Bulletin har flera gånger tidigare skrivit om brott som aldrig borde ha kunnat ske av den enkla anledningen att gärningsmannen antingen borde ha utvisats eller suttit inlåst, om personer som rört sig fritt, trots att de borde ha avtjänat ett straff.

Den kände koranbrännaren Salwan Momika begår inte brott när han bränner koraner, men skapar en massa problem i såväl inrikes- som utrikespolitiken. Koranbränningar kan vara ett sätt att påverka svensk utrikespolitik, ett sätt att garantera att han inte kan utvisas. Det skapar problem, stjäl resurser och stökar till det.

Aftonbladet rapporterar om hur Momika våren 2021 mordhotade sin rumskamrat på ett flyktingboende. Rumskamraten är astmatiker och bad Momika att inte röka inomhus. Momika svarade upprört att han skull bajsa bredvid rumskamratens säng och hotade att döda honom. Han hämtade en kniv i köket och gick emot rumskamraten när en vän till Momika stoppade honom. Momika uppgav sen i förhör att han insett att vännen inte är en vän utan en spion åt maffian.

Momika dömdes för olaga hot till skyddstillsyn och 80 timmars samhällstjänst. Trots att hotet var med en kniv och en person måste avväpna honom dömdes han varken till fängelse eller utvisning. Hade så skett hade sannolikt väldigt få hört talas om Momika. Men svenskt rättsväsende ville annorlunda.

Med ett straff som är strax över en klapp på axeln var Momika strax fri och blev senare världskänd. Al-Qaida har uppmanat till att döda honom och mängder av utländska medier har rapporterat om honom.

Något är uppenbart fel på en person som hotar att mörda någon för att ha blivit ombedd att inte röka inne. Svenska myndigheter borde ha satt ner foten och sagt tack, men nej tack, avslutat ansökningsprocessen och utvisat honom.

Hade han blivit koranbrännare i ett annat land hade det inte varit vårt problem.

Olaga hot är ett allvarligt brott, särskilt om det inte bara är verbalt utan backas upp med en kniv i handen. För den typen av brott borde det vara helt självklart att de avslutar en process för uppehållstillstånd med ett rungande nej. Mannen han hotade säger att han fortfarande fler år efter händelsen mår dåligt.

Trots att händelsen ägde rum på ett flyktingboende är det uppehållstillstånd som Momika senare får, enligt TT, för arbete. Det är på tre år och går ut i april nästa år. Innan koranbränningarna började bedömdes alltså Momika inte vara flykting utan arbetskraftsinvandrare. Ett arbetstillstånd är långt enklare att antingen häva eller inte bevilja på grund av brott. Något som inte beaktades.

Momika är ännu ett i raden av fall som inte borde ha skett om myndigheter hade haft rimliga regler och gjort rimliga bedömningar. Det gäller inte bara flyktingar och andra som söker tillstånd eller redan bor här utan också kriminella som får korta straff gång på gång. Varje gång de släpps begår de nya brott och lämnar nya brottsoffer bakom sig. Offren är inte bara offer för en gärningsman utan också för en havererad politik.

Någon gång måste politiken hinna i kapp och faktiskt byta fokus. Statens grundläggande uppgift är att människor ska kunna vara trygga mot inre och yttre hot. När staten inte sköter den uppgiften sviker den medborgarna.

Läs även: Rwandiska doktorander på en svensk biståndsbudget