Det mest anmärkningsvärda med de senaste avslöjandena om Vänsterpartiet är inte innehållet. Det är att nästan ingen verkar förvånad. När förintelseförnekare, Hamas-sympatisörer och antisemiter återigen kopplas till partiet möts nyheterna mest av en uppgiven igenkänning.
I skrivande stund har 15 personer sparkats ut från från Vänsterpartiet på grund av sympatier för Hamas och stöd för 7 oktober-pogromen. Det är förmodligen fler som har fått lämna partiet när den här texten går ut.
Vänsterpartiets problem är inte några lokala extremister. Partiet har haft ett problem med judar sedan länge och det har kraftigt förvärrats sedan pogromen. Kriget fick många att släppa masken och öppet visa sin rasism. Problemet är att ingen utanför massmedia verkar särskilt förvånad.
Nu ser de ut att bli ett regeringsparti. Länge hölls de långt från makten och i viktiga frågor skapades i stället blocköverskridande överenskommelser för att hålla V borta. På den tiden fanns en anständighet hos Socialdemokraterna som försvann när partiet började rasa mot 30 procent av väljarna och nycklarna till Sagerska var avlägsna.
Ännu har vi inte sett någon riktig reaktion från Socialdemokraterna, men när Dadgostar pressas försöker hon spela ovetande. Hon menar att det är en handfull personer. Hon måste ha ganska många fingrar. Och 15 personer som avgår på ett dygn måste väl vara något slags rekord.
Kanske ska man inte förvånas. Vänsterpartiet har alltid varit extremister. Partiet skapades av kommunister som bröt sig ut ur Socialdemokraterna i samband med Lenins statskupp. Man gillade helt enkelt inte att socialdemokraterna var demokrater utan sprang Sovjets ärenden. Partiet har aldrig varit ett av de normala partierna. Socialdemokraterna hade till och med en särskild säkerhetspolis mot dem.
Under lång tid gick V i Moskvas ledband och brytningen med Moskva skedde under slutet av 1980-talet. År 1990 tog man bort kommunisterna ur namnet. Det kostade för mycket att vara emot frihetstörsten hos alla dem som hade förtryckts av kommunismen. Under Stalins massmord var man inte kritiker av kommunismen utan ivriga påhejare.
Sedan dess har man lyckats landa fel i nästan varje konflikt, från stödet till latinamerikanska diktaturer till terrororganisationer i Mellanöstern. Det brukar räcka med att hata USA för att omfamnas av Vänsterpartiet. Även om man slutade kalla sig kommunister fanns det vanor som var svåra att bryta.
Men problemet går djupare än bara en illa dold fäbless för diktatorer i uniform, och rasismen har funnits där under lång tid. Antisemitismen sitter i väggarna. Det är djupt ingrott.
Den nya svenska antisemitismen har sina rötter i Mellanöstern. Den har omfamnat mycket av det som uppfattas som traditionell antisemitism. För många är förintelseförnekelse något som förknippas med nazister. Några känner till att ledaren för Socialdemokraternas systerparti, Fatah, skrev en avhandling som bland annat förnekar Förintelsen.
Vänsterpartiets förintelseförnekare är inte skinheads, även om deras åsikter är närliggande. En av vänsterpartisterna som kandiderat till kommun, riksdag och region har spridit klipp där det påstås att maximalt 271 000 judar mördades. Ruqayyah Alkhatib, som kvinnan heter, har spridit åtskilliga klipp från antisemiter och förintelseförnekare. På samma sätt delas konspirationsteorier om den 11 september.
När Expressen intervjuar henne menar hon att Israel gör samma sak som Hitler gjorde mot judarna. Hon understryker att hon inte är emot judar utan emot sionister. Det klassiska kodordet.
Expressens avslöjande är ungefär lika chockerande som en regnskur i Borås. Alla vet hur det har varit i årtionden. Partiet straffar dem som hamnar i media men försöker inte på riktigt göra sig av med antisemitismen. Det finns ett gammalt skämt om att V åker ur riksdagen om de utesluter antisemiterna.
Äktenskapet med Palestinavänstern har gjort allt långt värre. Enligt uppgifter i Expressen har Vänsterpartiet gett platser på sina listor till aktivister i Palestinavänstern i utbyte mot stöd. De ger bort makt och inflytande till extremister för att få stöd.
När Dadgostar får frågor av journalister flyr hon. Hon tar inte frågan så allvarligt, vilket å andra sidan inte förvånar. För några veckor sedan fotograferades hon på deras kongress, där bakgrunden pryddes av ett stånd som sålde souvenirer med texten “Israel utplånas”.
Dadgostar kommer aldrig att förstå problemet. Det finns däremot två personer som borde förstå allvaret. De borde bägge svara på frågan om de kan samarbeta med riksdagens mest rasistiska parti.
Den första är centerledaren Elisabeth Thand Ringqvist. Kan hon stötta och släppa fram ett parti som är nerlusat av antisemitism och som inte ens klarar att hålla förintelseförnekarna borta?
Men den stora frågan är Magdalena Anderssons. Kan hon låta V bli en del av en regering? Frågan är långt större än det moraliska i en regering med rasister. Släpper hon in V får de veto i en mängd frågor som utrikespolitik, försvarspolitik och annat. Andersson har varit tyst sedan avslöjandena kom, ett tecken på att hon förmodligen inte vågar utmana V. Redan förra året krävde hon att det fick vara nog med antisemitism, men nu tiger hon. Som vanligt gömmer hon sig när det blåser.
V har alltid varit olämpliga i en regering. Det är inget nytt. Det nya är att deras rasism är så öppen. Det är inte heller nytt att det är till Vänsterpartiet som de flockas. Vattenmelonen är en talande symbol för rörelsen. Ett grönt skal, en röd insida som omsluter bruna kärnor. Det borde vara helt självklart att hålla sådana människor borta från all politisk makt.
Läs även: Vindkraftsälskaren som P4 inte presenterade fullt ut
Följ mig gärna på X/Twitter
