Stina Wollter ska få ett nytt tv-program. Det sker mindre än ett år efter att hon spred antisemitiska konspirationsteorier. Det blir väldigt uppenbart att antisemtism inte är något som Sveriges Television tar på allvar eller anser står i strid mot de principer om människors lika värde som ska vara vägledande för programverksamheten.
Svensk media är svår att förstå. Generellt är rasism en av de fulaste värderingarna någon kan ha. Utom i de fall då det rör sig om antisemitism, då är det mer av ett litet gupp man ska ta sig över.
Stina Wollter spred förra året mycket allvarliga antisemitiska konspirationsteorier. Som ett eko av medeltida antijudiska stereotyper påstod hon att Israel systematiskt plundrade palestinier på organ, att Israel ljög om halshuggna bebisar och våldtäkter, och att de som mördades på Nova-festivalen sköts av Israel. Det kryddades med anklagelser om apartheid, mord på civila och allt möjligt annat.
Nästan varje galenskap finns där. Det som är fascinerande är hur det gläntar på dörren till hennes inre liv. För i hennes värld är allt det där möjligt. Hade någon påstått samma sak om Frankrike, Schweiz eller Danmark hade det ringt en klocka om att något kanske var fel. Men när det är judar som anklagas är det möjligt. Det är en viktig del att förstå.
Läs även: Wollter - en antisemitismens kolportör
Rasism behöver ett fotfäste, en mylla att växa i. I de folkliga lagren i Sverige är det sällsynt med den antisemitiska mylla där idéer som Wollters kan gro. De felsta förstår att Israel inte jagar människor för att ta deras organ, förstår att Israel inte mördar hundratals unga för att fejka en terrorattack och förstår att bilderna som spreds av Hamas på deras eget våld är på riktigt.
Kring Wollter finns en sådan mylla. Det finns en medial adel som har en helt annan syn på antisemitism och hur allvarlig den är. Olof Palme sa i ett radiotal för länge sedan:
”Fördomen har alltid sin rot i vardagslivet. Den gror på arbetsplatsen och i grannkvarteren. Det är ett utlopp för egna misslyckanden och besvikelser. Den är framför allt ett uttryck för okunnighet och rädsla. ”
I Wollters fall är det nog snarare arbetsplatsen än grannkvarteren som är myllan. Hon har nyligen förärats ett nytt program i SVT. Mindre än ett år efter att hon spridit grovt rasistiska konspirationer. Men eftersom det är mot judar går det att förlåta.
Gina Dirawi är ett annat exempel på vad som går att förlåta. Dirawi tipsade om förintelseförnekande kvällslektyr. En något udda lästips. Innan dess hade hon varit i blåsväder för paralleller mellan nazism och Israel, en annan klassisk rasistisk stereotyp.
Ytterligare ett exempel är Eric Saade. Han struntade i alla regler om att inte politisera Eurovision och uppträdde med en palestinasjal runt handleden. Rimligtvis borde ett så flagrant brott mot både Eurovisions och SVT:s regler medföra någon sanktion. Att vara programledare för Hello Mello, melodifestival för unga, uppfattar antagligen de flesta som mer av befordran än bestraffning.
Man får vara tacksam att de tre nöjt sig med rasism och inte talat om danska sexköp, för det tycks svårare att förlåta. Vilket i grund och botten förmodligen handlar om vad som är rumsrent och inte inom public service. Det är, som Palme talade om, något som gror i vardagen och på arbetsplatsen. Där skapas en norm för vad som är acceptabelt.
Det är också värt att påminna om att Hamid ”Rektor Hamid” Zadar för ett par år sedan avslöjades för att ha spridit antisemitism. Men eftersom han stod utanför den kulturella adeln smällde portarna snabbt igen och han kastades ut från ”På spåret”. Kanske spelade hans nära band till Moderaterna in. Det finns rumsren och inte rumsren antisemitism.
Det finns onekligen en ironi i att någon som för många är djupt förknippad med rasism och fördomar mot judar ska ha ett tv-program som handlar om fördomar, i detta fall mot kroppar. Kanske borde man, om man måste ha Wollter i SVT, i stället låta henne träffa judar och Israeler för att utmana sina egna fördomar. Kanske till och med en intervju med Jonathan Conricus i stället för någon kändis.
För Wollters fördomar tycks inte vara botade. Hon fortsätter att dela propaganda och hon verkar inte ha lärt någonting. Där hennes fördomar inte är skingrade tycks däremot SVT:s krav på opartiskhet vara som bortblåst.
Läs även: Bulletin avslöjar: SVT-aktuella Wollter fortsätter anklaga Israel: ”Sionisternas slutgiltiga plan”
Det finns något förbluffande över den kulturella eliten. Oavsett hur grova konspirationer man sprider förlåts man snabbt om man har en progressiv idé som nakenintervjuer. Vilket också har en ironisk touch. Wollters rasism är avklädd och naken att beskåda för vem som helst.
Men eftersom det är en rumsren rasism, inte i samhället som stort, utan på den arbetsplatsen där hon är. Där tycks hon vara en i mängden, med åsikter som accepteras kollegialt.
Kanske kommer det en våg av anmälningar till granskningsnämnden och att frågan hanteras där, men det är nog att hoppas på för mycket. På samma sätt kan man hoppas på ett mirakel och åtminstone leka med tanken att SVT inleder med att ta avstånd från Wollters åsikter.
Det vore rimligt eftersom SVT är skyldigt att följa demokratiparagrafen i radio- och tv-lagen som lyder:
”… programverksamheten som helhet präglas av det demokratiska statsskickets grundidéer och principer och den enskilda människans frihet och värdighet. ”
Dit kan rimligtvis inte antisemitiska konspirationsteorier räknas.
