledning. Helt uppenbart är det jättevanligt att sympatisera med både Rättvisa för alla och Vänsterpartiet och att kravet ställs utifrån är ett sätt att runda Dadgostars möjligheter till utrensning i de egna leden. Det är en reaktion i yttervänstern mot Dadgostars syn på Israel och judar.

Vänsterpartiet har också en väldigt märklig hantering av krisen. De vill ha en dialog med Judiska Centralrådet. Ett finare sätt att säga att man vill äta mazariner ihop tills media intresserar sig för något annat. Varför skulle någon ställa upp på det? Vänsterpartiet har ett stort problem med att deras medlemmar hatar de som Judiska Centralrådet representerar. Det är ju inte en situation där man pratar utan där V hanterar sina hatare. När V har djupgallrat sina led finns det möjligen skäl att diskutera preventivt och lära inför framtiden men V måste visa att de på riktigt vill hantera problemet.

Det visar också på en stor del av problemet. Vänsterpartiet saknar självinsikt. De tror att de står över rasism och att det inte finns något riktigt problem. De ser de medlemmar som hamnat i media som isolerade öar och blundar för stödet av både personerna och det interna stödet för deras idéer.

Att judiska organisationer nu sätter press på V att hantera sin rasism ger också ett ökat tryck på Magdalena Andersson. I förra veckan försvann delar av hennes regeringsunderlag när C meddelade att de inte står bakom ett samarbete där V ingår. Deras antisemitism är för grov och utbredd.

När frågan var uppe i en partiledardebatt i september visade Andersson som så många gånger förr inte en antydan till insikt. Hon viftade bort frågan med att säga att kritiken är som att en pyroman ber henne förbättra brandskyddet. Hon är aggressiv, duckar frågor och hamnar i en värre kris. Som med Jamal El-Haj och i andra fall.

Det vore intressant att veta om Andersson anser att det är Vänsterpartiet eller C och Judiska Centralrådet som har fel om Vänsterpartiets antisemitism. För någon av dem har uppenbart fel.

Läs även: C bryter med V på grund av partiets antisemitism

För några år sedan var det en stor konflikt kring SSU i Skåne. De hade bland annat skanderat antisemitiska ramsor i ett Första majtåg. Det kostade organisationen delar av deras bidrag eftersom de inte ansågs leva upp till kraven på demokrati.

Frågan är hur det kommer att gå för Vänsterpartiet. Kommer de att granskas och få sina bidrag indragna eller minskade? Eller står de över sådana granskningar? De har dessutom tidigare givit pengar till organisationer som DLFP som är terrorklassade.

Men det går att se det i ett bredare perspektiv också. Om frågan inte hanteras akut och Vänsterpartiet blir kvitt sin antisemitism, kommer i så fall Dadgostar vara välkommen på nästa års Nobelfest?

Läs även: Wollter rumsrena rasism